Mu'allaqat

http://dbpedia.org/resource/Mu'allaqat an entity of type: Thing

Mu'allaqat (en árabe معلقات) es el título de un grupo de siete largos poemas árabes o casidas compuestos en la época preislámica. Están considerados como el mejor trabajo poético de su época. El nombre significa Odas (o poemas) colgantes y la explicación tradicional es que estos poemas fueron colgados de la Kaaba en La Meca. Se trata de largos poemas sobre la vida tribal, el beduinismo y la vida en el desierto, temas que posteriormente heredará la poesía islámica. rdf:langString
ムアッラカート(المعلقات‎, Mu’allaqat‎)は、アラビア語の長詩の詩集であり、アラビア語詩の最高傑作ともいわれる。イスラーム勃興以前のジャーヒリーヤと呼ばれる時代の作品を集めたもので、「貴重なもの」や「懸けられた詩」という意味を持つ。詩の大家の作品が7篇あるいは10篇収録されており、写本によって内容が異なる。『七つの長詩(al-Qasa ̄id al-Sab al-Tiwa ̄l)』、『七つの数珠つなぎの真珠(al-Sumu ̄t al-Sab)』、『黄金詩(Muddahaba ̄t)』などの呼び名も持つ。 アラビア語の古典的な長詩であるは、優れた韻文としてアラビア語文芸に大きな影響を与えた。ジャーヒリーヤ時代の文芸は散文よりも詩が盛んであり、文字よりも口伝によって伝えられた。やがてイスラーム世界で文字記録が盛んになり、アッバース朝の時代には詩人の作品が詩集として編纂された。ムアッラカートには「目立ったところに掛けられた」という意味もあり、その由来はの定期市で表彰されたカシーダが金文字で刺繍されてカーバ神殿に掲げられた伝説にある。 rdf:langString
悬诗(阿拉伯语:المعلقات‎,al-Mu‘allaqāt,國際音標:[al-muʕallaqaːt])是阿拉伯贾希利叶时期一批著名长诗的总称,被认为是该时期阿拉伯文学的精华和代表。 通常认为,当时各部落的著名诗人会在欧卡兹上举行一年一度的赛事会,公认最佳的作品就会用金水写在亚麻布上,悬于克尔白神庙,故称为悬诗。 现存的悬诗皆为格律诗,称为“盖绥达”:一联两句,同一联内上下句的音步一致,符合特定的韵律;每联押韵,一韵到底。 rdf:langString
المُعَلَّقَاتُ هيَ مِنْ أَشْهَرِ ما كتَب العَرَبُ في الشِّعرِ وسُمِّيَتْ مُعَلَّقَاتٍ. وقد قيل لها مُعَلَّقَاتٌ لأنها مثلُ العقود النفيسة تَعْلَقُ بالأذهان. ويقال أن هذه القصائد كانت تكتب بماء الذهب وتعلق على أستار الْكَعْبَةِ قبل مجيء الْإِسْلَامِ، وتعدّ هذه القصائدُ أروعَ ما قيل في الشِّعْرِ العربيِّ الْقَدِيمِ وأنفسَه؛ لِذلكَ اهْتَمَّ الناس قديمًا بها ودَوّنوها وكتبوا شُروحًا لها، وهي عادةً ما تبدأُ بذِكْرِ الْأَطْلَالِ وتَذْكُرُ ديارَ محبوبةِ الشاعرِ وكانتْ سَهْلةَ الحِفْظِ وتكون هذه المعلقات من محبته له شعاره الخاص. rdf:langString
Mual·laqat (en àrab معلقات) es una col·lecció de set odes àrabs pre islàmiques (cassida) cadascuna considerada com la millor obra del seu autor. Com els mateixos autors estaven al seu torn entre els aproximadament dotze poetes més famosos del segle vi, la selecció es considera la millor representació de la literatura àrab més antiga. La idea d'agrupar aquests poemes en concret se sol atribuir a Hammad ar-Rawiyah, que va ser un col·leccionista, del segle viii, de poesia d'aquella època. rdf:langString
Mu'allaqat (arabisch المعلقات al-Muʿallaqāt ‚die hängenden [d. h. Gedichte]‘) sind eine Sammlung von arabischen Gedichten in der Qasida-Form aus dem 6. Jahrhundert. Dies ist die berühmteste Anthologie aus der vorislamischen Zeit und wurde von den mittelalterlichen arabischen Dichtern und Literaturkritikern als beispielhaft angesehen. Sie vermittelt ein packendes Bild der damaligen Lebens- und Denkweise der Beduinen. rdf:langString
