Orator (Cicero)
http://dbpedia.org/resource/Orator_(Cicero) an entity of type: Thing
L'orador o Orator és una obra de caràcter didàctic. Ciceró hi descriu l'orador ideal i exposa la seva teoria sobre l'estil, sobre l'extensió que cal donar al discurs i sobre l'essència de l'elocució, que és l'art d'utilitzar tan adequadament com sigui possible el to, l'expressió, les paraules i les figures retòriques.
rdf:langString
Der Orator ist ein im Jahre 46 v. Chr. von Marcus Tullius Cicero verfasstes Lehrwerk über Rhetorik. Es ist in Form eines Briefes an den späteren Caesarmörder Marcus Iunius Brutus geschrieben und ganz auf diesen zugeschnitten. Mit und De oratore gehört es zu den wichtigsten Werken Ciceros über die Redekunst. Es zeichnet das Bild des idealen Redners, dessen universale Bildung vorausgesetzt wird, und es betont die vorrangige Bedeutung des sprachlichen Ausdrucks in seiner ganzen Fülle (elocutio).
rdf:langString
Orator (Nederlands: De redenaar) of ook wel Orator ad M. Brutum is een werk van Marcus Tullius Cicero uit 46 v.Chr. Met en De oratore behoort het tot zijn belangrijkste geschriften over de redekunst. Cicero richt zich tot de latere Caesarmoordenaar Marcus Junius Brutus, over wie hij eerder dat jaar de tekst had geschreven en met wie hij een discussie voerde over retoriek.
rdf:langString
Orator (in italiano Oratore) è un'opera retorica scritta da Cicerone nel 46 a.C. e dedicata a Marco Giunio Bruto. Il trattato fa parte di una trilogia che comprende anche il De oratore e il Brutus e si propone di definire le caratteristiche del perfetto oratore. L'Orator fu anche una delle prime opere ad essere stampate; la sua editio princeps infatti, che comprendeva tutta la trilogia delle opere retoriche di Cicerone, fu pubblicata a Roma nel 1469 da Sweynheym e Pannartz.
rdf:langString
L’Orator ad Brutum (« L'orateur, à Brutus ») est un ouvrage sur la rhétorique de Cicéron, publié en 46 av. J.-C. Cicéron lui donne aussi dans sa correspondance le titre De optimo genere dicendi « Sur le meilleur genre de parole ». C’est avec le De Oratore et le Brutus un des traités importants sur l’art oratoire, du dire même de l'auteur. Répondant à une interrogation de Marcus Junius Brutus, il définit le profil de l'orateur idéal. Doté d’une culture générale approfondie, il doit maîtriser l'expression (elocutio) dans tous les styles possibles. Cicéron développe une nouvelle théorie fondamentale pour l’esthétique latine, sur les trois niveaux de style que doit maîtriser l’orateur idéal, les styles simple, médian ou élevé, à appliquer selon l’importance du sujet du discours et l’objectif d
rdf:langString
Orator was written by Marcus Tullius Cicero in the latter part of the year 46 BC. It is his last work on rhetoric, three years before his death. Describing rhetoric, Cicero addresses previous comments on the five canons of rhetoric: Inventio, Dispositio, Elocutio, Memoria, and Pronuntiatio. In this text, Cicero attempts to describe the perfect orator, in response to Marcus Junius Brutus’ request. Orator is the continuation of a debate between Brutus and Cicero, which originated in his text Brutus, written earlier in the same year.
rdf:langString
Orator (som inte ska förväxlas med Ciceros tidigare verk De Oratore) är en kort text skriven av Marcus Tullius Cicero i den senare delen av året 46 f.Kr, tre år innan hans död 43 f.Kr. Verket är därmed en av Ciceros sista avhandlingar om ämnet retorik. Texten är en fortsättning på Ciceros bok . Orator är skrivet som ett brev från Cicero till Marcus Junius Brutus, i vilket Cicero förtydligar sin åsikt om vad som karaktäriserar den fulländade talaren. Den fulländade talaren, enligt Cicero, är den som behärskar de tre stilnivåerna, movére (att beröra publiken), delectáre (att behaga publiken) och docére (att undervisa publiken). Samt den som försöker se talets helhet istället för att bygga upp det strikt utifrån en mall. Cicero skriver att den fulländande talaren förmodligen aldrig har funnit
rdf:langString
rdf:langString
Orator
rdf:langString
Orator (Cicero)
rdf:langString
Orator ad Brutum
rdf:langString
Orator
rdf:langString
Orator (Cicero)
rdf:langString
Orator (Cicero)
rdf:langString
Orator (Cicero)
xsd:integer
39246927
xsd:integer
1002063622
rdf:langString
L'orador o Orator és una obra de caràcter didàctic. Ciceró hi descriu l'orador ideal i exposa la seva teoria sobre l'estil, sobre l'extensió que cal donar al discurs i sobre l'essència de l'elocució, que és l'art d'utilitzar tan adequadament com sigui possible el to, l'expressió, les paraules i les figures retòriques.
