Language tax
http://dbpedia.org/resource/Language_tax an entity of type: WikicatLinguisticRights
Kadre de ekonomiko kaj lingvopolitiko, lingva imposto estas ideo de financa kontribuo, kiun ŝtatoj aŭ lingvokomunumoj pagu kompense al la ekonomia profito kiun ili tiras el tio, ke aliaj lernas kaj uzas ilian lingvon. Financa kompenso pro lingva malegaleco ankoraŭ ne ekzistas.
rdf:langString
L'impôt linguistique est une idée de taxe compensatoire proposée pour compenser l'avantage économique des pays avec une langue répandue, qu'ils reçoivent grâce à l'enseignement de leur langue à l'étranger, et en économisant sur leurs propres frais d'enseignement.
rdf:langString
言語税（げんごぜい、Language tax）はベルギーの経済学者のフィリップ・ヴァン・パレースやスイスの経済学者の（fr:François Grin）が提起した概念である。 広く使われている言語とそうではない言語の間にある翻訳・教育などの経済的負担の格差を是正する方法として提唱された。似た文脈で、（it:Partito Radicale）はについて発言している。
rdf:langString
Unter Sprachsteuer versteht man das Konzept einer Ausgleichszahlung, die Länder oder Sprachgemeinschaften dafür zahlen, dass sie vom Lernen ihrer Sprache in anderen Ländern profitieren und zugleich Übersetzungskosten und Sprachunterricht für ihre eigenen Bürger sparen. Van Parijs verweist auf , der bereits 1991 über das Thema geschrieben hat, lehnt aber dessen Vorschlag, allein die Kosten des Sprachunterrichts nach der Kopfzahl zu verteilen, ab. Vielmehr müsse die gesamte Belastung durch Ausgleichszahlungen gleichmäßig verteilt werden.
rdf:langString
The language tax is an economic concept proposed by the Belgian economist Philippe Van Parijs. It is intended to compensate countries with a less widespread language for their expenses for teaching and translation. Van Parijs points out that Jonathan Pool had proposed this kind of taxation in 1991 but criticizes Pool's proposal to distribute the cost of language learning on a per capita basis.
rdf:langString
Med språkskatt menas i nationalekonomiska och språkpolitiska sammanhang en finansiell ersättning som är tänkt att betalas av länder eller språkgemenskaper som kompensation för den ekonomiska nytta som de har av att andra lär sig deras språk och använder dem. Språkskatten är tänkt att kompensera de språkgemenskaper vars språk används i mindre utsträckning för de större kostnader som de har för språkundervisning och översättning och, om fullständig rättvisa eftersträvs, även för den tid som går åt för inlärningen av främmande språk och för den ökade ansträngning som deras användning innebär.
rdf:langString
rdf:langString
Sprachsteuer
rdf:langString
Lingva imposto
rdf:langString
Impôt linguistique
rdf:langString
Language tax
rdf:langString
言語税
rdf:langString
Språkskatt
xsd:integer
7343965
xsd:integer
956892431
rdf:langString
Unter Sprachsteuer versteht man das Konzept einer Ausgleichszahlung, die Länder oder Sprachgemeinschaften dafür zahlen, dass sie vom Lernen ihrer Sprache in anderen Ländern profitieren und zugleich Übersetzungskosten und Sprachunterricht für ihre eigenen Bürger sparen. Solche Ausgleichszahlungen existieren nicht; da jedoch die wirtschaftlichen Vorteile der Verbreitung vor allem der englischen Sprache derzeit enorm wachsen, werden entsprechende Zahlungen manchmal vorgeschlagen. Zu den Protagonisten eines solchen Systems gehören von wissenschaftlicher Seite der Belgier Philippe Van Parijs und der Schweizer François Grin. Grin hat behauptet, dass das Vereinigte Königreich durch die Vorrangstellung seiner Sprache pro Jahr etwa 6 Milliarden Euro an Unterrichtskosten spart, wobei Frankreich als Vergleichsland dient. Van Parijs verweist auf , der bereits 1991 über das Thema geschrieben hat, lehnt aber dessen Vorschlag, allein die Kosten des Sprachunterrichts nach der Kopfzahl zu verteilen, ab. Vielmehr müsse die gesamte Belastung durch Ausgleichszahlungen gleichmäßig verteilt werden. Gelegentlich wird der Begriff der Sprachsteuer auch im umgekehrten Sinn für den bestehenden wirtschaftlichen Vorteil verwendet, den die vorgeschlagenen Zahlungen kompensieren sollen. In diesem Sinne bezahlen also die sprachlich benachteiligten Länder in Form ihrer Kosten für den Sprachunterricht.