The Muʻallaqāt (Arabic: المعلقات, [ʔalmuʕallaqaːt]) is a group of seven long Arabic poems. The name means The Suspended Odes or The Hanging Poems, the traditional explanation being that these poems were hung in the Kaaba in Mecca, while scholars have also suggested that the hanging is figurative, as if the poems "hang" in the reader's mind. rdf:langString
Les Mu'allaqāt (arabe : المعلقات), les Suspendues ou les Pendentifs, sont un ensemble de qasidas préislamiques jugées exemplaires par les poètes et les critiques arabes médiévaux. Rassemblées à la même époque que les Asma'iyyât et les Mufaddaliyyât, les Mu'allaqât constituent la plus célèbre des anthologies de la poésie pré-islamique. Elles occupent une place centrale dans la littérature arabe, où elles représentent les pièces les plus excellentes d'une poésie qui fournit à l'époque classique ses genres majeurs, ses valeurs et ses thèmes paradigmatiques. rdf:langString
Le Muʿallaqāt (in arabo: المعلقات‎, al-Muʿallaqāt) costituiscono la raccolta più nota di poesie arabe, composte probabilmente nel VI secolo, cioè in epoca preislamica e riunite insieme però nell'VIII secolo. La personalità del poeta iracheno Ḥammād al-Rāwiya, accusato talvolta dalle fonti di essere poco onesto nella sua importante attività di trasmettitore di poesia, ha sollevato dubbi sull'autenticità e sull'attribuzione di tanta poesia araba preislamica, fra cui anche delle Muʿallaqāt. rdf:langString
Mu'allaki (arab. mu‘allaqāt - zawieszone) – zbiór siedmiu (według innych źródeł: dziewięciu lub dziesięciu) staroarabskich kasyd zebranych w VIII wieku, które zostały uznane za wzór poetyckiej doskonałości. rdf:langString
Mu'allaqat (arabiska: المعلقات, al-muʕallaqaːt) är en antologi med sju långa dikter (qasida) av de mest kända arabiska författarna från förislamisk tid. En annan version av samlingen innehåller tio dikter. Författarna till de sju dikterna är Imru' al-Qays, Tarafa ibn al-Abd, , , , Antarah ibn Shaddad och . Diktsamlingen är en källa till kunskap om det gamla arabiska stamsamhällets livsföring och värderingar, och formmässigt har dikterna varit ett föredöme för den arabiska litteraturen ända in i vår tid. rdf:langString
Муа́ллаки (от араб. معلقة‎, [al muʕallaqah], мн. ч. المعلقات‎, [al muʕallaqaːt] — аль-муаллака́т ― «нанизанные», «подвешенные») — семь касыд на арабском языке, написанных в доисламскую эпоху (VI век) и скомпилированных в VIII веке. Касыды, входящие в состав муаллак, собрал рави (راوي‎ — «сказитель, декламатор») в середине VIII века. В число семи авторов поэм входят: Имру аль-Кайс, , Тарафа, Зухайр ибн Аби Сульма, Антара ибн Шаддад, и Харис ибн Хиллиза. Иногда к ним причисляют Набигу, аль-Аша и . rdf:langString
Муаллаки (араб. المعلقات‎) — сім касид арабською мовою, написаних в доісламську епоху (VI століття). Зібрав ці касиди в збірник «Раві» (оповідач, декламатор) Хамід в середині VIII століття. Назва «Муаллакат» означає «підвішені оди» або «висячі вірші». За легендою, ці поеми, в знак їх визнання, писали золотом на шовку і вивішували біля Кааби. Назва «підвішені» можна розуміти образно, ніби ці вірші «парять» в розумі читача. rdf:langString
