Kingdom of Judah

http://dbpedia.org/resource/Kingdom_of_Judah an entity of type: Thing

El Regne de Judà (en hebreu מַלְכוּת יְהוּדָה Malekhot Yəhûdāh) va ser un regne assentat a l'antiga Canaan i que es va crear després de la divisió del Regne d'Israel. A la mort de Salomó, la relació entre les tribus israelites es va tibar molt fins al punt que les deu tribus del nord van fer rei a Jeroboam, un oficial proper a la cort, i les dos tribus del sud van fer rei a Roboam, fill de Salomó. Des de llavors hi hauria dos regnes: el Regne d'Israel i el Regne de Judà, aquest últim seguiria amb el llinatge de David. rdf:langString
Juda (hebräisch יְהוּדָה Jehūdāh) war ein eisenzeitliches Königtum im östlichen Mittelmeerraum in den judäischen Bergen um Jerusalem. Seine Gründung geht nach biblischer Darstellung auf König David zurück. Da über weite Strecken die biblischen Texte die einzigen Quellen darstellen und deren Wert für eine historische Auswertung umstritten ist, liegen einige Abschnitte der Geschichte Judas im Dunkeln. Die Eroberung Jerusalems durch Nebukadnezar II. im Jahr 587 v. Chr. bedeutete das Ende der Eigenstaatlichkeit. Die Region wurde Teil des neubabylonischen Reiches, später im Achämenidenreich die persische Provinz Jehud. Erst unter den Makkabäern kam es wieder zu einem selbstverwalteten jüdischen Leben in der Region. rdf:langString
Le royaume de Juda est un royaume du Proche-Orient ancien établi par les Israélites à l'âge du fer. Selon la Bible, il existe de 931 à 586 av. J.-C., concomitamment avec le royaume d'Israël et en rivalité avec lui. L'archéologie permet de tracer l'existence de Juda en tant que royaume à partir du VIIIe siècle av. J.-C. Selon la Bible, sa création serait le résultat d'un schisme après la mort du roi Salomon. Après une période d'essor sous la domination de l'empire néo-assyrien, il est détruit par les Babyloniens sous le règne de Nabuchodonosor II dans un contexte de guerre entre Égyptiens et Babyloniens. rdf:langString
유다 왕국(יְהוּדָה, 아카드어: 𒅀𒌑𒁕𒀀𒀀, 아람어: 𐤁‬𐤉‬𐤕‬𐤃𐤅‬𐤃)은 이스라엘 왕국이 기원전 931년 무렵에 분열되어 12개 지파 가운데 2개의 지파인 유다 지파와 베냐민 지파의 지지로 세워진 왕국으로, 이스라엘 왕국의 창건 왕조인 다윗 왕조가 군림하였다. 북이스라엘 왕국과 대조하여 남유다 왕국으로 부르기도 한다. 왕국의 대부분을 이루고 있는 유다 지파의 이름을 따서 유다 왕국이라 불렀고, 약 344년 동안 20명의 임금이 재위하였다. 구약성경에 따르면 히스기야, 여호사밧, 아사, 요시야, 요담 등 몇몇 외에는 유대교 신앙 외에 다른 신앙에 호의적이었던 것으로 기록되어 있다. 유다 왕국의 중심지는 왕국의 수도인 예루살렘이었다. 유다 왕국은 기원전 586년 무렵 신바빌로니아 제국의 침략으로 멸망당했다. rdf:langString
ユダ王国(ユダおうこく、ヘブライ語:מַלְכוּת יְהוּדָה)は、紀元前10世紀から紀元前6世紀にかけて古代イスラエルに存在した王国。もともとあった統一イスラエル王国が北(イスラエル王国)と南に分裂して出来たもの。族長ヤコブの子であったユダの名前に由来している。しばしば分裂した北王国と対比して南王国と呼ばれることもある。首都はエルサレムであった。 rdf:langString
Królestwo Judy – starożytne państwo na Bliskim Wschodzie, obejmujące terytorium krainy Judei (terytoria plemion Judy i Beniamina). Powstało w wyniku podziału zjednoczonego królestwa Izraela ok. 930 p.n.e. Jego stolicą była Jerozolima, innymi znaczącymi miastami były m.in. Lakisz, Hebron i Beer Szewa. Kres istnieniu państwa położyła inwazja Nabuchodonozora II z 586 p.n.e. Większość informacji na temat tego państwa dostarcza Biblia, jednak, w odróżnieniu od wcześniejszych dziejów Izraelitów, wielu wiadomości dostarczają także pozabiblijne źródła pisane oraz badania archeologiczne. rdf:langString
Иуде́йское ца́рство (ивр. ‏מַלְכוּת יְהוּדָה‏‎, Малхут Ехуда) или Иудея (ивр. ‏יְהוּדָה‏‎) — одно из двух иудейских государств (Южное царство) со столицей в Иерусалиме. Возникло в X веке до н. э. после распада Израильского царства Давида и Соломона. Включало в себя земли колена Иуды, колена Симеона, и половину колена Вениамина. В настоящее время на территории бывшего Иудейского царства образованы национальные парки Израиля, один из парков — Бейт-Гуврин-Мареша, хранит историю, связанную с важнейшими городами Иудейского царства. rdf:langString
Juda rike var enligt Bibeln den södra delen av det förenade kungariket Israel som existerade som självständigt rike från Salomos död cirka 930 f.Kr. till 587 f.Kr. då Jerusalem erövrades av Babylonien. Det anges även att det under denna tid regerades av kung Davids ättlingar. Enligt modern forskning har Juda rike emellertid mest troligt utvecklats separat från det nordliga kungadömet Israel och först på 700-talet f.Kr. uppnått utveckling nog för att beskrivas som ett kungadöme. rdf:langString
