Peelite

http://dbpedia.org/resource/Peelite an entity of type: Thing

The Peelites were a breakaway dissident political faction of the British Conservative Party from 1846 to 1859. Initially led by Robert Peel, the former Prime Minister and Conservative Party leader in 1846, the Peelites supported free trade whilst the bulk of the Conservative Party remained protectionist. The Peelites later merged with the Whigs and Radicals to form the Liberal Party in 1859. rdf:langString
Les Peelites étaient une faction séparatiste du parti conservateur britannique qui a existé entre 1846 et 1859. rdf:langString
ピール派(英: Peelite)は、19世紀中期のイギリス議会の党派。 1846年の穀物法廃止論争をめぐって保守党の自由貿易派が形成した党派であり、最終的には1859年にホイッグ党やと合同して自由党を形成した。 rdf:langString
Піліти англ. Peelites — група так званих поміркованих торі у Великій Британії, прибічників Роберта Піля (5.2.1788 — 2.7.1850). Сформувалась у 40-х роках 19 століття. Увійшла (1859) до складу реорганізованої партії вігів, яка отримала назву Ліберальної партії. rdf:langString
Los Peelites fueron una facción disidente del Partido Conservador británico, que existió entre 1846 y 1859. Recibían si nombre debido a que fueron inicialmente liderados por sir Robert Peel, que fue primer ministro británico y líder del Partido Conservador en 1846. Los principales miembros de la facción Peelite que se desarrolló después de la división del Partido Conservador en 1846 fueron: * Sir Robert Peel * Sir James Graham * George Hamilton-Gordon * William Ewart Gladstone * Sidney Herbert * Edward Cardwell * Henry Pelham-Clinton * Sir John Young rdf:langString
Пилиты (англ. Peelite) — группа т. н. умеренных тори в Великобритании, сторонников Роберта Пиля (1788—1850). Сложилась в 1840-е годы. Для пилитов были характерны приверженность свободной торговле и управленческий, почти технократический, подход к правительству. Хотя они стремились придерживаться принципов Консервативной партии, пилиты расходились с основными крылом этой партии (землевладельцами и поддерживающими их некоторыми земледельцами) по вопросам торговли, в частности, в вопросе о том, что цены на сельскохозяйственную продукцию должны быть искусственно поддерживаемы на высоком уровне за счет тарифов. Пилитов часто называли «либеральные консерваторы», в отличие от «протекционистских консерваторов» во главе с Эдуардом Смит-Стэнли и Бенджамином Дизраэли. rdf:langString
Peeliter kallades anhängarna till sir Robert Peel, en politisk partigrupp i England. Då Peels frihandelspolitik 1846 framkallade en splittring inom det konservativa partiet, blev omkring 120 underhusmedlemmar partichefen trogna; vid 1847 års parlamentsval nedgick deras numerär till omkring hälften, och efter Peels död 1850 sammansmälte gruppen år efter år ytterligare, tills den 1859 alldeles upphörde att existera. rdf:langString
rdf:langString Peelite
rdf:langString Peelite
rdf:langString Peelite
rdf:langString ピール派
rdf:langString Пилиты
rdf:langString Peeliter
rdf:langString Піліти
rdf:langString Peelites
rdf:langString Peelites
xsd:integer 506706
xsd:integer 1119249610
rdf:langString Blue Green
rdf:langString the United Kingdom
rdf:langString Lord Aberdeen
rdf:langString Los Peelites fueron una facción disidente del Partido Conservador británico, que existió entre 1846 y 1859. Recibían si nombre debido a que fueron inicialmente liderados por sir Robert Peel, que fue primer ministro británico y líder del Partido Conservador en 1846. Los Peelites se caracterizaron por una férrea defensa del libre comercio y un sistema de gobierno muy directivo, casi tecnocrático. A pesar de que trataron de mantener los principios del Partido Conservador, los Peelites estaban enfrentados con el ala mayoritaria de ese partido en numerosas cuestiones, como los intereses terratenientes y en asuntos comerciales; en particular, la cuestión de si los precios agrícolas debían mantenerse artificialmente altos por los aranceles. Los Peelites fueron usualmente llamados "Conservadores Liberales", en contraste con los "Conservadores Proteccionistas" dirigidos por Benjamin Disraeli y Edward Smith-Stanley. En 1845, frente a una seria hambruna en Irlanda, Peel trató de bajar los precios de los alimentos mediante la derogación de las Leyes del Maíz. Fue capaz de sacar adelante su propuesta ante la Cámara de los Comunes, pero solo pagando el precio de dividir al Partido Conservador; una división que llevó a la caída del gobierno de Peel en junio de 1846, y a su reemplazo por un gobierno liberal dirigido por Lord John Russell. Los principales miembros de la facción Peelite que se desarrolló después de la división del Partido Conservador en 1846 fueron: * Sir Robert Peel * Sir James Graham * George Hamilton-Gordon * William Ewart Gladstone * Sidney Herbert * Edward Cardwell * Henry Pelham-Clinton * Sir John Young Los Peelites sumaban alrededor de un tercio del viejo Partido Conservador después de las elecciones generales de 1847. Sus principales posiciones políticas en ese momento estaban más cerca de los Conservadores Proteccionistas que a los Whigs y radicales en el Parlamento, excepto en el asunto del libre comercio. Sin embargo, la división había sido muy amarga en lo personal, con ataques personales hacia Peel por parte de conservadores proteccionistas como y Benjamin Disraeli, lo que provocó que fuera imposible