Ola Isene
http://dbpedia.org/resource/Ola_Isene an entity of type: Thing
Ola Isene (2 June 1898 – 6 May 1973) was a Norwegian opera singer (baritone) and actor. Isene was born in Rødenes and studied at the in Kristiania. He made his professional debut at the Mayol-teatret in 1923. His operatic roles were varied, among them Beckmesser in Die Meistersinger von Nürnberg, Scarpia in Tosca, and Amonasro in Aïda – most of them at the Nationaltheatret, which at the time had opera on its programme. He took part in many tours and also appeared in operettas, including as Schubert in . In 1929, he sang Al Jolson's parts from The Jazz Singer when it was presented as a silent film in Sweden, and in the middle of the 1930s, he moved to theatre and film as an actor.
rdf:langString
Ola Isene, född den 2 juni 1898 i , död den 6 maj 1973 i Oslo, var en norsk skådespelare och operasångare (baryton). Han debuterade 1923 som operettsångare på . Inom operan visade han skådespelartalang bland annat som Beckmeister i Mästersångarna i Nürnberg av Richard Wagner. Från slutet av 1930-talet gick han helt över till talscenen. Både på Trøndelag Teater (1938–1939) och Det Nye Teater (1939–1946) fick han framgångar främst som karaktärsskådespelare, bland annat som gamle Swedenhielm i Hjalmar Bergmans Swedenhielms. På Nationaltheatret (1946–1952) spelade han bland annat muntra charmörer som Benedikt i Shakespeares Mycket väsen för ingenting och Løven i Gunnar Heibergs Gerts have. Åren 1952–1959 var han på ; bland hans finaste roller där var prästen i av Maxwell Anderson och Kurt Wei
rdf:langString
rdf:langString
Ola Isene
rdf:langString
Ola Isene
xsd:integer
27161712
xsd:integer
1096857100
rdf:langString
Ola Isene (2 June 1898 – 6 May 1973) was a Norwegian opera singer (baritone) and actor. Isene was born in Rødenes and studied at the in Kristiania. He made his professional debut at the Mayol-teatret in 1923. His operatic roles were varied, among them Beckmesser in Die Meistersinger von Nürnberg, Scarpia in Tosca, and Amonasro in Aïda – most of them at the Nationaltheatret, which at the time had opera on its programme. He took part in many tours and also appeared in operettas, including as Schubert in . In 1929, he sang Al Jolson's parts from The Jazz Singer when it was presented as a silent film in Sweden, and in the middle of the 1930s, he moved to theatre and film as an actor. Isene also played the title role in the three criminal radio plays by , which were broadcast by Norwegian Broadcasting Corporation radio in 1960 and 1961. Ola Isene was from 1926 married to the singer and voice teacher Haldis Ingebjart Isene (1891–1978). His brother Torbjørn was a great-grandfather to discus thrower Ola Stunes Isene.
rdf:langString
Ola Isene, född den 2 juni 1898 i , död den 6 maj 1973 i Oslo, var en norsk skådespelare och operasångare (baryton). Han debuterade 1923 som operettsångare på . Inom operan visade han skådespelartalang bland annat som Beckmeister i Mästersångarna i Nürnberg av Richard Wagner. Från slutet av 1930-talet gick han helt över till talscenen. Både på Trøndelag Teater (1938–1939) och Det Nye Teater (1939–1946) fick han framgångar främst som karaktärsskådespelare, bland annat som gamle Swedenhielm i Hjalmar Bergmans Swedenhielms. På Nationaltheatret (1946–1952) spelade han bland annat muntra charmörer som Benedikt i Shakespeares Mycket väsen för ingenting och Løven i Gunnar Heibergs Gerts have. Åren 1952–1959 var han på ; bland hans finaste roller där var prästen i av Maxwell Anderson och Kurt Weill (Kritikerpriset 1953) och fadern i Anne Franks dagbok (1956). Mellan 1959 och 1969 var han tillbaka på Nationaltheatret, där han gjorde djärva roller som Monsewer i Brendan Behans Gisslan och generalen i Jean Anouilhs Toreadorvalsen. På film hade han ledande roller i Nordlandets våghals (1942), Englandsfarare (1946), Den blodiga vägen (1955) och Vildanden (1963).
xsd:nonNegativeInteger
3278