猶大王國(希伯來語:מַמְלֶכֶת יְהוּדָה‎,Mamlekhet Yehuda,前931年-前586年)是一個於前10世紀至前6世紀存在的中东国家,首都耶路撒冷。與首都在撒馬利亞的以色列王國同時從原來的以色列王國分裂出來。由於位於以色列地方的南部,因此被稱為「南國」或「南國猶大」,與被稱為「北國」的以色列王國相對。因首都和以色列王國相同,亦承繼大衛王家族,因此被視為正統。 rdf:langString
تشير قصة داود وسليمان في القرن العاشر قبل الميلاد إلى أصول مملكة يهوذا. لا يوجد أي أدلة أثرية تؤكد وجود مملكة يهوذا القوية والواسعة قبل أواخر القرن الثامن قبل الميلاد. يعتبر لوح نمرود المؤرخ في 733 ق.م أقدم سجل معروف يظهر فيه اسم مملكة يهوذا (مكتوب بالكتابة المسمارية الأشورية)، ولم تكن المملكة حينها أكثر من كيان قَبَليّ صغير يقتصر على مدينة القدس ومحيطها القريب. rdf:langString
Judské království byl státní útvar, jenž existoval mezi lety 930–586 př. n. l. v hornatém Judsku. Až do pádu izraelského království roku 722 př. n. l. mělo řídčeji osídlené judské království provinční charakter. To se změnilo, když ze zničeného izraelského království začalo do Judska proudit množství uprchlíků. Jeruzalém se tak náhle stal politickým i náboženským centrem v oblasti a Judské království se konečně rozvinulo v plnohodnotný stát. Politické centralizaci království měla pomoci také náboženská centralizaci. Tradiční příběhy o praotcích a exodu posloužily náboženské reformě, jež se vyznačovala monoteismem a likvidací konkurenčních náboženských forem. rdf:langString
Το Βασίλειο του Ιούδα (εβραϊκά: מַמְלֶכֶת יְהוּדָה‬, Mamlekhet Yehudāh) ήταν εβραϊκή επικράτεια που δημιουργήθηκε κατά την Εποχή του Σιδήρου, από το 930 έως το 587 π.Χ., σε περιοχές της Ανατολικής Μεσογείου και πιο συγκεκριμένα στις Ιουδαϊκές Οροσειρές γύρω από τα Ιεροσόλυμα. Σύμφωνα με την Παλαιά Διαθήκη, πρώτος βασιλιάς του υπήρξε ο Ροβοάμ από τον Οίκο του Δαβίδ. Οι οίκος καταγόταν από την φυλή του Ιούδα, στην οποία οφείλεται το όνομα του βασιλείου. rdf:langString
La Reĝlando de Judujo formiĝis post la morto de reĝo Salomono, kiam la dek du triboj (ĉirkaŭ 933 a.K.) frakciiĝis en du aŭtonomaj ŝtataj grupoj: * La Izraela reĝlando en la nordo, kun la plejgranda parto de la hebreaj triboj; * La Reĝlando de Judujo en la sudo inkluzivante la teritoriojn de la triboj de Jehuda, de Simeon kaj la plejgrandan parton de la tribo de Benjamen krom diversaj membroj de la tribo de Levi, kiu ne posedis teritorion. rdf:langString
El Reino de Judá, Reino del Sur o Reino de Judea (en hebreo, מַמְלֶכֶת יְהוּדָה‎, Mamlejet Yahû'dâh) fue un estado del Levante mediterráneo durante la Edad de Hierro, el cual llegó a su fin cuando el rey Nabucodonosor lo anexó como provincia del imperio neobabilónico. Laquís y Beerseba eran sus ciudades más importantes, Jerusalén su capital. rdf:langString
The Kingdom of Judah (Hebrew: יְהוּדָה‎, Yəhūdā; Akkadian: 𒅀𒌑𒁕𒀀𒀀 Ya'údâ [ia-ú-da-a-a]; Imperial Aramaic: 𐤁‬𐤉‬𐤕‬𐤃𐤅‬𐤃 Bēyt Dāwīḏ, "House of David") was an Israelite kingdom of the Southern Levant during the Iron Age. Centered in Judea, the kingdom's capital was Jerusalem. The other Israelite polity, the Kingdom of Israel, lay to the north. Jews are named after Judah and are primarily descended from it. rdf:langString
Judeako Erresuma (hebreeraz: מַמְלֶכֶת יְהוּדָה, Mamlekhet Yehuda) Burdin Aroan hegoaldeko Ekialde Hurbilean zegoen herrialdea izan zen. Batzuetan Hegoaldeko Erresuma ere deitzen dute, iparraldeko Israelgo Erresumatik bereizteko. rdf:langString
Kerajaan Yehuda (bahasa Ibrani: מַלְכוּת יְהוּדָה, Modern Malḫut Yəhuda Tiberias Malḵûṯ Yəhûḏāh) hidup pada dua periode dalam sejarah Judaisme. Menurut Alkitab Ibrani, kerajaan muncul di Yehuda setelah wafatnya Saul, saat suku Yehuda mengangkat Daud, yang berasal dari Suku Yehuda, untuk memerintah wilayah tersebut. Setelah tujuh tahun Daud menjadi raja Kerajaan Israel serikat. Selama masa-masa ini, Yerusalem menjadi ibu kota dari kerajaan serikat. (2 Samuel 5:6-7) Namun, pada sekitar 930 SM, kerajaan serikat terpecah, dengan sepuluh dari dua belas suku Israel menolak cucu Daud Rehabeam sebagai raja mereka. Kerajaan Yehuda yang baru muncul sebagai salah satu pemerintahan, dan pemerintahan lainnya yang dikenal dengan Kerajaan Israel, atau Israel. Kerajaan Yehuda ini sering disebut sebagai Ke rdf:langString
