Sd.Kfz. 234

rdf:langString SdKfz 234

rdf:langString SdKfz 234 är en tung åttahjulig pansarbil som konstruerades i Tyskland under andra världskriget. Efter invasionen av Polen och fälttåget i Västeuropa fann man brister hos den befintliga serien med tunga pansarbilar SdKfz 231, och den 5 augusti 1940 beordrades utvecklingen av vad som skulle komma att bli SdKfz 234. Till skillnad från tidigare tyska pansarbilar saknade den ram och den bepansrade karossen var självbärande. Pansarskyddet ökade även genom tjockare pansar och bättre utformning. Pansarbilen drevs av en Tatra 103, en dieseldriven luftkyld V12 på 14,825 liters slagvolym som utvecklade 220 hk vid 2250 varv per minut. Detta gjorde SdKfz 234 till i stort sett det enda dieseldrivna stridsfordon som användes av Tyskland i någon större utsträckning. Istället för att ha ett fåtal speciella pansarbilar med extra radioutrustning för kommunikation med bakre förband fick varje pansarbil dels en radio för kommunikation mellan fordon och en för kontakt med bakre förband. Ett slutet torn beväpnat med en 5 cm KwK 39 och en 7,92 mm Maschinengewehr 42 som hade utvecklats av Daimler-Benz för användning på en tänkt fortsatt produktionsserie av Panzerkampfwagen II Ausf L Luchs användes på den första versionen SdKfz 234/2. Senare togs en variant SdKfz 234/1 fram med ett enkelt sexsidigt öppet torn beväpnat med en och en 7,92 mm Maschinengewehr 42. För att understödja den nya lättare beväpnade modellen skulle en fjärdedel av produktionen läggas på varianten SdKfz 234/3 som var beväpnad med en kortpipig 7,5 cm KwK 37 i en öppen överbyggnad. Denna variant saknade radion för att göra rum för mer ammunition. I slutet av november 1944 beordrade Hitler att från december skulle en variant SdKfz 234/4 tillverkas beväpnad med en 7,5 cm PaK 40 i en öppen överbyggnad.