Social chauvinism

http://dbpedia.org/resource/Social_chauvinism an entity of type: Person

Il termine socialsciovinismo (o socialpatriottismo, termine quest'ultimo giudicato «meno preciso» da Lenin) indica l'attitudine mostrata da quanti, appartenendo ad una forza politica socialista o socialdemocratica, tendono ad appoggiare aprioristicamente la propria nazione (sul campo politico, culturale, etc.) e a sostenerne le posizioni nei confronti degli altri paesi. Questo atteggiamento, che sconfina appunto nello sciovinismo e che diviene ancor più evidente nel caso di una guerra, contrasta con i principi internazionalistici del socialismo stesso, e si identifica perciò come una contraddizione in termini. rdf:langString
Социал-шовинизм — направление внутри международного рабочего движения, приверженцы которого высказываются в поддержку политики военной агрессии национальных правительств собственных стран. Термин происходит от слияния «социализма» и «шовинизма». Употребляется в основном коммунистами и социалистами. rdf:langString
Socialchauvinism, begrepp myntat av Lenin under första världskriget som benämning på socialdemokratin som chauvinistisk, d.v.s. att socialdemokraterna under kriget i första hand såg till den egna nationens intressen och övergav arbetarklassens och socialismens internationalism. rdf:langString
El chovinismo social puede ser descrito como patriotismo agresivo o fanático, particularmente durante un tiempo de guerra, apoyando a la nación propia (p. ej., gobierno, cultura, etc.) sobre otras naciones, mostrado por socialistas o socialdemócratas. Durante la Primera Guerra Mundial, la mayoría de partidos de la izquierda política tomaron una posición social-chovinista, con pocas excepciones. La mayoría de socialistas dejaron de lado el anti-militarismo y su creencia en la unidad internacional entre la clase obrera a favor de "defensa de la patria", e inclinándose hacia el social-chovinismo, los casos más notables fueron los del Partido socialdemócrata alemán y el Partido Socialista francés. rdf:langString
Sociaal-chauvinisme is een politieke term voor de stroming waarin fanatiek patriottisme door voornamelijk gematigd-linkse partijen wordt bedreven. Gedurende de Tweede Wereldoorlog namen veel linkse partijen, zelfs communistische, een sociaal-chauvinistisch standpunt in. De socialisten lieten hierbij hun antimilitarisme en geloof in een internationale eenwording van arbeiders vallen ten gunste van de "verdediging van hun vaderland". Dat gebeurde tijdens de Frans-Duitse Oorlog al. rdf:langString
rdf:langString Chovinismo social
rdf:langString Socialsciovinismo
rdf:langString Sociaal-chauvinisme
rdf:langString Social chauvinism
rdf:langString Социал-шовинизм
rdf:langString Socialchauvinism
xsd:integer 996357
xsd:integer 962662315
rdf:langString El chovinismo social puede ser descrito como patriotismo agresivo o fanático, particularmente durante un tiempo de guerra, apoyando a la nación propia (p. ej., gobierno, cultura, etc.) sobre otras naciones, mostrado por socialistas o socialdemócratas. Durante la Primera Guerra Mundial, la mayoría de partidos de la izquierda política tomaron una posición social-chovinista, con pocas excepciones. La mayoría de socialistas dejaron de lado el anti-militarismo y su creencia en la unidad internacional entre la clase obrera a favor de "defensa de la patria", e inclinándose hacia el social-chovinismo, los casos más notables fueron los del Partido socialdemócrata alemán y el Partido Socialista francés. La consecuencia de esta política en las relaciones laborales en los países beligerantes era algo llamado Burgfriedenspolitik en Alemania, un término derivado del concepto medieval de "paz (especialmente entre familias feudales) dentro de una ciudad sitiada". Otros países tuvieron sus términos propios. Por esto, las huelgas y otras formas de acción industrial cesaron durante la guerra. Cuando estas re-emergieron