Il Regno di Giuda si formò dopo la morte del re Salomone (circa 933 a.C.), quando il Regno di Giuda e Israele si scisse in due entità autonome: * il Regno di Israele nel Nord della Palestina, composto dalla maggior parte delle tribù ebraiche; * il Regno di Giuda nel Sud, comprendente il territorio della tribù di Giuda, quello della tribù di Simeone (scomparsa e assorbita dalle altre due) e la maggior parte della tribù di Beniamino, oltre che numerosi membri della tribù di Levi, che non possedeva terra. rdf:langString
O Reino de Judá (em hebraico: מַמְלֶכֶת יְהוּדָה, Mamlekhet Yehuda), limitava-se ao norte com o Reino de Israel, a oeste com a inquieta região costeira da Filístia, ao sul com o deserto de Negueve, e a leste com o rio Jordão e o mar Morto e o Reino de Moabe. Era uma região alta, geograficamente isolada por colinas de montanhas ao oeste, o mar Morto a leste e pelo deserto de Negueve ao sul. Sua capital era Jerusalém, onde encontrava-se o Templo de Jerusalém, o qual segundo a Bíblia, teria sido erigido por ordem do rei Salomão para abrigar a Arca da Aliança (ou Arca do Pacto). Segundo a Estela de Tel Dã, o Reino de Judá realmente existiu, em alguma forma, pelo menos em meados do século IX a.C., mas faz pouco para mostrar até que ponto. rdf:langString
Het koninkrijk Juda (Hebreeuws: מַמְלֶכֶת יְהוּדָה , Mamlekhet Yehuda) was volgens de Hebreeuwse Bijbel een gedeelte van Kanaän dat in bezit was genomen door de stammen Juda, Simeon en Benjamin en bestond van 922 v.Chr. tot 586 v.Chr. De hoofdstad van Juda was Jeruzalem. Juda had een oppervlakte van 8900 km². Het koninkrijk Juda wordt vaak het "Tweestammenrijk" genoemd om het te onderscheiden van het noordelijk gelegen koninkrijk Israël, dat ook wel het "Tienstammenrijk" genoemd werd. rdf:langString
Юдейське царство — південне ізраїльське царство зі столицею в Єрусалимі. Царство Юди проіснувало понад 300 років і було знищене Вавилоном близько 600 до н. е. Ізраїльське царство проіснувало 120 років: Саул, Давид і Соломон царювали кожен по 40 років. Після смерті царя Соломона царство поділилося. Десять колін (племен) утворили Північне Царство зі столицею в Самарії. Два коліна (племена) Юда та Веніямин утворили Південне Царство, зване Юдея, зі столицею в Єрусалимі. rdf:langString
rdf:langString Kingdom of Judah
rdf:langString مملكة يهوذا
rdf:langString Regne de Judà
rdf:langString Judské království
rdf:langString Juda (Reich)
rdf:langString Βασίλειο του Ιούδα
rdf:langString Reĝlando de Judujo
rdf:langString Judeako Erresuma
rdf:langString Reino de Judá
rdf:langString Royaume de Juda
rdf:langString Kerajaan Yehuda
rdf:langString Regno di Giuda
rdf:langString 유다 왕국
rdf:langString ユダ王国
rdf:langString Królestwo Judy
rdf:langString Koninkrijk Juda
rdf:langString Reino de Judá
rdf:langString Juda rike
rdf:langString Иудейское царство
rdf:langString Юдейське царство
rdf:langString 猶大王國
rdf:langString Kingdom of Judah
rdf:langString Judah
xsd:integer 17423
xsd:integer 1124728205
rdf:langString LMLK seal
rdf:langString c. 587 BCE
rdf:langString c. 597–587 BCE
rdf:langString c. 931–913 BCE
rdf:langString c. 930 BCE
rdf:langString Judah
rdf:langString Kingdoms of Israel and Judah map 830.svg
rdf:langString Zedekiah
rdf:langString Rehoboam
rdf:langString 𐤄𐤃𐤄𐤉
rdf:langString Kingdom of Israel Kingdom of Israel
rdf:langString Neo-Babylonian Empire
rdf:langString Yehud
rdf:langString Kingdom
rdf:langString Map of the region in the 9th century BCE, with Judah in yellow and Israel in blue
rdf:langString El Regne de Judà (en hebreu מַלְכוּת יְהוּדָה Malekhot Yəhûdāh) va ser un regne assentat a l'antiga Canaan i que es va crear després de la divisió del Regne d'Israel. A la mort de Salomó, la relació entre les tribus israelites es va tibar molt fins al punt que les deu tribus del nord van fer rei a Jeroboam, un oficial proper a la cort, i les dos tribus del sud van fer rei a Roboam, fill de Salomó. Des de llavors hi hauria dos regnes: el Regne d'Israel i el Regne de Judà, aquest últim seguiria amb el llinatge de David.