reconciliar a los Peelites con el Partido Conservador, incluso después de que los conservadores abandonaran oficialmente el proteccionismo en 1852. Después de la muerte de Peel en 1850, la facción Peelite fue dirigida por Sir James Graham y , el último de los cuales fue Primer Ministro en 1852 formando un gobierno de coalición con los Whigs. Ese gobierno cayó en 1855 como resultado de la impopularidad de la Guerra de Crimea. Después de la caída del gobierno Aberdeen, la facción Peelite llevó la mayor parte de la culpa por su gestión de la guerra en Crimea. El partido perdió aún más cohesión cuando algunos de sus miembros Gladstone, Graham y Herbert aceptaron puestos en el gabinete del nuevo gobierno dirigido por Henry John Temple, solo para dimitir unas semanas más tarde cuando el Gobierno acordó llevar a cabo una comisión sobre la conducción de la reciente guerra en Crimea. Tras esto, ningún líder se posicionó en la facción, por lo que más que un partido político parecían un grupo de independientes. En las elecciones de 1857 el número de miembros se redujo hasta 26 (quizás menos de 20 - identificar quién era y quién no era un Peelite se hizo cada vez más difícil). Los Peelites finalmente desaparecieron como facción política cuando aceptaron unirse a miembros Whigs, Radicales y del Partido Independendiente Irlandés para hacer caer al gobierno conservador del en 1859. Como resultado de esta alianza surgió el Partido Liberal Británico. Numerosos Peelites (incluyendo a Gladstone, Herbert, Cardwell, y Newcastle, pero sorprendentemente no a Graham, que fue uno de los impulsores de la coalición) aceptaron puestos en el gabinete de Lord Palmerston, mientras que otros Peelites se convirtieron en independientes o regresaron con los conservadores.
rdf:langString The Peelites were a breakaway dissident political faction of the British Conservative Party from 1846 to 1859. Initially led by Robert Peel, the former Prime Minister and Conservative Party leader in 1846, the Peelites supported free trade whilst the bulk of the Conservative Party remained protectionist. The Peelites later merged with the Whigs and Radicals to form the Liberal Party in 1859.
rdf:langString Les Peelites étaient une faction séparatiste du parti conservateur britannique qui a existé entre 1846 et 1859.
rdf:langString ピール派(英: Peelite)は、19世紀中期のイギリス議会の党派。 1846年の穀物法廃止論争をめぐって保守党の自由貿易派が形成した党派であり、最終的には1859年にホイッグ党やと合同して自由党を形成した。
rdf:langString Peeliter kallades anhängarna till sir Robert Peel, en politisk partigrupp i England. Då Peels frihandelspolitik 1846 framkallade en splittring inom det konservativa partiet, blev omkring 120 underhusmedlemmar partichefen trogna; vid 1847 års parlamentsval nedgick deras numerär till omkring hälften, och efter Peels död 1850 sammansmälte gruppen år efter år ytterligare, tills den 1859 alldeles upphörde att existera. Peeliternas huvudsyfte var att trygga frihandelssystemets bestånd, och de understödde därför under Peels livstid den liberala ministären Russell. Då striden om frihandeln småningom upphörde, övervägdes bland dem en återgång till det konservativa partiet i samband med dettas rekonstruktion, och de understödde 1852 den konservativa ministären Derby. Flera peeliter var medlemmar av koalitionsregeringen Aberdeen (1852-1855). Efter dess fall anslöt sig en del av de ledande peeliterna till de konservativa, medan flertalet så småningom hamnade hos liberalerna. Till de förra hörde general Jonathan Peel, lord Hardinge och lord Stanhope, till de senare Gladstone, Cardwell och hertigen av Argyll. Bland peeliterna, vilka tidvis som "tungan på vågen", utövade stort inflytande i parlamentet, märktes ytterligare sir James Graham, lord Aberdeen, lord Canning, Sidney Herbert och hertigen av Newcastle.
rdf:langString Піліти англ. Peelites — група так званих поміркованих торі у Великій Британії, прибічників Роберта Піля (5.2.1788 — 2.7.1850). Сформувалась у 40-х роках 19 століття. Увійшла (1859) до складу реорганізованої партії вігів, яка отримала назву Ліберальної партії.
rdf:langString Пилиты (англ. Peelite) — группа т. н. умеренных тори в Великобритании, сторонников Роберта Пиля (1788—1850). Сложилась в 1840-е годы. Для пилитов были характерны приверженность свободной торговле и управленческий, почти технократический, подход к правительству. Хотя они стремились придерживаться принципов Консервативной партии, пилиты расходились с основными крылом этой партии (землевладельцами и поддерживающими их некоторыми земледельцами) по вопросам торговли, в частности, в вопросе о том, что цены на сельскохозяйственную продукцию должны быть искусственно поддерживаемы на высоком уровне за счет тарифов. Пилитов часто называли «либеральные консерваторы», в отличие от «протекционистских консерваторов» во главе с Эдуардом Смит-Стэнли и Бенджамином Дизраэли. В 1859 году большинство пилитов вошли в состав преобразованной партии вигов, получившей название Либеральная партия. Но меньшинство пилитов стали независимыми или вернулись в Консервативную партию. Однако, после своей победы в 1874 году консерваторы больше никогда не пытались вернуть хлебные законы, встав таким образом фактически сами на пилитские позиции.
xsd:nonNegativeInteger 7947
rdf:langString BlueGreen
xsd:gYear 1859
xsd:gYear 1846

data from the linked data cloud