John Eriksson (mycologist)

http://dbpedia.org/resource/John_Eriksson_(mycologist) an entity of type: Thing

Йон Леонард Эрикссон (швед. John Leonard Eriksson; 1921—1995) — шведский миколог. rdf:langString
John Leonard Eriksson (born 26 March 1921 in Hagfors – died 1 June 1995) was a Swedish mycologist. He specialized in crust fungi of the basidiomycetes, collecting in Sweden (especially in Muddus National Park, the Gothenburg region and Värnamo), Finland and Canada. Eriksson was employed as a senior lecturer at the University of Gothenburg in 1961. He received a personal doctorate in 1967 which was transformed into a professorship in 1977. Eriksson retired in 1986. The standard author abbreviation J.Erikss. is used to indicate this person as the author when citing a botanical name. rdf:langString
John Leonard Eriksson (Hagfors, 26 marzo 1921 – Göteborg, 1º giugno 1995) è stato un micologo svedese. Egli si specializzò nei funghi corticioidi, raccogliendoli in Svezia, soprattutto nel Parco nazionale di Muddus, nella regione di Gothenburg e Värnamo, in Finlandia e in Canada. Eriksson fu discepolo di John Axel Nannfeldt e Seth Lundell, e discusse la sua tesi dal titolo "Studies in the Heterobasidiomycetes and Homobasidiomycetes-Aphyllophorales of Muddus National Park in Northern Sweden" nel 1958. Gli sono state dedicate circa 10 specie di funghi, tra le quali e . rdf:langString
John Leonard Eriksson, född 26 mars 1921 i Hagfors, död 1 juni 1995, var en svensk mykolog. Han specialiserade sig på skinnsvampar inom gruppen basidsvampar och samlade i Sverige (särskilt i Muddus nationalpark, Göteborgsregionen samt Värnamo), Finland och Kanada. Eriksson fick anställning som lektor vid Göteborgs universitet 1961. Han fick en personlig forskardocentur 1967 som omvandlas till en professur 1977. Eriksson gick i pension 1986. rdf:langString
rdf:langString John Eriksson (mycologist)
rdf:langString John Leonard Eriksson
rdf:langString Эрикссон, Йон
rdf:langString John Eriksson (mykolog)
xsd:integer 67494023
xsd:integer 1019743250
rdf:langString John Leonard Eriksson (born 26 March 1921 in Hagfors – died 1 June 1995) was a Swedish mycologist. He specialized in crust fungi of the basidiomycetes, collecting in Sweden (especially in Muddus National Park, the Gothenburg region and Värnamo), Finland and Canada. Eriksson was a student of John Axel Nannfeldt and , and defended his doctoral dissertation Studies in the Heterobasidiomycetes and Homobasidiomycetes-Aphyllophorales of Muddus National Park in Northern Sweden[3] on the wood-associated fungal flora in Muddus National Park at Uppsala University in 1958. The opponent (similar to an external examiner) was the Dutch mycologist Marinus Donk. Eriksson was employed as a senior lecturer at the University of Gothenburg in 1961. He received a personal doctorate in 1967 which was transformed into a professorship in 1977. Eriksson retired in 1986. Eriksson supervised several students who would later carry on the crust fungus tradition, including and . Eriksson also had extensive scientific collaborations with and Leif Ryvarden. Eriksson was the main author and illustrator of the book series The Corticiaceae of North Europe (1973–1988, Fungiflora publishing house). Eriksson was known for his accurate and clear illustrations of micromorphological characters, a characteristic of this book series. Eriksson described 16 genera (eg. Paullicorticium) and 55 species (eg. ), and he carried out 119 nomenclature recombinations. Nearly 10 species have been named after Eriksson, e.g. and . The standard author abbreviation J.Erikss. is used to indicate this person as the author when citing a botanical name.
rdf:langString John Leonard Eriksson (Hagfors, 26 marzo 1921 – Göteborg, 1º giugno 1995) è stato un micologo svedese. Egli si specializzò nei funghi corticioidi, raccogliendoli in Svezia, soprattutto nel Parco nazionale di Muddus, nella regione di Gothenburg e Värnamo, in Finlandia e in Canada. Eriksson fu discepolo di John Axel Nannfeldt e Seth Lundell, e discusse la sua tesi dal titolo "Studies in the Heterobasidiomycetes and Homobasidiomycetes-Aphyllophorales of Muddus National Park in Northern Sweden" nel 1958. Nel 1961 fu impiegato come lettore senior alla Università di Gothenburg, nel 1967 conseguì un dottorato di ricerca, che fu trasformato in cattedra di insegnamento nel 1977. Andò in pensione nel 1986. Eriksson è stato l'autore principale ed illustratore della collana di 8 libri "The Corticiaceae of North Europe" (1973–1988, Fungiflora publishing house). Descrisse 16 generi di funghi (es. ) e 55 specie (es. ), e lavorò a 119 revisioni della nomenclatura. Gli sono state dedicate circa 10 specie di funghi, tra le quali e . Eriksson è morto il 1º giugno 1995 nella parrocchia di Fässberg vicino a Göteborg.
rdf:langString Йон Леонард Эрикссон (швед. John Leonard Eriksson; 1921—1995) — шведский миколог.
rdf:langString John Leonard Eriksson, född 26 mars 1921 i Hagfors, död 1 juni 1995, var en svensk mykolog. Han specialiserade sig på skinnsvampar inom gruppen basidsvampar och samlade i Sverige (särskilt i Muddus nationalpark, Göteborgsregionen samt Värnamo), Finland och Kanada. Eriksson var student till John Axel Nannfeldt och Seth Lundell, och försvarade sin doktorsavhandling Studies in the Heterobasidiomycetes and Homobasidiomycetes-Aphyllophorales of Muddus national park in North Sweden om den ved-associerade svampfloran i Muddus nationalpark vid Uppsala universitet 1958. Opponent var den holländske mykologen Marinus Donk. Eriksson fick anställning som lektor vid Göteborgs universitet 1961. Han fick en personlig forskardocentur 1967 som omvandlas till en professur 1977. Eriksson gick i pension 1986. Eriksson handledde flera studenter som senare skulle föra skinnsvampstraditionen vidare, inte minst Nils Hallenberg och Karl-Henrik Larsson. Eriksson hade även långtgående samarbeten med Kurt Hjortstam och Leif Ryvarden. Eriksson var huvudförfattare och illustratör till bokserien The Corticiaceae of North Europe (1973–1988, Fungiflora förlag). Eriksson var känd för sina mycket noggranna och tydliga illustrationer av mikromorfologiska karaktärer, något som denna bokserie bjuder på i riklig mängd. Erikssons auktorsbeteckning är J. Erikss. Han beskrev 16 släkten (till exempel Paullicorticium) och 55 arter (till exempel Phlebia firma), och han genomförde 119 nomenklatoriska omkombinationer. Närmare 10 arter har uppkallats efter Eriksson, bland andra Xylodon erikssonii och Hypochnicium erikssonii.
xsd:nonNegativeInteger 3876

data from the linked data cloud