rdf:langString تشير قصة داود وسليمان في القرن العاشر قبل الميلاد إلى أصول مملكة يهوذا. لا يوجد أي أدلة أثرية تؤكد وجود مملكة يهوذا القوية والواسعة قبل أواخر القرن الثامن قبل الميلاد. يعتبر لوح نمرود المؤرخ في 733 ق.م أقدم سجل معروف يظهر فيه اسم مملكة يهوذا (مكتوب بالكتابة المسمارية الأشورية)، ولم تكن المملكة حينها أكثر من كيان قَبَليّ صغير يقتصر على مدينة القدس ومحيطها القريب. كان وضع القدس في القرن العاشر قبل الميلاد موضوع نقاش رئيسي. تشكل مدينة داوود أقدم مدينة في القدس والجوهر الحضري الأصلي لها، ولا تظهر أي دليل على نشاط سكاني إسرائيلي كبير حتى القرن التاسع قبل الميلاد، ومع ذلك فإن الهياكل الإدارية المتميزة مثل الهيكل الحجري المتدرج والأبنية الحجرية الكبيرة تحتوي على ثقافة تعود إلى العصر الحديدي الأول. اعتبر عالم الآثار إسرائيل فينكلستاين أن القدس في القرن العاشر قبل الميلاد كانت قرية صغيرة بين قرى يهوذا وليست عاصمة للملكة بسبب النقص الواضح في النشاط الاستيطاني فيها في ذلك القرن، ويعتقد فينكلستاين أن المدينة ربما كانت غير مأهولة بشكلٍ غير كامل. تشير مجموعة من الأوامر العسكرية التي عُثر عليها في أنقاض قلعة عسكرية في النقب تعود إلى فترة مملكة يهوذا إلى معرفة القراءة والكتابة على نطاق واسع بين السكان، وباعتبار أنَّ هذه الأوامر منقوشة على الألواح فإن القدرة على القراءة والكتابة كانت ممتدة عبر سلسلة من القيادات العسكرية، وبحسب البروفيسور أليعازر بياسيتسكي الذي شارك في تحليل النصوص السابقة: فقد كانت معرفة القراءة والكتابة موجودة على جميع مستويات الأنظمة الإدارية والعسكرية والكهنوتية في يهوذا، ولم تقتصر معرفة القراءة والكتابة على نخبة صغيرة، وهذا ما يشير إلى وجود بنية تحتية تعليمية كبيرة في يهوذا في ذلك الوقت.
rdf:langString Judské království byl státní útvar, jenž existoval mezi lety 930–586 př. n. l. v hornatém Judsku. Až do pádu izraelského království roku 722 př. n. l. mělo řídčeji osídlené judské království provinční charakter. To se změnilo, když ze zničeného izraelského království začalo do Judska proudit množství uprchlíků. Jeruzalém se tak náhle stal politickým i náboženským centrem v oblasti a Judské království se konečně rozvinulo v plnohodnotný stát. Politické centralizaci království měla pomoci také náboženská centralizaci. Tradiční příběhy o praotcích a exodu posloužily náboženské reformě, jež se vyznačovala monoteismem a likvidací konkurenčních náboženských forem. Vzápětí postihla Asýrii vnitřní nestabilita, takže se král Chizkijáš rozhodl vzbouřit, po stabilizaci Asýrie však následovala krutá odveta – plenění asyrského vojska zůstal uchráněn pouze Jeruzalém. Další judský král byl poslušným asyrským vazalem, což Judsku přineslo dlouhé období míru, během něhož došlo k velkému ekonomickému rozvoji, zároveň však také k odklonu od reformovaného náboženství. Koncem 7. století došlo k dalšímu úpadku Asýrie, do oblasti však začala pronikat moc Egypta. Egyptská hrozba vedla k novému náboženskému vzepětí a nové náboženské reformě. Toto úsilí však Judské království nezachránilo. Egypťané odvlekli judského krále do zajetí, vzápětí však do oblasti vtrhlo vojsko ještě silnější Babylonie, jež roku 586 Judsko včetně Jeruzaléma vyplenilo a část obyvatelstva odvleklo do zajetí.
rdf:langString Το Βασίλειο του Ιούδα (εβραϊκά: מַמְלֶכֶת יְהוּדָה‬, Mamlekhet Yehudāh) ήταν εβραϊκή επικράτεια που δημιουργήθηκε κατά την Εποχή του Σιδήρου, από το 930 έως το 587 π.Χ., σε περιοχές της Ανατολικής Μεσογείου και πιο συγκεκριμένα στις Ιουδαϊκές Οροσειρές γύρω από τα Ιεροσόλυμα. Σύμφωνα με την Παλαιά Διαθήκη, πρώτος βασιλιάς του υπήρξε ο Ροβοάμ από τον Οίκο του Δαβίδ. Οι οίκος καταγόταν από την φυλή του Ιούδα, στην οποία οφείλεται το όνομα του βασιλείου. Καθώς τα βιβλικά κείμενα αποτελούν κατά κύριο λόγο τις μοναδικές πηγές της εν λόγω δυναστείας, γεγονός που θέτει υπό αμφισβήτηση την αξία τους για μια ιστορική αναδρομή, μεγάλα τμήματα της ιστορίας του βασιλείου βρίσκονται στο σκοτάδι. Η κατάκτηση των Ιεροσολύμων από τον Ναβουχοδονόσορα Β' το 587 π.Χ. σήμανε το τέλος της αυτοδιάθεσης. Το βασίλειο ενσωματώθηκε στη , ενώ αργότερα μετατράπηκε στην ούτως καλούμενη Eπαρχία της Ιουδαίας, της Αυτοκρατορίας των Αχαιμενιδών. Με τους Μακκαβαίους αποκαθίσταται η εβραϊκή αυτοδιάθεση στην περιοχή.
