SJ Rb

rdf:langString Rb-lok

rdf:langString Rb-lok var en förserie ellok för tung linjetjänst (totalt 6 st) inför serieleveranserna av Rc-loken (totalt 366 st). Till det yttre var Rb-loken relativt lika Rc-loken, även om Rb-loken (till skillnad mot Rc-loken) hade något lägre vindruta och slät utsida. Det pågick tillverkning av liknande ellok i flera andra länder men av sysselsättningspolitiska skäl lades beställningen till den nationella järnvägsindustrin. Rb-loken tillverkades i totalt sex exemplar och fanns i tre versioner; Rb1, Rb2 och Rb3. De skilde sig något vad gällde drivutrustningen. Loken användes för att testa olika tekniska lösningar och resultatet blev Rc-loket som började levereras 1967. Det fanns behov av en ny generation elektriska linjelok då SJ hade ett behov att ersätta de gamla D-loken. Dessutom behövde Asea av sysselsättningspolitiska skäl ett nytt uppdrag och det ansågs då vara lämpligt att Asea fick skaffa sig erfarenhet av likströmslok. Redan under 1920-talet hade dock dioden kommit så långt i utvecklingen att den var användbar inom elkraftområdet. Under projektets gång kom tyristorn (en mycket snabb "strömbrytare" som kan reglera flera tusen ampere) att framstå som ett intressantare alternativ än dioden och därmed fick Rc-serien inte reglerutrustning av "diodtyp" utan av tyristortyp. Rb-loken rönte däremot vissa framgångar utomlands där bland annat Rumänien (operatören CFR) köpte en sexaxlig variant av Rb, liksom Jugoslavien (operatören JZ). Det norska loket El15, som nu rullar hos Hector Rail som 161, är också en konstruktion som delvis är baserad på Rb. Ett av Rb-loks boggier användes för ett svenskt spårbytestågprojekt, som SJ försökte att konstruera under 1980-talet (spårbyteståget fick senare skrotas).