Phoenician alphabet

http://dbpedia.org/resource/Phoenician_alphabet an entity of type: Thing

الأبجدية الفينيقية (الكنعانية) من أقدم الكتابات الأبجدية تتألف من اثنين وعشرين حرفاً تتبع ترتيب (أبجد هوز حطي كلمن سعفص قرشت) وتكتب من اليمين إلى اليسار، واستخدمت في المنطقة الساحلية لشرقي البحر المتوسط في الفترة من القرن الحادي عشر قبل الميلاد وحتى القرن الخامس قبل الميلاد (والأصح ما بين 1200 و500 قبل الميلاد أي العصر الذهبي لكنعان-فينيقيا)ولم تقتصر الكتابة بها على اللغة الفينيقية الكنعانية وإنما استخدمت في كتابة أغلب اللغات السامية الشمالية الغربية. rdf:langString
Fénické písmo bylo ve starověku souhláskové písmo používané pro zaznamenání textů ve féničtině a později i v dalších příbuzných kanaánských jazycích. Z fénického písma se (nepřímo) vyvinulo mnoho dnes používaných písem, jak souhláskových (hebrejské, arabské), tak řecká alfabeta, z které je odvozena cyrilice i světově nejrozšířenější latinka. rdf:langString
La Fenica alfabeto (kreita kaj uzita en la antikva lando Fenicio) estas praalfabeto, de kiu originas ĉiuj nunaj alfabetoj. Ĝi aperis unuafoje en . Ĝi ne havis vokalojn, sed nur 22 konsonantojn. rdf:langString
Feniziar alfabeto abjad motako antzinako kontsonantezko eta piktogramarik gabeko alfabeto izan zen.. Feniziarrek asmatu zuten bere hizkuntza idazteko eta abjad motakoa denez, kontsonanteak bakarrik ditu, zenbait bokalek erabiliz. Feniziar merkatariek bere idazkera sistema Mediterraneo tik zabaldu eta beste kulturek erabilia izan zen. Horrela, aramear alfabetotik egungo arabiar eta hebrear alfabetoetara eta greziar alfabetotik latino, ziriliko eta hedatu zen. rdf:langString
Abjad Fenisia berasal dari kira-kira tahun 1000 SM dan merupakan turunan langsung Abjad Proto-Sinai. Huruf ini digunakan oleh orang Fenisia untuk menulis bahasa Fenisia, sebuah bahasa Semit Utara. Abjad-abjad modern yang merupakan turunan huruf Fenisia adalah alfabet Yunani, abjad Latin, abjad Arab, dan abjad Ibrani. Huruf Fenisia termasuk sebuah abjad. Huruf Fenisia adalah sebuah abjad "gundul". Dalam huruf Fenisia, vokal tidak dituliskan. Prasasti-prasasti Fenisia ditemukan di seantero Laut Tengah. Situs-situsnya antara lain adalah Byblos (Lebanon) dan Kartago (Tunisia). rdf:langString
페니키아 문자는 기원전 10세기경에 만들어진, 원시 가나안 문자에서 비롯된 음소 문자이다. 고대 지중해 세계를 중심으로 활동하던 해양 상업민족 페니키아인이 페니키아어를 기록하기 위해 만들었다. 히브리 문자, 아랍 문자, 그리스 문자, 로마자, 키릴 문자의 조상격이다. 가나안 문자, 히브리 문자, 아랍 문자와 같이 페니키아 문자도 홀소리를 위한 글자가 따로 없는 아브자드로 22개의 닿소리만으로 구성되어 있다. 따라 홀소리는 문맥에 따라서 추론해야 한다. 페니키아 문자는 본래 상형문자였다고 추측되는데, (𐤀)는 소, (𐤂)은 낙타를 가리키는 식이었다. 지중해 연안의 페니키아 유적들에서는 페니키아 문자로 쓰인 다양한 비문들이 발견되고 있다. rdf:langString
フェニキア文字(フェニキアもじ)は、北セム系言語であるフェニキア語を表す、22文字からなる音素文字である。1つの文字が1つの子音を表すアブジャドである。 原カナン文字を元とし、紀元前1050年頃より整備され、フェニキア人(古代地中海世界において現在のレバノン一帯を中心に活動していた民族)によって使用された。右から左に書かれた。 フェニキア文字は、現在使われているほとんどの音素文字(アルファベット、アブギダを含む)の源と考えられている。 rdf:langString
Финики́йское письмо́ — одна из первых засвидетельствованных в истории человечества систем фонетического письма. Появилась около X века до н. э. и стала родоначальницей большинства современных алфавитных и некоторых других систем письма. Имела консонантный принцип, то есть для записи слов использовали только согласные звуки. Значение гласных оставляли на понимание читателя, то есть основанием этого понимания предполагали, как скрытый фон, общий жизненный опыт всех тех, кто этой письменностью пользовался. Текст записывали справа налево. rdf:langString
腓尼基字母是腓尼基人用以书写腓尼基语(屬北闪含语系)的一套字母,在公元前1000年出现,由原始迦南字母演化出来,现在的希伯来字母、阿拉伯字母、希腊字母、拉丁字母等,都可追溯至腓尼基字母。腓尼基字母跟希伯来字母、阿拉伯字母一样,都是辅音音素文字(abjad),没有代表元音的字母或符号,字的读音須由上下文推断。 腓尼基铭文曾在考古遗址中发现,包括一些腓尼基城市及地中海周边的殖民地,例如比布鲁斯(今黎巴嫩)和迦太基(今突尼斯)。 腓尼基字母被认为是当今所有字母的祖先,起源于古埃及的只有辅音用声旁表示的象形文字圣书体。腓尼基人把源于古埃及的辅音声旁,在改造字形后,变成了纯表辅音的字母。 腓尼基字母跟乌加里特字母(叙利亚沿海的一种楔形文字演化而来的字母文字)何者先被发明仍未有定论。 rdf:langString
