LGBT culture in Paris
http://dbpedia.org/resource/LGBT_culture_in_Paris an entity of type: Settlement
LGBT v Paříži představuje subkulturu LGBT osob v hlavním městě Francii, Paříži.
rdf:langString
Paris, the capital of France, has an active LGBT community. In the 1990s, 46% of the country's gay men lived in the city. As of 2004, Paris had 140 LGBT bars, clubs, hotels, restaurants, shops, and other commercial businesses. Florence Tamagne, author of "Paris: 'Resting on its Laurels'?", wrote that there is a "Gaité parisienne"; she added that Paris "competes with Berlin for the title of LGBT capital of Europe, and ranks only second behind New York for the title of LGBT capital of the world." It has France's only gayborhoods that are officially organized.
rdf:langString
La communauté LGBTQ à Paris est plus importante qu'en province. Selon une étude de l'IFOP de 2016, 13 % des Parisiens se définissent comme gays, soit près du double de l’ensemble des Français (7 %). En 2004, Paris comptait 140 bars, restaurants, clubs, librairies et autres commerces LGBT, dont 40 % dans le quartier du Marais, qui est le quartier gay de Paris.
rdf:langString
La cultura LGBT in Francia è centrata su Parigi, la capitale, ove opera attivamente una prospera comunità LGBT. Nel 1990 il 46% degli uomini gay francesi avevano vissuto almeno per un certo periodo di tempo a Parigi. A partire dal 2004 la città contava almeno 140 club, alberghi, ristoranti ed altre attività commerciali rivolte alle persone LGBT. Florence Tamagne, autrice di Paris: 'Resting on its Laurels'? ha scritto che vi è una "Gaité parisienne" (felicità parigina) ed ha aggiunto poi che Parigi "compete con Berlino per il titolo di capitale LGBT d'Europa e si classifica seconda solo dietro New York per il titolo di capitale LGBT del mondo". Possiede infine le più numerose comunità gay di Francia ufficialmente organizzate.
rdf:langString
Den blomstrande ekonomiska expansionen av Belle Époque under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet gav Paris ett rykte som den bohemiska och erotiska huvudstaden i väst, vilket gjorde det möjligt för queer-kulturer i Paris att blomstra. Ett nätverk av undergroundställen för HBTQ-personer uppstod, inklusive salonger, barer, kaféer och badhus, särskilt i Montmartre och Les Halles. Kända hbtq-profiler i Paris under denna period var Oscar Wilde, André Gide, Paul Verlaine och Jacques d'Adelswärd-Fersen.
*
* Colette, lesbisk tongivande författare
*
* Cole Porter var känd för sina hbtq-fester
rdf:langString
rdf:langString
LGBT culture in Paris
rdf:langString
LGBT v Paříži
rdf:langString
LGBT à Paris
rdf:langString
Cultura LGBT a Parigi
rdf:langString
Homosexualitet i Paris
xsd:integer
43935909
xsd:integer
1114756736
rdf:langString
LGBT v Paříži představuje subkulturu LGBT osob v hlavním městě Francii, Paříži.
rdf:langString
Paris, the capital of France, has an active LGBT community. In the 1990s, 46% of the country's gay men lived in the city. As of 2004, Paris had 140 LGBT bars, clubs, hotels, restaurants, shops, and other commercial businesses. Florence Tamagne, author of "Paris: 'Resting on its Laurels'?", wrote that there is a "Gaité parisienne"; she added that Paris "competes with Berlin for the title of LGBT capital of Europe, and ranks only second behind New York for the title of LGBT capital of the world." It has France's only gayborhoods that are officially organized.
rdf:langString
La communauté LGBTQ à Paris est plus importante qu'en province. Selon une étude de l'IFOP de 2016, 13 % des Parisiens se définissent comme gays, soit près du double de l’ensemble des Français (7 %). En 2004, Paris comptait 140 bars, restaurants, clubs, librairies et autres commerces LGBT, dont 40 % dans le quartier du Marais, qui est le quartier gay de Paris.
rdf:langString
La cultura LGBT in Francia è centrata su Parigi, la capitale, ove opera attivamente una prospera comunità LGBT. Nel 1990 il 46% degli uomini gay francesi avevano vissuto almeno per un certo periodo di tempo a Parigi. A partire dal 2004 la città contava almeno 140 club, alberghi, ristoranti ed altre attività commerciali rivolte alle persone LGBT. Florence Tamagne, autrice di Paris: 'Resting on its Laurels'? ha scritto che vi è una "Gaité parisienne" (felicità parigina) ed ha aggiunto poi che Parigi "compete con Berlino per il titolo di capitale LGBT d'Europa e si classifica seconda solo dietro New York per il titolo di capitale LGBT del mondo". Possiede infine le più numerose comunità gay di Francia ufficialmente organizzate.
rdf:langString
Den blomstrande ekonomiska expansionen av Belle Époque under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet gav Paris ett rykte som den bohemiska och erotiska huvudstaden i väst, vilket gjorde det möjligt för queer-kulturer i Paris att blomstra. Ett nätverk av undergroundställen för HBTQ-personer uppstod, inklusive salonger, barer, kaféer och badhus, särskilt i Montmartre och Les Halles. Kända hbtq-profiler i Paris under denna period var Oscar Wilde, André Gide, Paul Verlaine och Jacques d'Adelswärd-Fersen.
* Natalie Clifford Barney med Janet Flanner och Djuna Barnes, lesbiska som höll salonger i Paris
* Colette, lesbisk tongivande författare
* Jean Cocteau, en av Paris mest kända öppet homosexuella
* Cole Porter var känd för sina hbtq-fester Speciellt lesbiska och bisexuella kvinnor såg ökad synlighet under denna period, både i den offentliga sfären och i representationer inom konst och litteratur. Privata salonger i början av 1900-talet drevs t.ex. av amerikanska utflyttarna Natalie Clifford Barney och Gertrude Stein. Colette och hennes älskare Mathilde de Morny, framförde lesbiska teaterscener. Henri de Toulouse-Lautrec porträtterade parisiska lesbiska och bisexuella underhållare såsom dansarna Louise Weber, Jane Avril och clownen Cha-U-Kao. Författaren Marcel Proust böcker handlade ofta om homosexuella teman och karaktärer. Cole Porter höll regelbundet extravaganta hbtq-fester från 1917 och framåt. Gay nattlivet och dragshower blomstrade under jazzåldern på 1920-talet där Jean Cocteau tillsammans med Raymond Radiguet, Joséphine Baker och Panama Al Brown var en del av hbtq-kulturen. När nazisterna slog till mot Berlin på 1930-talet blev Paris ett ännu viktigare centrum för hbtq-livet. På 1940-talet publicerade Jean Genet, fem självbiografiska romaner som var tydliga i sina skildringar av homosexualitet. Under 1950- och 1960-talet tolererade polisen och myndigheter homosexuella så länge beteendet var privat och inte synligt. Den första homosexuella organisationen i Frankrike, Arcadie Association och en tidskrift med samma namn, grundades i Paris 1954 av André Baudry med hjälp av Jean Cocteau och Roger Peyrefitte. James Baldwin skrev boken Giovanni's Room 1956, inspirerad av hbtq-scenen i Paris. 1971 grundades Front homosexuell d'action revolutionaire av bl.a. Françoise d'Eaubonne. 1976 visade öppet homosexuella Jean-Paul Gaultier sin första kollektion. 1977 började Pierre et Gilles ha utställningar med hbtq-tema och 1981 startade Paris Pride.
xsd:nonNegativeInteger
34533