rdf:langString La Reĝlando de Judujo formiĝis post la morto de reĝo Salomono, kiam la dek du triboj (ĉirkaŭ 933 a.K.) frakciiĝis en du aŭtonomaj ŝtataj grupoj: * La Izraela reĝlando en la nordo, kun la plejgranda parto de la hebreaj triboj; * La Reĝlando de Judujo en la sudo inkluzivante la teritoriojn de la triboj de Jehuda, de Simeon kaj la plejgrandan parton de la tribo de Benjamen krom diversaj membroj de la tribo de Levi, kiu ne posedis teritorion. En tiu lasta ŝtato sinsekve regis diversaj hebreaj reĝoj (entute 36). Ĝi gravitis ĉirkaŭ la ĉefurbo Jerusalemo kaj ties Templo. Ĉiuj reĝoj estis de la davida dinastio. Ĝi estis detruita en 587 a.K., kiam la babilonia reĝo Nebukadnecar la 2-a konkeris Jerusalemon kaj deportis grandan parton de la hebrea popolo. Dum la makabea dinastio kaj heroda epoko ĝi estis nomata regno de Judujo. Ĝia historio estas dokumentata en la Biblio, sed ankaŭ en multaj arkeologiaj atestaĵoj kaj literaturaj dokumentoj de popoloj samtempaj vivintaj en la samaj geografiaj areoj, nome el la historio de egiptoj, feniksoj, asiranoj kaj babilonanoj.
rdf:langString El Reino de Judá, Reino del Sur o Reino de Judea (en hebreo, מַמְלֶכֶת יְהוּדָה‎, Mamlejet Yahû'dâh) fue un estado del Levante mediterráneo durante la Edad de Hierro, el cual llegó a su fin cuando el rey Nabucodonosor lo anexó como provincia del imperio neobabilónico. Laquís y Beerseba eran sus ciudades más importantes, Jerusalén su capital. Según el Tanaj (Antiguo Testamento), este reino fue uno de los dos estados que sucedieron al Reino unificado de Israel, después del cisma que tuvo lugar tras la muerte de Salomón. Desde el punto de vista histórico no hay consenso si el relato bíblico, puesto por escrito siglos más tarde, puede ser fuente fiable sobre el origen y desarrollo de este reino. ​​ Estudiosos como Israel Finkelstein, Nadav Na'aman, Emanuel Pfoh o Mario Liverani sostienen que la evidencia arqueológica contradice el relato bíblico que lo describe como un extenso reino entre los siglos X y IX a. C.​, si bien otros estudiosos discrepan con esta interpretación.​ En el siglo XXI, una mayoría de los historiadores, aunque no todos, consideran a Judá como una pequeña entidad, de origen tribal, que se limitaba a Jerusalén y sus alrededores cercanos. Tras la caída del Reino de Israel al norte, Judá se convirtió en un reino relativamente importante, tributario del Imperio asirio.​ El origen, la extensión e incluso la identidad cultural del Reino de Judá siguen siendo temas debatidos entre arqueólogos e historiadores. Su importancia cultural y religiosa, como lugar de origen de la Biblia y del judaísmo, dificultan el logro de una síntesis aceptada.​​
rdf:langString Juda (hebräisch יְהוּדָה Jehūdāh) war ein eisenzeitliches Königtum im östlichen Mittelmeerraum in den judäischen Bergen um Jerusalem. Seine Gründung geht nach biblischer Darstellung auf König David zurück. Da über weite Strecken die biblischen Texte die einzigen Quellen darstellen und deren Wert für eine historische Auswertung umstritten ist, liegen einige Abschnitte der Geschichte Judas im Dunkeln. Die Eroberung Jerusalems durch Nebukadnezar II. im Jahr 587 v. Chr. bedeutete das Ende der Eigenstaatlichkeit. Die Region wurde Teil des neubabylonischen Reiches, später im Achämenidenreich die persische Provinz Jehud. Erst unter den Makkabäern kam es wieder zu einem selbstverwalteten jüdischen Leben in der Region.
rdf:langString Judeako Erresuma (hebreeraz: מַמְלֶכֶת יְהוּדָה, Mamlekhet Yehuda) Burdin Aroan hegoaldeko Ekialde Hurbilean zegoen herrialdea izan zen. Batzuetan Hegoaldeko Erresuma ere deitzen dute, iparraldeko Israelgo Erresumatik bereizteko. Ziur asko K.a. X. mendean jadanik erresuma bereizia izan arren, K.a. VII. mendean asiriarrek bultzatu zuten, oliba-olioa kontrolpean zuen estatu-basailua sortu nahi zutenak. Baina Asiriak bertan behera egin zuenean, eskualdea Antzinako Egipto eta arteko gudu zelai bilakatu zen. Hori zela eta, K.a. 597 eta K.a. 582 artean kanpaina batzuk egin ostean, elitea erbesteratu eta eskualdea Neobabiloniar Inperioaren probintzia bilakatu zen.
rdf:langString The Kingdom of Judah (Hebrew: יְהוּדָה‎, Yəhūdā; Akkadian: 𒅀𒌑𒁕𒀀𒀀 Ya'údâ [ia-ú-da-a-a]; Imperial Aramaic: 𐤁‬𐤉‬𐤕‬𐤃𐤅‬𐤃 Bēyt Dāwīḏ, "House of David") was an Israelite kingdom of the Southern Levant during the Iron Age. Centered in Judea, the kingdom's capital was Jerusalem. The other Israelite polity, the Kingdom of Israel, lay to the north. Jews are named after Judah and are primarily descended from it. The Hebrew Bible depicts the Kingdom of Judah as a successor to the United Kingdom of Israel, a term denoting the united monarchy under biblical kings Saul, David and Solomon and covering the territory of Judah and Israel. However, during the 1980s, some biblical scholars began to argue that the archaeological evidence for an extensive kingdom before the late-8th century BCE is too weak, and that the methodology used to obtain the evidence is flawed. In the 10th and early 9th centuries BCE, the territory of Judah appears to have been sparsely populated, limited to small rural settlements, most of them unfortified. The Tel Dan Stele, discovered in 1993, shows that the kingdom, at least in some form, existed by the middle of the 9th century BCE, but it does not indicate the extent of its power. Recent excavations at Khirbet Qeiyafa, however, support the existence of a centrally organized and urbanized kingdom by the 10th century BCE, according to the excavators. In the 7th century BCE, the kingdom's population increased greatly, prospering under Assyrian vassalage, despite Hezekiah's revolt against the Assyrian king Sennacherib. With the fall of the Neo-Assyrian Empire in 605 BCE, competition emerged between Egypt and the Neo-Babylonian Empire over control of the Levant, ultimately resulting in Judah's rapid decline. The early 6th century BCE saw a wave of Egyptian-backed Judahite rebellions against Babylonian rule being crushed. In 587 BCE, Nebuchadnezzar II besieged and destroyed Jerusalem, bringing an end to the kingdom. A large number of Judeans were exiled to Babylon, and the fallen kingdom was then annexed as a Babylonian province. After Babylon's fall to the Persian Achaemenid Empire, king Cyrus the Great allowed the Jews who had been deported after the conquest of Judah to return. They were allowed to self-rule under Persian governance. It was not until 400 years later, following the Maccabean Revolt, that the Jews fully regained independence.