rdf:langString المعلقات
rdf:langString Mual·laqat
rdf:langString Mu'allaqat
rdf:langString Mu'allaqat
rdf:langString Mu'allaqât
rdf:langString Muʿallaqāt
rdf:langString Mu'allaqat
rdf:langString ムアッラカート
rdf:langString Mu’allaki
rdf:langString Муаллаки
rdf:langString Mu'allaqat
rdf:langString Муаллаки
rdf:langString 悬诗
xsd:integer 2598989
xsd:integer 1114815979
rdf:langString Mual·laqat (en àrab معلقات) es una col·lecció de set odes àrabs pre islàmiques (cassida) cadascuna considerada com la millor obra del seu autor. Com els mateixos autors estaven al seu torn entre els aproximadament dotze poetes més famosos del segle vi, la selecció es considera la millor representació de la literatura àrab més antiga. La idea d'agrupar aquests poemes en concret se sol atribuir a Hammad ar-Rawiyah, que va ser un col·leccionista, del segle viii, de poesia d'aquella època. Una llegenda molt repetida que es va originar al segle x diu que els poemes es van escriure amb lletres daurades, en rotlles de tela, que després es penjaven, d'aquí el nom de "suspesos" (mu'allaq), en les muralles de la Kaaba a la Meca. No està clar de totes maneres que el mateix Hammad fes servir alguna vegada l'expressió per referir-se a aquest recull. Ell feia servir l'expressió: "As-sab 'al-mashhurat", els set famosos. Tot i que no conté tot just dades històriques, els textos mostren una imatge de la vida, costums i forma de pensar dels beduïns. Entre les traducciones a l'anglès destaquen la realitzada per Lady Anne i Sir Wilfrid Scawen Blunt, titulada "The Seven Golden Odes of Paguen Aràbia (1903), i la realitzada per Asthuro John Arberry, titulada" The Seven Odes "(1957).
rdf:langString المُعَلَّقَاتُ هيَ مِنْ أَشْهَرِ ما كتَب العَرَبُ في الشِّعرِ وسُمِّيَتْ مُعَلَّقَاتٍ. وقد قيل لها مُعَلَّقَاتٌ لأنها مثلُ العقود النفيسة تَعْلَقُ بالأذهان. ويقال أن هذه القصائد كانت تكتب بماء الذهب وتعلق على أستار الْكَعْبَةِ قبل مجيء الْإِسْلَامِ، وتعدّ هذه القصائدُ أروعَ ما قيل في الشِّعْرِ العربيِّ الْقَدِيمِ وأنفسَه؛ لِذلكَ اهْتَمَّ الناس قديمًا بها ودَوّنوها وكتبوا شُروحًا لها، وهي عادةً ما تبدأُ بذِكْرِ الْأَطْلَالِ وتَذْكُرُ ديارَ محبوبةِ الشاعرِ وكانتْ سَهْلةَ الحِفْظِ وتكون هذه المعلقات من محبته له شعاره الخاص. وقيل إن حَمَّادًا الرَّاويةَ هو أولُ مَن جمع القصائدَ السَّبْعَ الطِّوَالَ وسماها بالمعلقاتِ (السموط). وكان يقولُ أنها مِن أعذبِ ما قال العربُ وأنَّ العربَ كانوا يسمونها بالسموطِ (الْمُعَلَّقَاتِ). وقد ذهب الأُدباءُ والكُتَّابُ من بعدِه لدِراسَتِها. مثلُ ابنِ الكَلْبِيِّ. وابْنِ عَبْدِ رَبِّهِ صاحبِ العقد الفريد وأضاف بكِتَابِهَ أَمْرَ تَعْلِيقِهَا عَلَى الْكَعْبَةِ. قَدْ تَجِدُهُنَّ سَبْعَ قَصَائدَ في كلِّ كتابٍ قديمٍ لكِنَّ منهمْ مَن أضاف قصيدةً لشاعِرٍ وأهمل قصيدةً لِشاعرٍ آخَرَ. فاحتاروا مَن السبعةُ، فجعلوها عشرًا.
