Per Engdahl

rdf:langString Per Engdahl

rdf:langString Per Claes Sven Edvard Engdahl, född 25 februari 1909 i Jönköping, död 4 maj 1994 i S:t Petri församling i Malmö, är känd som grundare av Nysvenska rörelsen, vars ledare han förblev till sin död. Engdahl betecknade sig själv som korporativist och nationalist. Per Engdahl, som tidigt var nationalistisk och anti-demokratisk, var en av Sveriges fascistiska pionjärer. Han avlade studentexamen i Jönköping 1927 och började därefter studera vid Uppsala universitet där han blev filosofie kandidat 1930 och filosofie licentiat. 1929 bildade han i Uppsala nysvenska studentklubben. Redan efter studentexamen i slutet av 1920-talet gick han med i Sveriges Fascistiska Kamporganisation. Efter politiska meningsskiljaktigheter i organisationen formerade han 1930 en egen rörelse, Riksförbundet Det nya Sverige, som han ledde fram till dess att detta år 1937 slogs samman med Sveriges Nationella Förbund. Samma år blev han medlem i Riksförbundet Sverige-Tyskland. 1941 bröt han med SNF och startade Svensk Opposition, senare kallad Nysvenska Rörelsen. Långt senare, mellan 1980 och 1982, återvände Engdahl till SNF och satt som ordförande i två år, innan förbundet åter splittrades. Engdahl hyllade före och under andra världskriget Adolf Hitler och prisade Nazityskland som ett föredöme, även om Mussolinis Italien var det land som inspirerade mest. Han förnekade bestämt att han skulle ha varit nazist, eller att hans ideologi var liknande, trots uttalanden som "Vi kunna idag [23 april 1944] endast hylla Adolf Hitler som den av Gud sände till Europas räddning." (fler citat nedan "Wikiquote"). I juli 1941 publicerade han ett öppet brev till statsministern där han propagerade för att Sverige skulle bli en vasallstat till Tyskland: "Sverge kan icke politiskt och ekonomiskt hävda sina intressen på annat sätt än i samförstånd och samarbete med den europeiska kontinentens dominerande stormakt." Engdahl medverkade som författare till avsnittet Den tyska folkordningen (s. 47–78) i den 1941 utgivna boken Det kämpande Tyskland, i vilken Sven Hedin skrev förordet. Den egna beteckningen för hans ideologi var nysvenskhet. Engdahl förespråkade korporativism och har bland annat skrivit boken Fribytare i folkhemmet. Bland hans skrifter märks Folkresningen i Tyskland (1933, tillsammans med E. G. Westman), Sverige och det tjugonde århundradet (1934), Sverige och dess ödesväg genom seklerna mot framtiden (1940), Mussolini (1940) och Klockan närmar sig tolv (1941). Han utgav även diktsamlingarna Stormsvept (1935) och Fast vinden ligger emot (1937).