rdf:langString
Der Orator ist ein im Jahre 46 v. Chr. von Marcus Tullius Cicero verfasstes Lehrwerk über Rhetorik. Es ist in Form eines Briefes an den späteren Caesarmörder Marcus Iunius Brutus geschrieben und ganz auf diesen zugeschnitten. Mit und De oratore gehört es zu den wichtigsten Werken Ciceros über die Redekunst. Es zeichnet das Bild des idealen Redners, dessen universale Bildung vorausgesetzt wird, und es betont die vorrangige Bedeutung des sprachlichen Ausdrucks in seiner ganzen Fülle (elocutio).
rdf:langString
L’Orator ad Brutum (« L'orateur, à Brutus ») est un ouvrage sur la rhétorique de Cicéron, publié en 46 av. J.-C. Cicéron lui donne aussi dans sa correspondance le titre De optimo genere dicendi « Sur le meilleur genre de parole ». C’est avec le De Oratore et le Brutus un des traités importants sur l’art oratoire, du dire même de l'auteur. Répondant à une interrogation de Marcus Junius Brutus, il définit le profil de l'orateur idéal. Doté d’une culture générale approfondie, il doit maîtriser l'expression (elocutio) dans tous les styles possibles. Cicéron développe une nouvelle théorie fondamentale pour l’esthétique latine, sur les trois niveaux de style que doit maîtriser l’orateur idéal, les styles simple, médian ou élevé, à appliquer selon l’importance du sujet du discours et l’objectif de l’orateur, informer, plaire ou ébranler l’auditoire. Cicéron s'appuie sur cette théorie des trois styles pour réfuter la préférence pour le style simple de ses concurrents, les orateurs romains qui se disent attiques.
rdf:langString
Orator was written by Marcus Tullius Cicero in the latter part of the year 46 BC. It is his last work on rhetoric, three years before his death. Describing rhetoric, Cicero addresses previous comments on the five canons of rhetoric: Inventio, Dispositio, Elocutio, Memoria, and Pronuntiatio. In this text, Cicero attempts to describe the perfect orator, in response to Marcus Junius Brutus’ request. Orator is the continuation of a debate between Brutus and Cicero, which originated in his text Brutus, written earlier in the same year. The oldest partial text of Orator was recovered in the monastery of Mont Saint-Michel and now is located in the library at Avranches. Thirty-seven existing manuscripts have been discovered from this text. Another complete text was discovered in 1421, near Milan in the town of Lodi. The texts of these two manuscripts vary considerably, and modern translators rely on both. In 46 BC, when Cicero wrote Orator, many young Roman men revolted against the stylistic paradigms put forward by Cicero, and from most Roman traditions in general. Cicero writes in a defensive posture to this hostile audience.
rdf:langString
Orator (Nederlands: De redenaar) of ook wel Orator ad M. Brutum is een werk van Marcus Tullius Cicero uit 46 v.Chr. Met en De oratore behoort het tot zijn belangrijkste geschriften over de redekunst. Cicero richt zich tot de latere Caesarmoordenaar Marcus Junius Brutus, over wie hij eerder dat jaar de tekst had geschreven en met wie hij een discussie voerde over retoriek.
rdf:langString
Orator (in italiano Oratore) è un'opera retorica scritta da Cicerone nel 46 a.C. e dedicata a Marco Giunio Bruto. Il trattato fa parte di una trilogia che comprende anche il De oratore e il Brutus e si propone di definire le caratteristiche del perfetto oratore. L'Orator fu anche una delle prime opere ad essere stampate; la sua editio princeps infatti, che comprendeva tutta la trilogia delle opere retoriche di Cicerone, fu pubblicata a Roma nel 1469 da Sweynheym e Pannartz.
rdf:langString
Orator (som inte ska förväxlas med Ciceros tidigare verk De Oratore) är en kort text skriven av Marcus Tullius Cicero i den senare delen av året 46 f.Kr, tre år innan hans död 43 f.Kr. Verket är därmed en av Ciceros sista avhandlingar om ämnet retorik. Texten är en fortsättning på Ciceros bok . Orator är skrivet som ett brev från Cicero till Marcus Junius Brutus, i vilket Cicero förtydligar sin åsikt om vad som karaktäriserar den fulländade talaren. Den fulländade talaren, enligt Cicero, är den som behärskar de tre stilnivåerna, movére (att beröra publiken), delectáre (att behaga publiken) och docére (att undervisa publiken). Samt den som försöker se talets helhet istället för att bygga upp det strikt utifrån en mall. Cicero skriver att den fulländande talaren förmodligen aldrig har funnits och kommer förmodligen aldrig att finnas. Ciceros redovisning är ett svar på den kritik som riktades mot hans tankar som han presenterade i De Oratore. Boken är även ett försvar mot gruppen Attici, en samling talare i vilken Brutus var en av de främsta, vars idéer hotade Ciceros karriär som talare. Den äldsta versionen av manuskriptet är från 800-talet och hittades i klostret Mont-Saint-Michel. En fullständig version av Orator upptäcktes 1421 nära Milano av biskopen av Lodi, Gherardo Landriani. Efter sin upptäckt fick texten stort genomslag och det fanns en stor efterfråga på exemplar av texten. De två versionerna skiljer sig från varandra, men även där de överensstämmer finns det tecken på att texten har blivit omarbetad från sitt original. Därför behöver moderna översättningar ta hänsyn till båda versionerna av texten.
xsd:nonNegativeInteger
4944