rdf:langString Mu'allaqat (arabisch المعلقات al-Muʿallaqāt ‚die hängenden [d. h. Gedichte]‘) sind eine Sammlung von arabischen Gedichten in der Qasida-Form aus dem 6. Jahrhundert. Dies ist die berühmteste Anthologie aus der vorislamischen Zeit und wurde von den mittelalterlichen arabischen Dichtern und Literaturkritikern als beispielhaft angesehen. Sie vermittelt ein packendes Bild der damaligen Lebens- und Denkweise der Beduinen. Die älteste und bekannteste Deutung des Begriffs Mu'allaqāt (wörtlich „Hängende, Aufgehängte“) stammt aus dem Beginn des 9. Jahrhunderts. Demnach seien diese Gedichte als so ausgezeichnet beurteilt worden, dass sie in goldenen Lettern gestickt und anschließend in der Kaaba in Mekka aufgehängt worden seien. Wahrscheinlicher ist jedoch die Ableitung von ʿilq „etwas Kostbares“. Der Begriff würde demnach bedeuten: „Gedichte, die als kostbar geschätzt werden“. Schon die Dichter der Dschāhilīya verglichen gute Poesie mit „gut eingefädelten Perlen“ auf einer Halskette. Die Gedichte wurden in der Mitte des 8. Jahrhunderts zunächst von Hammad ar-Rawiya, einem Gelehrten aus Kufa, als Sammlung zusammengestellt, die er jedoch nicht Al-Mu'allaqāt, sondern Al-Maschhūrāt, das heißt „die Berühmten“ nannte; eine weitere Bezeichnung ist Al-Mudhahhabāt, das heißt „die Vergoldeten“. Al-Asmai (740–828) aus Basra zählt deren sechs auf, andere nennen bis zu zehn. Die meisten, darunter Ibn Qutaiba, sprechen jedoch von sieben, ohne sich allerdings über die Namen der jeweiligen Dichter einig zu sein. Fünf Dichter werden jedenfalls auf allen Listen genannt: Imru' al-Qais, , Zuhair, und Labīd. Die Qasida hat ein dreiteiliges Grundmuster, das allerdings häufig durchbrochen wird. Der einleitende Teil (nasīb) schildert eine unwiederbringliche Vergangenheit, wobei als Motive der verlassene Lagerplatz (al-ʾaṭlāl), die Erinnerung an die Geliebte, der Trennungsschmerz, der alternde Liebhaber oder die traumartige Erscheinung der Geliebten zur Sprache kommen. Der zweite Teil (raḥīl) ist der ausführlichen Beschreibung einer Reise gewidmet, das heißt ein Kamel- oder Pferderitt, womit die Verarbeitung der Trauer und die Zuwendung zum aktiven Leben dargestellt wird. Der dritte Teil mit der Schlussbotschaft kann unterschiedliche Formen annehmen: Er enthält entweder das Selbstlob des Dichters, ein Lob auf den Stamm (fachr), einen Herrscher oder Gönner (madīḥ), die Schmähung eines Gegners (hidscha) oder einen moralischen Leitspruch (hikam).
rdf:langString Mu'allaqat (en árabe معلقات) es el título de un grupo de siete largos poemas árabes o casidas compuestos en la época preislámica. Están considerados como el mejor trabajo poético de su época. El nombre significa Odas (o poemas) colgantes y la explicación tradicional es que estos poemas fueron colgados de la Kaaba en La Meca. Se trata de largos poemas sobre la vida tribal, el beduinismo y la vida en el desierto, temas que posteriormente heredará la poesía islámica.
rdf:langString Les Mu'allaqāt (arabe : المعلقات), les Suspendues ou les Pendentifs, sont un ensemble de qasidas préislamiques jugées exemplaires par les poètes et les critiques arabes médiévaux. Rassemblées à la même époque que les Asma'iyyât et les Mufaddaliyyât, les Mu'allaqât constituent la plus célèbre des anthologies de la poésie pré-islamique. Elles occupent une place centrale dans la littérature arabe, où elles représentent les pièces les plus excellentes d'une poésie qui fournit à l'époque classique ses genres majeurs, ses valeurs et ses thèmes paradigmatiques. Le terme Mu'allaqât signifie littéralement « Suspendues ». L'interprétation la plus ancienne et la plus populaire mais à considérer avec prudence, apparue au IXe siècle, veut que ces odes aient été jugées si excellentes qu'elles auraient été brodées en lettres d'or puis suspendues à la Ka'ba de La Mecque.
rdf:langString The Muʻallaqāt (Arabic: المعلقات, [ʔalmuʕallaqaːt]) is a group of seven long Arabic poems. The name means The Suspended Odes or The Hanging Poems, the traditional explanation being that these poems were hung in the Kaaba in Mecca, while scholars have also suggested that the hanging is figurative, as if the poems "hang" in the reader's mind. Along with the Mufaddaliyat, Jamharat Ash'ar al-Arab, Asma'iyyat, and the Hamasah, the Mu'allaqāt are considered the primary source for early Arabic poetry. Scholar Peter N. Stearns goes so far as to say that they represent "the most sophisticated poetic production in the history of Arabic letters."