rdf:langString
Kadre de ekonomiko kaj lingvopolitiko, lingva imposto estas ideo de financa kontribuo, kiun ŝtatoj aŭ lingvokomunumoj pagu kompense al la ekonomia profito kiun ili tiras el tio, ke aliaj lernas kaj uzas ilian lingvon. Financa kompenso pro lingva malegaleco ankoraŭ ne ekzistas.
rdf:langString
The language tax is an economic concept proposed by the Belgian economist Philippe Van Parijs. It is intended to compensate countries with a less widespread language for their expenses for teaching and translation. Van Parijs points out that Jonathan Pool had proposed this kind of taxation in 1991 but criticizes Pool's proposal to distribute the cost of language learning on a per capita basis. An analogous concept is found in the work of the Swiss economist François Grin, who argues that such countries are implicitly paying an impôt linguistique (literally also meaning "language tax") to countries with a "strong" language. In a similar sense, the Italian Radicals party speaks of a tassa inglese ("English tax").
rdf:langString
L'impôt linguistique est une idée de taxe compensatoire proposée pour compenser l'avantage économique des pays avec une langue répandue, qu'ils reçoivent grâce à l'enseignement de leur langue à l'étranger, et en économisant sur leurs propres frais d'enseignement.
rdf:langString
言語税（げんごぜい、Language tax）はベルギーの経済学者のフィリップ・ヴァン・パレースやスイスの経済学者の（fr:François Grin）が提起した概念である。 広く使われている言語とそうではない言語の間にある翻訳・教育などの経済的負担の格差を是正する方法として提唱された。似た文脈で、（it:Partito Radicale）はについて発言している。
rdf:langString
Med språkskatt menas i nationalekonomiska och språkpolitiska sammanhang en finansiell ersättning som är tänkt att betalas av länder eller språkgemenskaper som kompensation för den ekonomiska nytta som de har av att andra lär sig deras språk och använder dem. Språkskatten är tänkt att kompensera de språkgemenskaper vars språk används i mindre utsträckning för de större kostnader som de har för språkundervisning och översättning och, om fullständig rättvisa eftersträvs, även för den tid som går åt för inlärningen av främmande språk och för den ökade ansträngning som deras användning innebär. Någon finansiell ersättning av detta slag förekommer inte för närvarande, utan medlemmarna av de större språkgemenskaperna, i global skala främst de engelskspråkiga, delar på frukterna av de andras mödor utan att behöva göra rätt för sig. Problemet skulle kunna lösas på ett globalekonomiskt fördelaktigt sätt genom användandet av ett lättlärt och lättanvänt konstruerat internationellt hjälpspråk. Med en språkskatt skulle man i princip kunna åstadkomma samma rättvisa, även om användandet av nationella språk för mellanfolklig kommunikation globalt sett är mera mödosam. Alternativet ’’språkskatt’’ har föreslagits ett flertal gånger, bland andra av den US-amerikanske politologen , som främst tänkte på undervisningskostnaderna och av den belgiske filosofen och ekonomen Philippe Van Parijs , som påpekade att hela kostnaden för andraspråksbruket bör tas med i beräkningen. Den schweiziske nationalekonomen använde begreppet impôt linguistique ’språkskatt’ i omvänd bemärkelse. Enligt Grins resonemang betalar de språkgemenskaper vars språk används i mindre utsträckning en skatt i form av obetalt arbete till dem vars språk används i större utsträckning. Grin beräknade att Storbritannien i en jämförelse med Frankrike varje år besparas ca. 6 miljarder euro i undervisningskostnader på grund av engelskans förhärskande ställning. På liknande sätt talar det italienska radikala partiet Partito Radicale om en tassa inglese ’engelskskatt’.
xsd:nonNegativeInteger
1908