Фінікійська писемність — одна з перших зафіксованих в історії людства систем фонетичної писемності. З'явилася близько XV століття до н. е. та стала родоначальницею більшості сучасних алфавітних і деяких інших систем писемності. Використовувала консонантний принцип, тобто для запису слів використовувалися тільки приголосні звуки, а значення голосних залишалося на розсуд читача (у семітських мовах лексичне значення кореня задається тільки приголосними, тому потрібні в даному граматичному значенні голосні можна визначити за контекстом). Напрям запису — справа наліво. rdf:langString
L'alfabet fenici és un dels primers alfabets dels sistemes d'escriptura fonètica en la història de la humanitat. L'escriptura va aparèixer al voltant del segle xv aC i va esdevenir l'ancestre de la majoria dels alfabets moderns i alguns altres sistemes d'escriptura. En aquest alfabet es va usar un principi consonàntic, és a dir, escriure les paraules només senyalitzant els sons consonants, deixant les vocals a la comprensió del lector. El text s'escrivia de dreta a esquerra. El 2005, la UNESCO registrà l'alfabet fenici en el Programa Memòria del Món com un patrimoni del Líban. rdf:langString
Το φοινικικό αλφάβητο είναι με 22 γράμματα, που χρησιμοποιείτο στον Λίβανο, την Παλαιστίνη και τη Συρία από τον 11ο μέχρι τον 5ο αιώνα π.Χ. στα γραπτά κείμενα της Φοινικικής, Αραμαϊκής, Εβραϊκής και άλλων σημιτικών γλωσσών. Τα γράμματα του φοινικικού αλφαβήτου είναι απλοποίηση των αντίστοιχων γραμμάτων του πρωτοσημιτικού αλφάβητου, ενώ το παλαιότερο γραπτό δείγμα που έχει βρεθεί είναι μια επιγραφή στη σαρκοφάγο του βασιλιά της Βύβλου, στον σημερινό Λίβανο, το 1000 π.Χ.. rdf:langString
Die phönizische Schrift ist eine linksläufige Konsonantenschrift aus 22 Zeichen, deren Reihenfolge das Abdschad übernommen hat und die vom 11. bis 5. Jahrhundert v. Chr. im Libanon, in Palästina und in Syrien verwendet wurde. Mit ihr wurden nicht nur die phönizische Sprache, sondern lange auch die aramäische, hebräische und andere semitische Sprachen geschrieben. Die althebräische Schrift ist eine Variante der phönizischen Schrift. rdf:langString
El alfabeto fenicio es un antiguo alfabeto consonántico​ que se utilizó para escribir el fenicio y otras lenguas cananeas (como el hebreo, moabita, amonita y edomita). Aunque sus 22 letras son todas consonantes, las escrituras más tardías se sirven de matres lectionis para representar algunas vocales. rdf:langString
The Phoenician alphabet is an alphabet (more specifically, an abjad) known in modern times from the Canaanite and Aramaic inscriptions found across the Mediterranean region. The name comes from the Phoenician civilization. rdf:langString
L'alphabet phénicien (appelé par convention alphabet protocananéen pour les inscriptions antérieures à 1200 av. J.-C.) est un ancien abjad, un alphabet consonantique non pictographique. Il était utilisé pour l'écriture des langues cananéennes et en particulier du phénicien, langue sémitique utilisée par la civilisation phénicienne. Il s'agit d'un abjad, car il ne note que les sons consonantiques (une mater lectionis a été utilisée pour certaines voyelles dans des variétés tardives). rdf:langString