rdf:langString ムアッラカート(المعلقات‎, Mu’allaqat‎)は、アラビア語の長詩の詩集であり、アラビア語詩の最高傑作ともいわれる。イスラーム勃興以前のジャーヒリーヤと呼ばれる時代の作品を集めたもので、「貴重なもの」や「懸けられた詩」という意味を持つ。詩の大家の作品が7篇あるいは10篇収録されており、写本によって内容が異なる。『七つの長詩(al-Qasa ̄id al-Sab al-Tiwa ̄l)』、『七つの数珠つなぎの真珠(al-Sumu ̄t al-Sab)』、『黄金詩(Muddahaba ̄t)』などの呼び名も持つ。 アラビア語の古典的な長詩であるは、優れた韻文としてアラビア語文芸に大きな影響を与えた。ジャーヒリーヤ時代の文芸は散文よりも詩が盛んであり、文字よりも口伝によって伝えられた。やがてイスラーム世界で文字記録が盛んになり、アッバース朝の時代には詩人の作品が詩集として編纂された。ムアッラカートには「目立ったところに掛けられた」という意味もあり、その由来はの定期市で表彰されたカシーダが金文字で刺繍されてカーバ神殿に掲げられた伝説にある。
rdf:langString Le Muʿallaqāt (in arabo: المعلقات‎, al-Muʿallaqāt) costituiscono la raccolta più nota di poesie arabe, composte probabilmente nel VI secolo, cioè in epoca preislamica e riunite insieme però nell'VIII secolo. Questa antologia sembra infatti che sia stata collezionata da Ḥammād al-Rāwiya a seguito di una richiesta del califfo interessato a una raccolta di poesie antiche per il figlio. Secondo alcune fonti arabe il califfo in questione sarebbe stato Muʿāwiya (661-680) e, secondo altre, ʿAbd al-Malik (685-705).Quali siano stati il committente e il movente che hanno portato alla organizzazione della raccolta, è certo che nei secoli queste poesie sono divenute un modello per i poeti arabi tanto che alcune di esse fanno parte, ancor oggi, dei programmi scolastici dei Paesi arabi. La personalità del poeta iracheno Ḥammād al-Rāwiya, accusato talvolta dalle fonti di essere poco onesto nella sua importante attività di trasmettitore di poesia, ha sollevato dubbi sull'autenticità e sull'attribuzione di tanta poesia araba preislamica, fra cui anche delle Muʿallaqāt. Il titolo Muʿallaqāt è documentato soltanto a partire dal X secolo, mentre precedentemente si hanno notizie di antologie dal titolo diverso, per esempio “le Sette”, che - visti i contesti in cui sono citate - fanno supporre che si trattasse di questa stessa raccolta. Sempre nel secolo X cominciano ad apparire anche le spiegazioni relative al significato del titolo. Secondo la tradizione, recepita anche da Wolfgang Goethe nel suo West-östlicher Divan, il participio passivo sostantivato Muʿallaqāt, le Appese, starebbe a ricordare che queste poesie erano scritte, per la loro bellezza, su stoffa e appese alla Mecca nella Kaʿba. Infine, basandosi sull'uso frequente nei titoli di opere arabe di termini indicanti gioielli, alcuni orientalisti, fra cui Charles Lyall e Theodor Nöldeke, hanno supposto che il titolo indicasse ciondoli preziosi, pendentif appunto. Come abbiamo visto si ha notizia di un'antologia composta da sette qaside, come sembra fosse quella di Hammād e come è la maggior parte delle edizioni delle Muʿallaqāt. Così le qaside che appaiono in tutte le recensioni sono quelle attribuite a Imru l-Qays, Zuhayr e Labīd a cui sono aggiunte, nella maggior parte dei casi, quelle di ‘Antara, Tarafa, ʿAmr b. Kulthūm e al-Ḥārith b. Hilliza; infatti, per esempio al-Mufaddal (m. 790 ca.) sostituisce la qasīda di ʿAntara e quella di al-Ḥārith con una di al-Nābigha e una di al-Aʿshā, così come, in altre edizioni, l'antologia comprende dieci nomi, aggiungendo ai primi sette anche al-Nābigha al-Dhubyānī, al-Aʿshā e ʿAbīd b. al-Abras. Tutti questi poeti sarebbero vissuti nel secolo antecedente l'Islam in una società molto meno uniforme di quanto normalmente si crede e delle cui realtà umane, sociali e politiche furono i portavoce. Pertanto le sette Muʿallaqāt (di cui si può vedere la traduzione italiana e i testi arabi in Amaldi 1991 e 1999), si presentano affatto simili fra loro anche se, essendo qaside, affrontano i temi peculiari di questa antica forma poetica araba. Così pur avendo versi dedicati all'amore, alla descrizione