Lippisch P.13a

http://dbpedia.org/resource/Lippisch_P.13a an entity of type: Thing

ليبيش بي.13إيه هي طائرة اعتراضية صممها عالم الطيران في أواخر عام 1944، مزودة بمحرك نفاث تضاغطي وجناح دلتا. يعتبر المحرك النفاث التضاغطي أبسط أنواع المحركات والمحرك النفاث الوحيد الذي لا يحوي اجزاء متحركة، الا مضحة الوقود التي يمكن ان تكون توربينية، لتبسيط المحرك أكثر اقترح الكساندر استخدام وقود صلب يتم اشعاله بمشاعل تعمل بالغاز لالغاء المضخة المتحركة، له عيبان يجب ان يدركهما المصمم، لايعمل المحرك بكفائته في سرعات اقل من الصوت، المحرك يستهلك وقود باستمرار لانه يوفر دفع مستمر. الطائرة لم يكتمل العمل عليها لظروف الحرب، ما عثر عليه من مواد وتصميمات ونسخ اولية تم شحنة إلى الولايات المتحدة لدراسته في ناسا. rdf:langString
Lippisch P.13a byl projekt experimentálního záchytného stíhače poháněný ramjetem s navržený koncem roku 1944 Dr. Alexanderem Lippischem pro nacistické Německo. Pro start měl sloužit přídavný raketový motor na kapalné palivo. Letoun nikdy neopustil rýsovací prkna, ale testování modelu v aerodynamickém tunelu DVL ukázal, že návrh měl mimořádnou stabilitu do 2,6 Machu. rdf:langString
The Lippisch P.12, P.13a and P.13b were related design projects for a ramjet-powered delta wing interceptor aircraft studied in 1944 by German designer Alexander Lippisch. The P.12 and P.13a were unarmed, relying on reinforced wings to ram its opponent. The P.13a and b were to be powered by powdered coal. The DM-1 was a full-size glider, flown to test the P.12/13a low-speed aerodynamics. The design series were unrelated to the earlier P.13 produced by Messerschmitt's Lippisch design office. rdf:langString
Il Lippisch P.13a fu un intercettore sperimentale con ala a delta e mosso da uno statoreattore, progettato negli ultimi mesi del 1944 dal Dr. Alexander Lippisch per la Germania. L'aereo non superò mai la fase progettuale, ma i test effettuati nella galleria del vento dimostrarono che l'aereo aveva un'eccezionale stabilità per la velocità a Mach 2.6. rdf:langString
リピッシュ P.13aは、1944年後半、ナチス・ドイツのためにアレクサンダー・リピッシュ博士が設計した、ラムジェット駆動のデルタウィング迎撃機である。本機は設計段階を出て実機の製作に入ることは決してなかったものの、DVL高速風洞で風洞模型が試験され、この設計にはマッハ2.6の領域でも非凡な安定性のあることが示された。 rdf:langString
Lippisch P.13a – eksperymentalny myśliwiec przechwytujący ze skrzydłem w układzie delta, napędzany silnikiem strumieniowym. Został zaprojektowany w 1944 r. przez Alexandra Lippischa. Choć pełny samolot nigdy nie powstał, próby z modelami w tunelu aerodynamicznym wykazały, że samolot był bardzo stabilny nawet przy prędkościach dochodzących do Mach = 2,6. Samolot ten jest zaliczany do tak zwanego "Luftwaffe 46" - pojazdów powietrznych (oraz ich planów, projektów i prototypów), które mogłyby wejść do uzbrojenia Luftwaffe, gdyby wojna przeciągnęła się do 1946 r. rdf:langString
Die Lippisch P.13a war ein Entwurf eines neuartigen Abfangjägers in Delta-Bauweise vom Ende des Zweiten Weltkriegs. Der Entwurf stammte von Alexander Lippisch, der neben der schwanzlosen Auslegung auch den Deltaflügel für seine Konstruktionen bevorzugte. Vorgesehen waren neuartige Antriebskonzepte mit Kohlenstaub bzw. Kohlepräparaten. Zu Versuchszwecken wurde ein Prototyp mit Hilfe von Studenten aus Darmstadt und München hergestellt. Dieser Versuchsgleiter erhielt deshalb die Bezeichnung DM 1 (Darmstadt-München 1) und verfügte über keinen Antrieb. rdf:langString