rdf:langString Le royaume de Juda est un royaume du Proche-Orient ancien établi par les Israélites à l'âge du fer. Selon la Bible, il existe de 931 à 586 av. J.-C., concomitamment avec le royaume d'Israël et en rivalité avec lui. L'archéologie permet de tracer l'existence de Juda en tant que royaume à partir du VIIIe siècle av. J.-C. Selon la Bible, sa création serait le résultat d'un schisme après la mort du roi Salomon. Après une période d'essor sous la domination de l'empire néo-assyrien, il est détruit par les Babyloniens sous le règne de Nabuchodonosor II dans un contexte de guerre entre Égyptiens et Babyloniens.
rdf:langString Kerajaan Yehuda (bahasa Ibrani: מַלְכוּת יְהוּדָה, Modern Malḫut Yəhuda Tiberias Malḵûṯ Yəhûḏāh) hidup pada dua periode dalam sejarah Judaisme. Menurut Alkitab Ibrani, kerajaan muncul di Yehuda setelah wafatnya Saul, saat suku Yehuda mengangkat Daud, yang berasal dari Suku Yehuda, untuk memerintah wilayah tersebut. Setelah tujuh tahun Daud menjadi raja Kerajaan Israel serikat. Selama masa-masa ini, Yerusalem menjadi ibu kota dari kerajaan serikat. (2 Samuel 5:6-7) Namun, pada sekitar 930 SM, kerajaan serikat terpecah, dengan sepuluh dari dua belas suku Israel menolak cucu Daud Rehabeam sebagai raja mereka. Kerajaan Yehuda yang baru muncul sebagai salah satu pemerintahan, dan pemerintahan lainnya yang dikenal dengan Kerajaan Israel, atau Israel. Kerajaan Yehuda ini sering disebut sebagai Kerajaan Selatan, sedangkan Kerajaan Israel karena perpecahan tersebut disebut Kerajaan Utara. Yehuda bertahan hingga 586 SM, saat kerajaan tersebut diserbu oleh Kekaisaran Babilonia di bawah Nebuzaradan, kepala pasukan pengawal Nebukadnezar. (2 Raja-raja 25:8-21) Dengan pengasingan penduduk dan penghancuran Kuil dan Yerusalem, penghacuran kerajaan selesai sudah. Dinasti Daud dimulai ketika suku Yehuda mengangkat Daud sebagai raja setelah wafatnya Saul. Garis Daud berlanjut saat ia menjadi raja Kerajaan Israel serikat. Saat kerajaan serikat terpecah, suku Yehuda dan Benyamin tetap mengikuti garis Daud, yang memerintah hingga kerajaan dihancurkan pada tahun 586 SM. Walau begitu, garis Daud tetap dihormati oleh para buangan di Babilonia, yang menghormati sebagai raja dalam pembuangan.
rdf:langString Il Regno di Giuda si formò dopo la morte del re Salomone (circa 933 a.C.), quando il Regno di Giuda e Israele si scisse in due entità autonome: * il Regno di Israele nel Nord della Palestina, composto dalla maggior parte delle tribù ebraiche; * il Regno di Giuda nel Sud, comprendente il territorio della tribù di Giuda, quello della tribù di Simeone (scomparsa e assorbita dalle altre due) e la maggior parte della tribù di Beniamino, oltre che numerosi membri della tribù di Levi, che non possedeva terra. Numerosi Re degli Ebrei vi regnarono.Il regno gravitò attorno alla capitale Gerusalemme e al suo tempio. Tutti i re furono della dinastia davidica. Venne distrutto nel 587 a.C. quando il re babilonese Nabucodonosor conquistò Gerusalemme e deportò gran parte della popolazione ebraica. La sua storia è documentata soprattutto dalla Bibbia, ma molte testimonianze archeologiche e letterarie sono ricavate dai documenti e resti archeologici dei popoli vissuti nella stessa area geografica (Egizi, Assiri, Babilonesi, Fenici). Alcuni secoli dopo, tra il 140 e il 37 a.C., si ricostituì un regno nella zona grazie alla dinastia asmonea che prese il nome di Regno di Giudea; a questo succedette un .