o al vanto ognuna di esse ha proprie peculiarità tematiche e formali legate alla personalità del poeta, ma anche all'impostazione personale o tribale. La muʿallaqa di Imru l-Qays, che secondo la tradizione sarebbe l'inventore della qasīda, è nota in modo particolare per le descrizioni naturali che il poeta vi inserisce e che si susseguono a commento del viaggio, reale e metaforico, che il poeta compie. Infatti, come la maggior parte delle qaside, il poeta parte dai resti dell'accampamento abbandonato dall'amata e affronta gli spazi aperti dell'Arabia fra animali e paesaggi naturali, accompagnato dalla sua cavalcatura e sostenuto da ricordi amorosi. La muʿallaqa di Zuhayr è in lode di due capi della tribù dei B. Dhubyān che riuscirono a porre fine a una lunga e sanguinosa guerra fra la loro e i B. Abs. Il tema degli orrori della guerra si intreccia con quello della caducità della vita affrontata dal vecchio poeta grazie alla fede in un Dio onnipotente. La composizione termina con una serie di versi divenuti proverbiali anche se è impossibile stabilire se sono i versi di Zuhayr a essere divenuti proverbi o piuttosto se il poeta abbia fatto sue espressioni di saggezza collettiva. La struttura della muʿallaqa di Labīd corrisponde a quella codificata della qasīda. Infatti inizia con la descrizione dell'accampamento abbandonato dalla donna amata e dalla sua tribù, per proseguire con il viaggio del poeta, accompagnato dal suo dromedario, nella cui descrizione Labīd si sofferma con paragoni e metafore. Da qui inizia l'auto-elogio, costruito intorno alla descrizione della propria vita talvolta allegra, fra vino e amori, talaltra difficile, fra scontri fisici e verbali. Anche la muʿallaqa di ʿAntara affronta temi soggettivi, quali l'amore per la cugina ʿAbla, e il coraggio e le virtù mostrate dal poeta in tante situazioni difficili ricordando, fra l'altro, anche il suo valoroso cavallo morto in battaglia. Tutti questi temi si intrecciano, infine, con dolci e vive descrizioni naturali che fanno di questa poesia una delle più note. La muʿallaqa di Tarafa, pur seguendo anch'essa lo schema della qasida, è famosa in modo particolare per la descrizione della cammella che occupa ben 28 versi, descrizione realistica costruita attraverso una scomposizione del corpo dell'animale i cui elementi portano a una serie di paragoni in cui la vita quotidiana si trasforma, anche grazie a un difficile lessico. Le muʿallaqāt di ʿAmr ibn Kulthūm e di Al-Ḥārith ibn Hilliza sono strettamente connesse, in quanto i due poeti, portavoce delle rispettive tribù, perorano la causa del proprio gruppo in presenza del re dei Lakhmidi. Entrambe sono dunque due qaside tribali ricche di lodi e di velate minacce per il sovrano da ingraziarsi, di vanto del gruppo e di attacco agli avversari.
rdf:langString Mu'allaki (arab. mu‘allaqāt - zawieszone) – zbiór siedmiu (według innych źródeł: dziewięciu lub dziesięciu) staroarabskich kasyd zebranych w VIII wieku, które zostały uznane za wzór poetyckiej doskonałości. Zostały ułożone przez poetów przedmuzułmańskich w okresie zwanym dżahilijja. Najczęściej wymienia się siedmiu poetów – autorów mu'allaqat: Imru al-Kajsa, Tafarę al-Abdi'ego, Zuhajra Ibn Abi'ego Sulmę, Labida Ibn Rabi’a, Amra Ibn Kulsuma, Antarę Ibn Szaddada i Harisa Ibn Hillizę. Jak cała twórczość literacka tego okresu, były przekazywane ustnie. Po raz pierwszy zostały zebrane i spisane w VIII wieku przez Hammada al-Rawijję. Według podania z X wieku miały one być one wyszyte złotem na jedwabiu i zawieszone w świątyni Al-Kaaba w Mekce. Ich polskie wydanie ukazało się w 1981 pt. Siedem kasyd staroarabskich.