L'alfabeto fenicio (definito alfabeto protocananeo per le iscrizioni anteriori al ), era in uso presso i fenici, e gli Aramei nell'VIII secolo a.C., per scrivere nella loro lingua, un idioma nord-semitico. Si tratta del più antico alfabeto conosciuto. I fenici scrivevano su fogli di papiro, lamine di metallo, legno, cuoio e pezzi di terracotta. Questo alfabeto divenne uno dei maggiori sistemi di scrittura, diffuso dai commercianti fenici attraverso Europa e Medio Oriente, dove venne impiegato per una grande varietà di linguaggi. rdf:langString
Het Fenicische alfabet is het alfabet dat gebruikt werd door de Feniciërs om hun taal mee weer te geven. Het is afgeleid van het Proto-Sinaïtische schrift. Het Fenicische alfabet is minstens 3000 jaar oud en zowel het Griekse alfabet als het Aramees alfabet is hier van afgeleid. Het Fenicische alfabet ligt daarmee aan de basis van bijna alle moderne alfabetten. rdf:langString
O alfabeto fenício (na verdade um abjad/consonantário, por ter apenas as consoantes e não as vogais), foi o sistema de escrita usado na Fenícia (atuais Síria, Líbano e norte de Israel) que viria a dar origem a grande parte dos sistemas atuais. Foi adaptado do anterior alfabeto semítico e seu registro mais antigo data de 1200 a.C. O sistema deriva da escrita protosinaítica, por sua vez derivada dos hieróglifos egípcios. rdf:langString
Alfabet fenicki – najstarszy zachowany linearny alfabet świata, modyfikacja istniejącego wcześniej alfabetu protokananejskiego. Powstał około XIII wieku p.n.e., najprawdopodobniej dla potrzeb rozwijającego się handlu. Służył do zapisu fenickiego, języka z grupy północno-semickiej, używanego w starożytności na terenie dzisiejszego Libanu oraz w licznych koloniach fenickich. Alfabet fenicki, poprzez oparte na nim pisma greckie i hebrajskie, dał początek wszystkim alfabetom stosowanym współcześnie na terenie Europy oraz alfabetowi arabskiemu, a nawet dewanagari używanemu obecnie w Indiach. rdf:langString
Det feniciska alfabetet kan dateras till cirka 1000 f.Kr. och utgår från det ugaritiska alfabetet. Detta alfabet med 22 bokstäver, bestående av konsonanter, som användes av fenicierna antas ha givit upphov först till det arameiska alfabetet, sedan grekiska alfabetet och det hebreiska alfabetet. Liksom de hebreiska och arabiska alfabeten saknar det feniciska symboler för vokaler, alla symbolerna representerar en konsonant. Det är därför inte ett alfabet i modern mening, utan en abjad. rdf:langString
rdf:langString Phoenician alphabet
rdf:langString أبجدية فينيقية
rdf:langString Alfabet fenici
rdf:langString Fénické písmo
rdf:langString Phönizische Schrift
rdf:langString Φοινικικό αλφάβητο
rdf:langString Fenica alfabeto
rdf:langString Feniziar alfabeto
rdf:langString Alfabeto fenicio
rdf:langString Abjad Fenisiа
rdf:langString Alphabet phénicien
rdf:langString Alfabeto fenicio
rdf:langString 페니키아 문자
rdf:langString フェニキア文字
rdf:langString Fenicisch alfabet
rdf:langString Alfabet fenicki
rdf:langString Финикийское письмо
rdf:langString Alfabeto fenício
rdf:langString Feniciska alfabetet
rdf:langString Фінікійське письмо
rdf:langString 腓尼基字母
rdf:langString Phoenician script
xsd:integer 69874
xsd:integer 1124300824
rdf:langString
rdf:langString no
rdf:langString
rdf:langString no
rdf:langString no
rdf:langString no
rdf:langString no
rdf:langString Category:Phoenician script
rdf:langString الأبجدية الفينيقية (الكنعانية) من أقدم الكتابات الأبجدية تتألف من اثنين وعشرين حرفاً تتبع ترتيب (أبجد هوز حطي كلمن سعفص قرشت) وتكتب من اليمين إلى اليسار، واستخدمت في المنطقة الساحلية لشرقي البحر المتوسط في الفترة من القرن الحادي عشر قبل الميلاد وحتى القرن الخامس قبل الميلاد (والأصح ما بين 1200 و500 قبل الميلاد أي العصر الذهبي لكنعان-فينيقيا)ولم تقتصر الكتابة بها على اللغة الفينيقية الكنعانية وإنما استخدمت في كتابة أغلب اللغات السامية الشمالية الغربية.