Lippisch P.13a, P.13b y P.12 fueron el desarrollo del proyecto para construir un avión interceptor con ala en delta y propulsado con un estatorreactor, diseñado por el ingeniero aeronáutico Alexander Lippisch para la Luftwaffe alemana a finales de 1944 durante el final de la Segunda Guerra Mundial. Formaba parte del conjunto de armas revolucionarias anunciadas como milagrosas (Wunderwaffe) con el fin cambiar el curso y terminar la guerra. rdf:langString
Lippisch P.13a var ett experimentellt jaktflygplan, planerat att förses med en Kronach Lorin stenkols-ramjet och uppbygt kring en deltavinge. Planet konstruerades 1944-1945 av Alexander Lippisch i Wiener Neustadt för Reichsluftfahrtministerium i Nazi-Tyskland. Flygplanet finansierades genom Volksjäger-programmet och utvecklades i Luftfahrtforschungsanstalt Wien (LFW) i Wiener Neustadt. Flygplanet togs dock ej i bruk innan kriget var slut, men en glidflygprototypen Lippisch DM-1 testflögs dock i USA. rdf:langString
rdf:langString ليبيش بي.13إيه
rdf:langString Lippisch P.13a
rdf:langString Lippisch P.13a
rdf:langString Lippisch P.13a
rdf:langString Lippisch P.13a
rdf:langString Lippisch P.13a
rdf:langString リピッシュ P.13a
rdf:langString Lippisch P.13a
rdf:langString Lippisch P.13a
xsd:integer 1673300
xsd:integer 1105913637
xsd:integer 6
rdf:langString met
xsd:integer 1
rdf:langString Sharp
rdf:langString Project
rdf:langString Interceptor
rdf:langString ليبيش بي.13إيه هي طائرة اعتراضية صممها عالم الطيران في أواخر عام 1944، مزودة بمحرك نفاث تضاغطي وجناح دلتا. يعتبر المحرك النفاث التضاغطي أبسط أنواع المحركات والمحرك النفاث الوحيد الذي لا يحوي اجزاء متحركة، الا مضحة الوقود التي يمكن ان تكون توربينية، لتبسيط المحرك أكثر اقترح الكساندر استخدام وقود صلب يتم اشعاله بمشاعل تعمل بالغاز لالغاء المضخة المتحركة، له عيبان يجب ان يدركهما المصمم، لايعمل المحرك بكفائته في سرعات اقل من الصوت، المحرك يستهلك وقود باستمرار لانه يوفر دفع مستمر. الطائرة لم يكتمل العمل عليها لظروف الحرب، ما عثر عليه من مواد وتصميمات ونسخ اولية تم شحنة إلى الولايات المتحدة لدراسته في ناسا.
rdf:langString Lippisch P.13a byl projekt experimentálního záchytného stíhače poháněný ramjetem s navržený koncem roku 1944 Dr. Alexanderem Lippischem pro nacistické Německo. Pro start měl sloužit přídavný raketový motor na kapalné palivo. Letoun nikdy neopustil rýsovací prkna, ale testování modelu v aerodynamickém tunelu DVL ukázal, že návrh měl mimořádnou stabilitu do 2,6 Machu.
rdf:langString Die Lippisch P.13a war ein Entwurf eines neuartigen Abfangjägers in Delta-Bauweise vom Ende des Zweiten Weltkriegs. Der Entwurf stammte von Alexander Lippisch, der neben der schwanzlosen Auslegung auch den Deltaflügel für seine Konstruktionen bevorzugte. Vorgesehen waren neuartige Antriebskonzepte mit Kohlenstaub bzw. Kohlepräparaten. Zu Versuchszwecken wurde ein Prototyp mit Hilfe von Studenten aus Darmstadt und München hergestellt. Dieser Versuchsgleiter erhielt deshalb die Bezeichnung DM 1 (Darmstadt-München 1) und verfügte über keinen Antrieb. Noch vor der Fertigstellung wurde der Versuchsgleiter von US-amerikanischen Streitkräften auf dem Flugplatz Prien am Chiemsee gefunden und in die USA gebracht. Unter Federführung der US-amerikanischen Flugzeugfirma Consolidated Vultee Aircraft Corporation wurden von Lippisch die grundlegenden Auslegungsmerkmale auch in seinen Nachkriegskonstruktionen, wie z. B. der Convair XF-92 weiterverwendet.