después de la Primera Guerra Mundial, se formaron con el ejemplo de los bolcheviques de triunfar en una revolución, una esperanza por las condiciones la cual ocurrió durante la guerra fue una motivación importante para el fascismo. Este concepto es el que está detrás del primer lema de la trilogía de George Orwell en su novela, la cuál fue publicada en 1949, "Mil novecientos ochenta y cuatro: la guerra es Paz". Su sociedad imaginaria se mantiene alejada de protestas laborales por mantener un estado constante guerra. Dos ejemplos notables de comunistas que lucharon contra el chovinismo social en Alemania durante la Primera Guerra Mundial fueron Rosa Luxemburgo y Karl Liebknecht. Ambos defendieron un internacionalismo proletario, creyendo que las relaciones sociales comunes unen a los trabajadores a través de cualquier frontera. Acentuaron que la única violencia que el proletariado debería utilizar es la violencia necesaria para una revolución socialista. Un eslogan común utilizado contra el chovinismo social fue "No war but the class war" (en inglés, ninguna guerra excepto la lucha de clases).
rdf:langString Il termine socialsciovinismo (o socialpatriottismo, termine quest'ultimo giudicato «meno preciso» da Lenin) indica l'attitudine mostrata da quanti, appartenendo ad una forza politica socialista o socialdemocratica, tendono ad appoggiare aprioristicamente la propria nazione (sul campo politico, culturale, etc.) e a sostenerne le posizioni nei confronti degli altri paesi. Questo atteggiamento, che sconfina appunto nello sciovinismo e che diviene ancor più evidente nel caso di una guerra, contrasta con i principi internazionalistici del socialismo stesso, e si identifica perciò come una contraddizione in termini.
rdf:langString Sociaal-chauvinisme is een politieke term voor de stroming waarin fanatiek patriottisme door voornamelijk gematigd-linkse partijen wordt bedreven. Gedurende de Tweede Wereldoorlog namen veel linkse partijen, zelfs communistische, een sociaal-chauvinistisch standpunt in. De socialisten lieten hierbij hun antimilitarisme en geloof in een internationale eenwording van arbeiders vallen ten gunste van de "verdediging van hun vaderland". Dat gebeurde tijdens de Frans-Duitse Oorlog al. Na de Oktoberrevolutie van 1917 trok Rusland zich terug uit de Eerste Wereldoorlog, maar na de dood van Lenin en na de machtsovername door Stalin begon de nieuwe dictator het sociaal-chauvinisme weer op te voeren om de nazi's en de Japanners aan te vallen tijdens de Tweede Wereldoorlog. De Britse schrijver George Orwell liet in zijn boek 1984 een dubbelzinnige en sociaal-chauvinistische spreuk klinken: Oorlog is Vrede. Daarmee werd bedoeld: zolang er oorlog is met het buitenland is er vrede in het binnenland. Twee buitenstaande communisten Rosa Luxemburg en Karl Liebknecht bleven principieel tijdens de Eerste Wereldoorlog. Zij meenden dat er maar één noodzakelijk geval van geweld was: het omverwerpen van het Duitse keizerrijk voor een Duitse arbeidersstaat. Zij argumenteerden dat arbeiders niets winnen met een buitenlandse oorlog, enkel verliezen. Ze verliezen de eenwording van alle arbeiders ter wereld om een communistische wereld te scheppen. Hun kreet luidde: "Geen andere strijd dan klassenstrijd!"
rdf:langString Социал-шовинизм — направление внутри международного рабочего движения, приверженцы которого высказываются в поддержку политики военной агрессии национальных правительств собственных стран. Термин происходит от слияния «социализма» и «шовинизма». Употребляется в основном коммунистами и социалистами.
rdf:langString Socialchauvinism, begrepp myntat av Lenin under första världskriget som benämning på socialdemokratin som chauvinistisk, d.v.s. att socialdemokraterna under kriget i första hand såg till den egna nationens intressen och övergav arbetarklassens och socialismens internationalism.
xsd:nonNegativeInteger 85

data from the linked data cloud