rdf:langString Fénické písmo bylo ve starověku souhláskové písmo používané pro zaznamenání textů ve féničtině a později i v dalších příbuzných kanaánských jazycích. Z fénického písma se (nepřímo) vyvinulo mnoho dnes používaných písem, jak souhláskových (hebrejské, arabské), tak řecká alfabeta, z které je odvozena cyrilice i světově nejrozšířenější latinka.
rdf:langString L'alfabet fenici és un dels primers alfabets dels sistemes d'escriptura fonètica en la història de la humanitat. L'escriptura va aparèixer al voltant del segle xv aC i va esdevenir l'ancestre de la majoria dels alfabets moderns i alguns altres sistemes d'escriptura. En aquest alfabet es va usar un principi consonàntic, és a dir, escriure les paraules només senyalitzant els sons consonants, deixant les vocals a la comprensió del lector. El text s'escrivia de dreta a esquerra. El sistema d'escriptura fenici va esdevenir un dels més utilitzats; es va estendre pels comerciants fenicis a través del mar Mediterrani, on es va desenvolupar i va ser assimilat per moltes altres cultures. L'alfabet arameu, una forma modificada del fenici, va ser l'avantpassat de l'alfabet àrab modern, mentre que l'escriptura hebrea és una variant estilística de l'arameu. L'alfabet grec (i l'expansió dels seus descendents, com el llatí, el ciríl·lic i el copte) fou el successor directe del fenici, encara que alguns valors de les lletres van ser canviats per representar els sons vocàlics. Com que les lletres eren originàriament una incisió amb una agulla (stylos), la majoria de les formes són angulars i rectes, encara que amb el pas del temps van anar sorgint-ne versions més cursives, que van culminar amb l'alfabet neopúnic de l'era romana del nord d'Àfrica. El fenici se sol escriure de dreta a esquerra, encara que hi ha alguns textos escrits en bustrofedon. El 2005, la UNESCO registrà l'alfabet fenici en el Programa Memòria del Món com un patrimoni del Líban.
rdf:langString Το φοινικικό αλφάβητο είναι με 22 γράμματα, που χρησιμοποιείτο στον Λίβανο, την Παλαιστίνη και τη Συρία από τον 11ο μέχρι τον 5ο αιώνα π.Χ. στα γραπτά κείμενα της Φοινικικής, Αραμαϊκής, Εβραϊκής και άλλων σημιτικών γλωσσών. Τα γράμματα του φοινικικού αλφαβήτου είναι απλοποίηση των αντίστοιχων γραμμάτων του πρωτοσημιτικού αλφάβητου, ενώ το παλαιότερο γραπτό δείγμα που έχει βρεθεί είναι μια επιγραφή στη σαρκοφάγο του βασιλιά της Βύβλου, στον σημερινό Λίβανο, το 1000 π.Χ.. Σ'αυτό βασίστηκαν το , το εβραϊκό και το ελληνικό αλφάβητο. Στο αραμαϊκό αλφάβητο πιθανόν βασίστηκαν με τη σειρά τους τα αλφάβητα της ινδικής οικογένειας, καθώς και το αραβικό αλφάβητο. Από το ελληνικό αλφάβητο προέρχονται το λατινικό και το κυριλλικό αλφάβητο.
rdf:langString La Fenica alfabeto (kreita kaj uzita en la antikva lando Fenicio) estas praalfabeto, de kiu originas ĉiuj nunaj alfabetoj. Ĝi aperis unuafoje en . Ĝi ne havis vokalojn, sed nur 22 konsonantojn.
rdf:langString El alfabeto fenicio es un antiguo alfabeto consonántico​ que se utilizó para escribir el fenicio y otras lenguas cananeas (como el hebreo, moabita, amonita y edomita). Aunque sus 22 letras son todas consonantes, las escrituras más tardías se sirven de matres lectionis para representar algunas vocales. El fenicio se convirtió en uno de los sistemas de escritura más utilizados al ser difundido por los mercaderes fenicios a lo largo del mundo mediterráneo, donde fue asimilado por muchas otras culturas que lo adaptaron a sus respectivos idiomas. El alfabeto arameo, una forma modificada del fenicio, es el precursor de los alfabetos árabe y hebreo modernos. El alfabeto griego (y por extensión sus descendientes, como el latino, el cirílico y el copto) deriva directamente del fenicio, aunque los valores de algunas letras se modificaron para representar las vocales. Dado que las letras originalmente se inscribían con un estilete, la mayoría de las formas son angulares y rectilíneas, aunque progresivamente se fueron desarrollando formas cada vez más cursivas, culminando con el alfabeto neopúnico del Norte de África de época romana. El fenicio se escribía generalmente de derecha a izquierda, aunque se han hallado algunos textos escritos en bustrófedon.