rdf:langString Het koninkrijk Juda (Hebreeuws: מַמְלֶכֶת יְהוּדָה , Mamlekhet Yehuda) was volgens de Hebreeuwse Bijbel een gedeelte van Kanaän dat in bezit was genomen door de stammen Juda, Simeon en Benjamin en bestond van 922 v.Chr. tot 586 v.Chr. De hoofdstad van Juda was Jeruzalem. Juda had een oppervlakte van 8900 km². Het koninkrijk Juda wordt vaak het "Tweestammenrijk" genoemd om het te onderscheiden van het noordelijk gelegen koninkrijk Israël, dat ook wel het "Tienstammenrijk" genoemd werd. Het koninkrijk Juda ontstond nadat het Verenigd Koninkrijk Israël scheurde na onenigheid over de opvolging van koning Salomo. Salomo's zoon Rechabeam was zijn troonopvolger, maar toen deze aankondigde dat hij Salomo's zware belastingdruk zelfs nog meer wilde opschroeven, brak er een opstand uit. Aanvankelijk volgde alleen de stam Juda het huis van David en erkende Rechabeam als hun koning. De andere stammen kozen voor Salomo's vroegere generaal Jerobeam als nieuwe koning. Maar snel sloot de stam van Benjamin zich aan bij Juda. De stam van Simeon werd later samengevoegd met de stam van Juda en verloor zijn eigen identiteit.
rdf:langString 유다 왕국(יְהוּדָה, 아카드어: 𒅀𒌑𒁕𒀀𒀀, 아람어: 𐤁‬𐤉‬𐤕‬𐤃𐤅‬𐤃)은 이스라엘 왕국이 기원전 931년 무렵에 분열되어 12개 지파 가운데 2개의 지파인 유다 지파와 베냐민 지파의 지지로 세워진 왕국으로, 이스라엘 왕국의 창건 왕조인 다윗 왕조가 군림하였다. 북이스라엘 왕국과 대조하여 남유다 왕국으로 부르기도 한다. 왕국의 대부분을 이루고 있는 유다 지파의 이름을 따서 유다 왕국이라 불렀고, 약 344년 동안 20명의 임금이 재위하였다. 구약성경에 따르면 히스기야, 여호사밧, 아사, 요시야, 요담 등 몇몇 외에는 유대교 신앙 외에 다른 신앙에 호의적이었던 것으로 기록되어 있다. 유다 왕국의 중심지는 왕국의 수도인 예루살렘이었다. 유다 왕국은 기원전 586년 무렵 신바빌로니아 제국의 침략으로 멸망당했다.
rdf:langString ユダ王国(ユダおうこく、ヘブライ語:מַלְכוּת יְהוּדָה)は、紀元前10世紀から紀元前6世紀にかけて古代イスラエルに存在した王国。もともとあった統一イスラエル王国が北(イスラエル王国)と南に分裂して出来たもの。族長ヤコブの子であったユダの名前に由来している。しばしば分裂した北王国と対比して南王国と呼ばれることもある。首都はエルサレムであった。
rdf:langString Królestwo Judy – starożytne państwo na Bliskim Wschodzie, obejmujące terytorium krainy Judei (terytoria plemion Judy i Beniamina). Powstało w wyniku podziału zjednoczonego królestwa Izraela ok. 930 p.n.e. Jego stolicą była Jerozolima, innymi znaczącymi miastami były m.in. Lakisz, Hebron i Beer Szewa. Kres istnieniu państwa położyła inwazja Nabuchodonozora II z 586 p.n.e. Większość informacji na temat tego państwa dostarcza Biblia, jednak, w odróżnieniu od wcześniejszych dziejów Izraelitów, wielu wiadomości dostarczają także pozabiblijne źródła pisane oraz badania archeologiczne.
rdf:langString Иуде́йское ца́рство (ивр. ‏מַלְכוּת יְהוּדָה‏‎, Малхут Ехуда) или Иудея (ивр. ‏יְהוּדָה‏‎) — одно из двух иудейских государств (Южное царство) со столицей в Иерусалиме. Возникло в X веке до н. э. после распада Израильского царства Давида и Соломона. Включало в себя земли колена Иуды, колена Симеона, и половину колена Вениамина. В настоящее время на территории бывшего Иудейского царства образованы национальные парки Израиля, один из парков — Бейт-Гуврин-Мареша, хранит историю, связанную с важнейшими городами Иудейского царства.
rdf:langString O Reino de Judá (em hebraico: מַמְלֶכֶת יְהוּדָה, Mamlekhet Yehuda), limitava-se ao norte com o Reino de Israel, a oeste com a inquieta região costeira da Filístia, ao sul com o deserto de Negueve, e a leste com o rio Jordão e o mar Morto e o Reino de Moabe. Era uma região alta, geograficamente isolada por colinas de montanhas ao oeste, o mar Morto a leste e pelo deserto de Negueve ao sul. Sua capital era Jerusalém, onde encontrava-se o Templo de Jerusalém, o qual segundo a Bíblia, teria sido erigido por ordem do rei Salomão para abrigar a Arca da Aliança (ou Arca do Pacto). Segundo a Estela de Tel Dã, o Reino de Judá realmente existiu, em alguma forma, pelo menos em meados do século IX a.C., mas faz pouco para mostrar até que ponto. Após a divisão do reino, no quinto ano do reinado do rei Roboão, o faraó Sisaque I invadiu o território dos hebreus e transformou o Reino de Judá num estado tributário. Esse fato evidenciado no relato bíblico (II Crônicas 12.2) e comprovado por inscrições egípcias. (Inscrição mural sobre Sisaque I no Templo de Carnaque e a estela de Megido). Devido à sua posição estratégica às portas da península do [Sinai] e acesso ao Baixo Egito, foi utilizada pelo faraó como um Estado tampão, o que lhe pouparia de usar seus próprios exércitos para defender esta fronteira. O Reino de Judá entrou em conflitos com os reinos de Moabe, Amom e os filisteus. A Bíblia afirma que o Reino de Judá permaneceu, de maneira geral, fiel à sua fé em Deus (Javé ou Jeová), enquanto que Israel setentrional tornara-se fortemente influenciado pela cultura cananeia e pela religião fenícia. O culto a Hashem e preservação da linhagem real davídica do qual deveria vir o prometido Messias, de acordo com os profetas do Antigo Testamento, a justificativa para a misericórdia de Deus sobre o Reino de Judá, ao passo que