rdf:langString Mu'allaqat (arabiska: المعلقات, al-muʕallaqaːt) är en antologi med sju långa dikter (qasida) av de mest kända arabiska författarna från förislamisk tid. En annan version av samlingen innehåller tio dikter. Författarna till de sju dikterna är Imru' al-Qays, Tarafa ibn al-Abd, , , , Antarah ibn Shaddad och . Dikterna representerar en avancerad muntlig tradition på Arabiska halvön och skrevs först ner på 700-talet. De följer komplicerade och konventionella metriska former och rimmönster. Också innehållsmässigt följer de fastslagna normer: en erotisk-nostalgisk inledning, en skildring av en resa i öknen och därefter ett huvudtema som kan vara panegyriskt, satiriskt eller elegiskt. Diktsamlingen är en källa till kunskap om det gamla arabiska stamsamhällets livsföring och värderingar, och formmässigt har dikterna varit ett föredöme för den arabiska litteraturen ända in i vår tid. Namnet Mu'allaqat ("de upphängda") kommer enligt traditionen från att de bästa dikterna vid större dikttävlingar hängdes upp i Kaba i Mekka.
rdf:langString Муа́ллаки (от араб. معلقة‎, [al muʕallaqah], мн. ч. المعلقات‎, [al muʕallaqaːt] — аль-муаллака́т ― «нанизанные», «подвешенные») — семь касыд на арабском языке, написанных в доисламскую эпоху (VI век) и скомпилированных в VIII веке. Касыды, входящие в состав муаллак, собрал рави (راوي‎ — «сказитель, декламатор») в середине VIII века. В число семи авторов поэм входят: Имру аль-Кайс, , Тарафа, Зухайр ибн Аби Сульма, Антара ибн Шаддад, и Харис ибн Хиллиза. Иногда к ним причисляют Набигу, аль-Аша и . Название «муаллака» означает «подвешенные» или «нанизанные». По легенде, эти поэмы, в знак их признания, писали золотом на шелке и вывешивали у Каабы. Название «подвешенные» можно понимать образно, будто эти стихи «парят» в уме читателя. Наряду со сборником аль-Муфаддала, и антологией аль-Асмаи, муаллаки считается одним из основных источников ранней арабской поэзии.
rdf:langString 悬诗(阿拉伯语:المعلقات‎,al-Mu‘allaqāt,國際音標:[al-muʕallaqaːt])是阿拉伯贾希利叶时期一批著名长诗的总称,被认为是该时期阿拉伯文学的精华和代表。 通常认为,当时各部落的著名诗人会在欧卡兹上举行一年一度的赛事会,公认最佳的作品就会用金水写在亚麻布上,悬于克尔白神庙,故称为悬诗。 现存的悬诗皆为格律诗,称为“盖绥达”:一联两句,同一联内上下句的音步一致,符合特定的韵律;每联押韵,一韵到底。
rdf:langString Муаллаки (араб. المعلقات‎) — сім касид арабською мовою, написаних в доісламську епоху (VI століття). Зібрав ці касиди в збірник «Раві» (оповідач, декламатор) Хамід в середині VIII століття. Назва «Муаллакат» означає «підвішені оди» або «висячі вірші». За легендою, ці поеми, в знак їх визнання, писали золотом на шовку і вивішували біля Кааби. Назва «підвішені» можна розуміти образно, ніби ці вірші «парять» в розумі читача. Разом зі збіркою «Аль-Муфаддаліят» аль-Муфаддала, «Джамахарт Аш'арі ал-'араб» Абу Зайда Мухаммада бін Абі-л-Хаттаба Ал-Кураши і антологією «Аль-Асма'ійят» аль-Асмаї, «Муаллакат» вважається одним з основних джерел ранньої арабської поезії.
xsd:nonNegativeInteger 18565

data from the linked data cloud