rdf:langString Die phönizische Schrift ist eine linksläufige Konsonantenschrift aus 22 Zeichen, deren Reihenfolge das Abdschad übernommen hat und die vom 11. bis 5. Jahrhundert v. Chr. im Libanon, in Palästina und in Syrien verwendet wurde. Mit ihr wurden nicht nur die phönizische Sprache, sondern lange auch die aramäische, hebräische und andere semitische Sprachen geschrieben. Die althebräische Schrift ist eine Variante der phönizischen Schrift. Die Schrift wurde spätestens im 11. Jahrhundert v. Chr. von den Phöniziern durch Abstrahierung der protosinaitischen Schrift entwickelt. Das älteste Zeugnis ist eine Inschrift auf dem Sarkophag des Ahiram von Byblos im heutigen Libanon (um 1000 v. Chr.). Allerdings muss die Reihenfolge des Alphabets, die die phönizische mit der althebräischen Schrift gemeinsam hat, älter sein, da sie vom ugaritischen Alphabet bereits vorausgesetzt wird. Aus der phönizischen Schrift entstanden die aramäische Schrift, die griechische Schrift, die Althispanische Schrift, die altsüdarabische Schrift – und über deren Abkömmlinge auch fast alle heutigen alphabetischen Schriften.
rdf:langString Feniziar alfabeto abjad motako antzinako kontsonantezko eta piktogramarik gabeko alfabeto izan zen.. Feniziarrek asmatu zuten bere hizkuntza idazteko eta abjad motakoa denez, kontsonanteak bakarrik ditu, zenbait bokalek erabiliz. Feniziar merkatariek bere idazkera sistema Mediterraneo tik zabaldu eta beste kulturek erabilia izan zen. Horrela, aramear alfabetotik egungo arabiar eta hebrear alfabetoetara eta greziar alfabetotik latino, ziriliko eta hedatu zen.
rdf:langString L'alphabet phénicien (appelé par convention alphabet protocananéen pour les inscriptions antérieures à 1200 av. J.-C.) est un ancien abjad, un alphabet consonantique non pictographique. Il était utilisé pour l'écriture des langues cananéennes et en particulier du phénicien, langue sémitique utilisée par la civilisation phénicienne. Il s'agit d'un abjad, car il ne note que les sons consonantiques (une mater lectionis a été utilisée pour certaines voyelles dans des variétés tardives). L'alphabet phénicien est devenu l'un des systèmes d'écriture les plus utilisés, transmis par les marchands phéniciens dans le monde méditerranéen où il a évolué et a été assimilé par de nombreuses cultures (étrusque, celtibère, etc). L'alphabet araméen, forme modifiée du phénicien, est l'ancêtre de l'alphabet arabe moderne par le biais de l'alphabet syriaque et nabatéen, tandis que l'alphabet hébreu moderne est directement une ramification stylistique de l'araméen (appelé par les Juifs ktav ashouri, « écriture assyrienne » en hébreu). L'alphabet grec (et par extension ses descendants, les alphabets latin, cyrillique et copte) est un successeur direct du phénicien, bien que la valeur de certaines lettres ait été changée pour représenter les voyelles. Les lettres de l'alphabet phénicien étant à l'origine incisées avec un style, leur forme est anguleuse et droite, bien que des versions cursives soient de plus en plus attestées au fil du temps, culminant avec l'alphabet néo-punique d'Afrique du Nord. Le phénicien était généralement écrit de droite à gauche, bien que certains textes soient écrits en boustrophédon. En 2005, l'UNESCO a enregistré l'alphabet phénicien sur le programme de la Mémoire du monde comme héritage du Liban.
rdf:langString The Phoenician alphabet is an alphabet (more specifically, an abjad) known in modern times from the Canaanite and Aramaic inscriptions found across the Mediterranean region. The name comes from the Phoenician civilization. The Phoenician alphabet is also called the Early Linear script (in a Semitic context, not connected to Minoan writing systems), because it is an early development of the Proto- or Old Canaanite or Proto-Sinaitic script, into a linear, purely alphabetic script, also marking the transfer from a multi-directional writing system, where a variety of writing directions occurred, to a regulated horizontal, right-to-left script. Its immediate predecessor, the Proto-Canaanite, Old Canaanite or Proto-Sinaitic script, used in the final stages of the Late Bronze Age, first in either Egypt or Canaan and then in the Syro-Hittite kingdoms, is the oldest fully matured alphabet, and it was derived from Egyptian hieroglyphs. The Phoenician alphabet was used to write the Early Iron Age Canaanite languages, subcategorized by historians as Phoenician, Hebrew, Moabite, Ammonite and Edomite, as well as Old Aramaic. Its use in Phoenicia (coastal Levant) led to its wide dissemination outside of the Canaanite sphere, spread by Phoenician merchants across the Mediterranean world, where it was adopted and modified by many other cultures. It became one of the most widely used writing systems. The Phoenician alphabet proper remained in use in Ancient Carthage until the 2nd century BC (known as the Punic alphabet), while elsewhere it diversified into numerous national alphabets, including the Aramaic and Samaritan, several Anatolian scripts, and the early Greek alphabets. In the Near East, the Aramaic alphabet became especially successful, giving rise to the Jewish square script and Perso-Arabic scripts, among others. "Phoenician proper" consists of 22 consonant letters only (leaving vowel sounds implicit) – in other words, it is an abjad – although certain late varieties use matres lectionis for some vowels. As the letters were originally incised with a stylus, they are mostly angular and straight, although cursive versions steadily gained popularity, culminating in the Neo-Punic alphabet of Roman-era North Africa. Phoenician was usually written right to left, though some texts alternate directions (boustrophedon).
