Naprapathy

rdf:langString Naprapati

rdf:langString Naprapati (från tjeckiska napravit, "att korrigera" och grekiska pathos, "lidande") är en form av manuell terapi som enligt Socialstyrelsen tillhör svensk hälso- och sjukvård. Naprapati används för att förebygga, behandla och rehabilitera besvär och smärtor som är kopplade till patientens rörelser. Terapin involverar ofta att patienten får ligga på en speciell behandlingsbänk medan naprapaten utför behandlingen med händerna. De vanligaste metoderna som används är ledmanipulation, massage eller töjning av smärtande muskler Naprapati utvecklades ur kiropraktiken i USA under tidigt 1900-tal, och begreppen har till stor del uppfattats som synonyma. grundade naprapatin i början av 1900-talet. Han arbetade initialt tillsammans med kiropraktorer. Dr. Oakley Smith valde senare år 1907 att starta en egen utbildning, Oakley Smith School of Naprapathy i Chicago. Anledningen till detta var att Smith tyckte att orsaken till smärta och besvär var mer komplext än att endast handla om kotor och deras position. Han menade att orsaken till smärta berodde på bindvävsförändringar och spänningstillstånd i omgivande mjukdelar. Svenska Socialstyrelsen tar upp naprapati och kiropraktik parallellt och med en likartad utgångspunkt. Under början och mitten på 1900-talet så uppfattades skillnaderna större, vilket dokumenterats i olika böcker. Naprapatin i Skandinavien växte genom Sveriges första naprapat, , som senare (1970) startade Naprapathögskolan i Stockholm. Sedan 1994 är naprapati ett legitimationsyrke. Efter en 5-årig heltidsutbildning inklusive ett års praktiktjänstgöring, kan ansökan om legitimation göras hos Socialstyrelsen.