o politeísmo do Reino de Israel teria sido responsável por sua ira sobre seus governantes (enquanto o Reino de Judá permaneceu sob a dinastia dos descendentes do rei David, o Reino de Israel passou por várias dinastias e golpes de Estado). A arqueologia vem demonstrando que, durante os séculos IX e VIII a.C., Judá não passava de uma região atrasada, predominantemente rural, prejudicado pelo isolamento geográfico e com uma população politeísta formada principalmente por pastores nômades e mencionado por fontes estrangeiras pela primeira vez apenas em 750 a.C., dois séculos após a formação do Reino de Israel. Este, por outro lado, localizado numa região mais privilegiada para a agricultura e rota de comércio entre os portos fenícios e os estados mesopotâmicos, gozou de grande desenvolvimento anterior, durante os séculos IX e VIII a.C., estendendo suas fronteiras entre os territórios arameus ao norte da Galileia, instalando palácios em diversas partes do reino e formando um poderoso exército. O Reino de Judá viu o perigo das potências estrangeiras emergentes quando a capital de Israel, Samaria foi tomada pelo rei assírio Sargão II, em 722 a.C., o que o levou a buscar prestar vassalagem junto à Assíria. Ironicamente, a destruição do reino do norte pelos assírios causou um grande florescimento do reino de Judá, ao sul. A população cresceu enormemente, alimentada pelos refugiados hebreus do norte e Jerusalém, antes uma pequena cidade de um reino pobre e isolado no sul, tornou-se o grande centro de influência entre todos os hebreus. Mais tarde, devido à recusa do rei Ezequias em continuar pagando tributos à Assíria, o rei Senaqueribe invadiu o Reino de Judá e sitiou Jerusalém, mas sem a conquistar. Segundo a Bíblia, o seu exército foi "subitamente destruído por obra de Deus". Os registros assírios em Nínive e os trabalhos arqueológicos realizados na região apontam para uma situação diferente. Embora Jerusalém tenha sido apenas saqueada e poupada da devastação e do terrorismo de estado praticados pelos assírios contra populações rebeldes, outras cidades do reino de Judá, como a rica Laquis, na região oeste do reino, não contaram com a mesma sorte e foram pilhadas, com seus moradores assassinados ou escravizados. O rei Senaqueribe, ao encerrar sua campanha na Palestina, concedeu ao reino de Judá um saldo considerado como desastroso, incluindo a redução de um terço da população do reino e a perda da rica região do Sefelá, produtora de cereais, transferida pelos assírios aos seus vassalos filisteus.
rdf:langString Юдейське царство — південне ізраїльське царство зі столицею в Єрусалимі. Царство Юди проіснувало понад 300 років і було знищене Вавилоном близько 600 до н. е. Ізраїльське царство проіснувало 120 років: Саул, Давид і Соломон царювали кожен по 40 років. Після смерті царя Соломона царство поділилося. Десять колін (племен) утворили Північне Царство зі столицею в Самарії. Два коліна (племена) Юда та Веніямин утворили Південне Царство, зване Юдея, зі столицею в Єрусалимі. Але і тих два царства не були тривалі. Північне Царство проіснувало понад 200 років і було знищене Ассирією 721 р. до н. е. Південне Царство проіснувало понад 300 років і було завойоване Вавилоном близько 600 р. до Різдва Христового. У Юдейському царстві проповідували такі пророки: Авдій 848-841, Йоїл 835-796, Міхей 740-736, Ісая 736-716, Наум 640-609, Авакум 609-597, Цефанія 597-586, Єремія. Правиили такі царі: Ровоам 930-914, Авія 913-911, Аса 911-870, Йосафат 870-848, Порам 848-841, Агазія 841, Гофолія 841-835, Йоаш 835-796, Амазія 796-781, Узія 781-740, Йоафам 740-736, Ахаз 736-716, Єзекія 716-687. Після падіння Самарії правив Манасія 687-642, Амон 642-640, Йосія 640-609, Йоаким 609-597, Седекія 597-586.
rdf:langString Juda rike var enligt Bibeln den södra delen av det förenade kungariket Israel som existerade som självständigt rike från Salomos död cirka 930 f.Kr. till 587 f.Kr. då Jerusalem erövrades av Babylonien. Det anges även att det under denna tid regerades av kung Davids ättlingar. Enligt modern forskning har Juda rike emellertid mest troligt utvecklats separat från det nordliga kungadömet Israel och först på 700-talet f.Kr. uppnått utveckling nog för att beskrivas som ett kungadöme.
rdf:langString 猶大王國(希伯來語:מַמְלֶכֶת יְהוּדָה‎,Mamlekhet Yehuda,前931年-前586年)是一個於前10世紀至前6世紀存在的中东国家,首都耶路撒冷。與首都在撒馬利亞的以色列王國同時從原來的以色列王國分裂出來。由於位於以色列地方的南部,因此被稱為「南國」或「南國猶大」,與被稱為「北國」的以色列王國相對。因首都和以色列王國相同,亦承繼大衛王家族,因此被視為正統。
rdf:langString Kingdom of Judah
rdf:langString Judahite
rdf:langString Kingdom of Israel 1020 map.svg
rdf:langString Nebukadnessar II.jpg
rdf:langString Lmlk-seal impression-h2d-gg22 2003-02-21.jpg
xsd:nonNegativeInteger 62487
rdf:langString Judahite
rdf:langString 𐤄𐤃𐤄𐤉

data from the linked data cloud