rdf:langString Abjad Fenisia berasal dari kira-kira tahun 1000 SM dan merupakan turunan langsung Abjad Proto-Sinai. Huruf ini digunakan oleh orang Fenisia untuk menulis bahasa Fenisia, sebuah bahasa Semit Utara. Abjad-abjad modern yang merupakan turunan huruf Fenisia adalah alfabet Yunani, abjad Latin, abjad Arab, dan abjad Ibrani. Huruf Fenisia termasuk sebuah abjad. Huruf Fenisia adalah sebuah abjad "gundul". Dalam huruf Fenisia, vokal tidak dituliskan. Prasasti-prasasti Fenisia ditemukan di seantero Laut Tengah. Situs-situsnya antara lain adalah Byblos (Lebanon) dan Kartago (Tunisia).
rdf:langString L'alfabeto fenicio (definito alfabeto protocananeo per le iscrizioni anteriori al ), era in uso presso i fenici, e gli Aramei nell'VIII secolo a.C., per scrivere nella loro lingua, un idioma nord-semitico. Si tratta del più antico alfabeto conosciuto. I fenici scrivevano su fogli di papiro, lamine di metallo, legno, cuoio e pezzi di terracotta. Quello fenicio era un abjad, cioè un alfabeto puramente consonantico, il che significa che era un sistema di scrittura composto da lettere consonanti della lingua. Alcune evoluzioni di questo alfabeto iniziarono, però, a rappresentare tutti i suoni di un linguaggio, comprese le vocali. Questo alfabeto divenne uno dei maggiori sistemi di scrittura, diffuso dai commercianti fenici attraverso Europa e Medio Oriente, dove venne impiegato per una grande varietà di linguaggi.
rdf:langString 페니키아 문자는 기원전 10세기경에 만들어진, 원시 가나안 문자에서 비롯된 음소 문자이다. 고대 지중해 세계를 중심으로 활동하던 해양 상업민족 페니키아인이 페니키아어를 기록하기 위해 만들었다. 히브리 문자, 아랍 문자, 그리스 문자, 로마자, 키릴 문자의 조상격이다. 가나안 문자, 히브리 문자, 아랍 문자와 같이 페니키아 문자도 홀소리를 위한 글자가 따로 없는 아브자드로 22개의 닿소리만으로 구성되어 있다. 따라 홀소리는 문맥에 따라서 추론해야 한다. 페니키아 문자는 본래 상형문자였다고 추측되는데, (𐤀)는 소, (𐤂)은 낙타를 가리키는 식이었다. 지중해 연안의 페니키아 유적들에서는 페니키아 문자로 쓰인 다양한 비문들이 발견되고 있다.