rdf:langString Lippisch P.13a, P.13b y P.12 fueron el desarrollo del proyecto para construir un avión interceptor con ala en delta y propulsado con un estatorreactor, diseñado por el ingeniero aeronáutico Alexander Lippisch para la Luftwaffe alemana a finales de 1944 durante el final de la Segunda Guerra Mundial. Formaba parte del conjunto de armas revolucionarias anunciadas como milagrosas (Wunderwaffe) con el fin cambiar el curso y terminar la guerra. Las versiones P.12 y P.13a no tenían armamento y confiaban en sus alas reforzadas para derrotar al oponente mediante una embestida o choque directo contra este. El modelo P.13a, debido a la escasez de recursos y combustibles en los últimos años de la guerra, sería alimentado por carbón y su fuselaje sería construido con madera. Los modelos P.13a y P.13.b utilizarían como combustible carbón. El era un planeador de tamaño completo, volado para probar la aerodinámica a baja velocidad de los modelos P.12 y P.13a. La serie de diseño P.13a y P.13b, no estaba relacionada con la anterior proyecto de bombardero llamado P.13, también diseñado por la oficina de diseño Lippisch de la empresa Messerschmitt. La aeronave jamás pasó de la etapa de diseño, pero las pruebas de las maquetas en el túnel de viento, mostraron que el diseño era muy estable en vuelo, pudiendo mantener velocidades teóricas de hasta 1650 kilómetros por hora.​ Después de la guerra, Lippisch, siguió trabajando con el fabricante de aeronaves estadounidense Convair, desarrolló y probó el basado en sus diseños, conduciendo al posterior desarrollo del F-102 Delta Dagger y su sucesor, el F-106 Delta Dart.​
rdf:langString The Lippisch P.12, P.13a and P.13b were related design projects for a ramjet-powered delta wing interceptor aircraft studied in 1944 by German designer Alexander Lippisch. The P.12 and P.13a were unarmed, relying on reinforced wings to ram its opponent. The P.13a and b were to be powered by powdered coal. The DM-1 was a full-size glider, flown to test the P.12/13a low-speed aerodynamics. The design series were unrelated to the earlier P.13 produced by Messerschmitt's Lippisch design office.
rdf:langString Il Lippisch P.13a fu un intercettore sperimentale con ala a delta e mosso da uno statoreattore, progettato negli ultimi mesi del 1944 dal Dr. Alexander Lippisch per la Germania. L'aereo non superò mai la fase progettuale, ma i test effettuati nella galleria del vento dimostrarono che l'aereo aveva un'eccezionale stabilità per la velocità a Mach 2.6.
rdf:langString リピッシュ P.13aは、1944年後半、ナチス・ドイツのためにアレクサンダー・リピッシュ博士が設計した、ラムジェット駆動のデルタウィング迎撃機である。本機は設計段階を出て実機の製作に入ることは決してなかったものの、DVL高速風洞で風洞模型が試験され、この設計にはマッハ2.6の領域でも非凡な安定性のあることが示された。
rdf:langString Lippisch P.13a – eksperymentalny myśliwiec przechwytujący ze skrzydłem w układzie delta, napędzany silnikiem strumieniowym. Został zaprojektowany w 1944 r. przez Alexandra Lippischa. Choć pełny samolot nigdy nie powstał, próby z modelami w tunelu aerodynamicznym wykazały, że samolot był bardzo stabilny nawet przy prędkościach dochodzących do Mach = 2,6. Samolot ten jest zaliczany do tak zwanego "Luftwaffe 46" - pojazdów powietrznych (oraz ich planów, projektów i prototypów), które mogłyby wejść do uzbrojenia Luftwaffe, gdyby wojna przeciągnęła się do 1946 r.
rdf:langString Lippisch P.13a var ett experimentellt jaktflygplan, planerat att förses med en Kronach Lorin stenkols-ramjet och uppbygt kring en deltavinge. Planet konstruerades 1944-1945 av Alexander Lippisch i Wiener Neustadt för Reichsluftfahrtministerium i Nazi-Tyskland. Flygplanet finansierades genom Volksjäger-programmet och utvecklades i Luftfahrtforschungsanstalt Wien (LFW) i Wiener Neustadt. Flygplanet togs dock ej i bruk innan kriget var slut, men en glidflygprototypen Lippisch DM-1 testflögs dock i USA. Flygplanet skulle ha en liten ramjet-motor för sin framdrivning och hade därför behövt startas med startraket eller bogseras upp till ramjetens nedersta driftshastighet på 320 km/h. Det är inte känt vilket vapen som skulle ha burits av P.13a då MK 103-kanonen skulle ha varit för tung och stor för ett sådant litet flygplan. Testning under kriget av vindtunnel-modeller i höghastighetstunneln vid Luftfahrtforschungsanstalt Wien visade dock att konstruktionen skulle kommit att ha en exceptionell stabilitet vid Mach 2.6-överljudshastighet. Lippischs arbete med planet kom att få stor betydelse för utvecklingen av jaktflygplan med deltavinge avsett för överljudshastighet efter andra världskriget, exempelvis Saab 35 Draken. Lippisch och några av hans kolleger fortsatte att även efter kriget förbli en del av denna utveckling, såväl i Europa som i USA.
xsd:integer 1
rdf:langString coal-burning ramjet
xsd:integer 5060
xsd:double 3.25
xsd:double 6.7
rdf:langString * List of military aircraft of Germany * List of World War II military aircraft of Germany
xsd:integer 0
rdf:langString yes
rdf:langString * Blohm & Voss BV 40 ram glider
xsd:nonNegativeInteger 11204
xsd:nonNegativeInteger 0

data from the linked data cloud