rdf:langString フェニキア文字(フェニキアもじ)は、北セム系言語であるフェニキア語を表す、22文字からなる音素文字である。1つの文字が1つの子音を表すアブジャドである。 原カナン文字を元とし、紀元前1050年頃より整備され、フェニキア人(古代地中海世界において現在のレバノン一帯を中心に活動していた民族)によって使用された。右から左に書かれた。 フェニキア文字は、現在使われているほとんどの音素文字(アルファベット、アブギダを含む)の源と考えられている。
rdf:langString Alfabet fenicki – najstarszy zachowany linearny alfabet świata, modyfikacja istniejącego wcześniej alfabetu protokananejskiego. Powstał około XIII wieku p.n.e., najprawdopodobniej dla potrzeb rozwijającego się handlu. Służył do zapisu fenickiego, języka z grupy północno-semickiej, używanego w starożytności na terenie dzisiejszego Libanu oraz w licznych koloniach fenickich. Alfabet fenicki, poprzez oparte na nim pisma greckie i hebrajskie, dał początek wszystkim alfabetom stosowanym współcześnie na terenie Europy oraz alfabetowi arabskiemu, a nawet dewanagari używanemu obecnie w Indiach. Charakterystyczną cechą alfabetu fenickiego jest jego spółgłoskowość (brak liter odpowiadających samogłoskom, które odczytywano z kontekstu). Pozwala to sklasyfikować ten alfabet jako abdżad. Hebrajczycy w pierwszych wiekach naszej ery opracowali opcjonalny diakrytyczny system oznaczania samogłosek tego pisma sylabicznego, natomiast starożytni Grecy przemianowali niektóre litery pisma fenickiego na samogłoski, tworząc pierwszy pełny samogłoskowo-spółgłoskowy alfabet. Poszczególne litery alfabetu fenickiego oznaczają także całe wyrazy, co zaznaczono w tabeli. Alfabet fenicki, odczytywany najczęściej od prawej do lewej, zrekonstruowała w 1904 grupa uczonych pod kierownictwem Theodora Nöldekego. Grupa ta bazowała na setkach zachowanych inskrypcji, odnalezionych w byłych miastach fenickich: Tyrze, Byblos i Kartaginie. Mimo to nie jest pewne do końca znaczenie niektórych liter, których nazwy na przestrzeni wieków ulegały zmianom (np. digg, ryba, na dalet, drzwi; hillul, święto, na he, okno). W 2005 alfabet fenicki został wpisany na listę UNESCO Pamięć Świata.
rdf:langString Het Fenicische alfabet is het alfabet dat gebruikt werd door de Feniciërs om hun taal mee weer te geven. Het is afgeleid van het Proto-Sinaïtische schrift. Het Fenicische alfabet is minstens 3000 jaar oud en zowel het Griekse alfabet als het Aramees alfabet is hier van afgeleid. Het Fenicische alfabet ligt daarmee aan de basis van bijna alle moderne alfabetten. Doordat de tekens oorspronkelijk in steen werden gebeiteld, zijn de meestetekens uit dit alfabet – zoals de runentekens – hoekig en recht. Het schriftwerd van rechts naar links geschreven. Om en om van rechts naar links en vanlinks naar rechts (zogenaamd boustrophedon, "zoals een os ploegt") wordt hetook wel aangetroffen. Van diverse tekens zijn verschillende varianten, zo wordtde tav wel meer als '+' geschreven dan als 'x', de chet met twee dwarsstreepjes, enzovoorts. Het komt sterk overeen met het Fenicische. Ookbijvoorbeeld het werd met een soortgelijk alfabet geschreven. Pas navele eeuwen werd voor het Hebreeuws het Aramese alfabet gebruikt, ook welkwadraatschrift genoemd vanwege de vierkante vorm van diverse letters. Voorbeide alfabetten geldt, dat ze volledig uit medeklinkers bestaan. De Hebreeuwse namen van de tekens suggereren, dat de Fenicische tekensoorspronkelijk pictogrammen waren. Enkele voorbeelden: De eerste letter,aleph, betekent iets als 'rund'. In het teken kan men het hoofd en de hoornsvan een rund nog herkennen, als men de hoofdletter A uit ons Latijnse alfabet omdraait, geldt dit ook. Het woord samekh betekent vis. In de Fenicische letter samekh is dan ook een vissengraat te herkennen. Fenicische inscripties zijn op diverse archeologische sites rond de Middellandse Zee waar Fenicische kolonies zijn gevonden, zoals inLibanon, Tunesië, Algerije, Sicilië en Spanje. In 1960 werden in noordelijk Italië de zogenoemde Plaatjes van Pyrgi gevonden, een op gouden bladeren opgetekend handelsverdag tussen de Carthagers en de Etrusken, een antiek Italiaans volk. De tekst, geschreven in zowel het Fenicisch als het Etruskisch, was cruciaal in het helpen begrijpen van de Etruskische taal.
rdf:langString O alfabeto fenício (na verdade um abjad/consonantário, por ter apenas as consoantes e não as vogais), foi o sistema de escrita usado na Fenícia (atuais Síria, Líbano e norte de Israel) que viria a dar origem a grande parte dos sistemas atuais. Foi adaptado do anterior alfabeto semítico e seu registro mais antigo data de 1200 a.C. O sistema deriva da escrita protosinaítica, por sua vez derivada dos hieróglifos egípcios. A inovação do alfabeto fenício está em sua natureza puramente fonética, na qual cada símbolo representa um som, que exige a memorização de apenas alguns caracteres, diferentemente dos sistemas logográficos hieroglíficos e cuneiformes (apesar de não totalmente logográficos), com o primeiro se valendo de caracteres fonéticos e do segundo se valendo de um sistema silábico[A partir de quando? Antes ou depois do surgimento do sistema fenício?], em que cada caractere representava uma palavra, fazendo necessária a existência de milhares de caracteres (de forma similar aos caracteres chineses), que por sua vez exigiam alta especialização para serem aprendidos. Dentre os sistemas derivados do fenício, estão o alfabeto grego, a e o aramaico (que por sua vez originaria os abjads hebraico e árabe). Não são exemplos de descendência aqueles sistemas do sul da Arábia e o etíope. O alfabeto fenício é melhor descrito como um abjad porque só contém caracteres para representar consoantes, as vogais devendo ser inferidas, enquanto que um verdadeiro alfabeto representa tanto consoantes quanto vogais.
rdf:langString Det feniciska alfabetet kan dateras till cirka 1000 f.Kr. och utgår från det ugaritiska alfabetet. Detta alfabet med 22 bokstäver, bestående av konsonanter, som användes av fenicierna antas ha givit upphov först till det arameiska alfabetet, sedan grekiska alfabetet och det hebreiska alfabetet. Liksom de hebreiska och arabiska alfabeten saknar det feniciska symboler för vokaler, alla symbolerna representerar en konsonant. Det är därför inte ett alfabet i modern mening, utan en abjad. Ursprungligen höggs de feniciska bokstäverna i sten och de flesta symbolerna är därför kvadratiska eller raka snarare än runda (ungefär som runorna). Fenicierna skrev vanligen från höger till vänster, men det förekommer fall där man skrivit som när man plöjer en åker (raderna växlar:vänster-höger, höger-vänster, vänster-höger etc). Bokstäverna har ofta flera alternativa utformningar: till exempel kan tav både skrivas som + och som x, chet kan ha både två och tre horisontella linjer, etc. Det hebreiska alfabetet är mycket likt det feniciska. Dessutom skrevs moabitiska på liknande vis. Efter flera sekel användes det arameiska alfabetet i hebreiskan. Båda dessa alfabet består av uteslutande konsonanter. De hebreiska namnen på bokstäverna antyder att de ursprungliga feniciska bokstäverna var piktogram. Den första bokstaven, alef, betyder till exempel ungefär oxe eller ko. Man kan fortfarande se antydan till horn hos bokstaven. Om man vänder upp-och-ned på dagens bokstav "A" finns oxen fortfarande kvar. "Samekh" betyder fisk och i symbolen kan man faktiskt se benen hos en fisk. Eftersom fenicierna bedrev mycket sjöhandel, har feniciska inskriptioner hittats vid olika arkeologiska utgrävningar runt hela Medelhavet, till exempel Byblos, Libanon, Karthago med flera.
rdf:langString Финики́йское письмо́ — одна из первых засвидетельствованных в истории человечества систем фонетического письма. Появилась около X века до н. э. и стала родоначальницей большинства современных алфавитных и некоторых других систем письма. Имела консонантный принцип, то есть для записи слов использовали только согласные звуки. Значение гласных оставляли на понимание читателя, то есть основанием этого понимания предполагали, как скрытый фон, общий жизненный опыт всех тех, кто этой письменностью пользовался. Текст записывали справа налево.
rdf:langString 腓尼基字母是腓尼基人用以书写腓尼基语(屬北闪含语系)的一套字母,在公元前1000年出现,由原始迦南字母演化出来,现在的希伯来字母、阿拉伯字母、希腊字母、拉丁字母等,都可追溯至腓尼基字母。腓尼基字母跟希伯来字母、阿拉伯字母一样,都是辅音音素文字(abjad),没有代表元音的字母或符号,字的读音須由上下文推断。 腓尼基铭文曾在考古遗址中发现,包括一些腓尼基城市及地中海周边的殖民地,例如比布鲁斯(今黎巴嫩)和迦太基(今突尼斯)。 腓尼基字母被认为是当今所有字母的祖先,起源于古埃及的只有辅音用声旁表示的象形文字圣书体。腓尼基人把源于古埃及的辅音声旁,在改造字形后,变成了纯表辅音的字母。 腓尼基字母跟乌加里特字母(叙利亚沿海的一种楔形文字演化而来的字母文字)何者先被发明仍未有定论。
rdf:langString Фінікійська писемність — одна з перших зафіксованих в історії людства систем фонетичної писемності. З'явилася близько XV століття до н. е. та стала родоначальницею більшості сучасних алфавітних і деяких інших систем писемності. Використовувала консонантний принцип, тобто для запису слів використовувалися тільки приголосні звуки, а значення голосних залишалося на розсуд читача (у семітських мовах лексичне значення кореня задається тільки приголосними, тому потрібні в даному граматичному значенні голосні можна визначити за контекстом). Напрям запису — справа наліво.
rdf:langString Phnx
rdf:langString Phoenician abjad.svg
xsd:nonNegativeInteger 53947

data from the linked data cloud