Johannes Schilling

rdf:langString Johannes Schilling

rdf:langString Johannes Schilling, född 23 juni 1828 i Mittweida, Sachsen, död 21 mars 1910 i Klotzsche, Dresden, var en tysk skulptör. Han var sonson till författaren Friedrich Gustav Schilling, far till författaren och svärfar till kemisten Arthur Hantzsch i dennes första äktenskap. Schilling studerade i Dresden för Rietschel och Hähnel samt ett år för Drake i Berlin. Efter en tvåårig vistelse i Italien 1854–1956 var han verksam i Dresden. Bland hans många alster är främst att nämna fyra grupper av Dygnets timmar – i sandsten, senare förgyllda – vid uppgången till samt monument över Rietschel (1876) och Semper (1892) där, Schillermonumentet i Wien (1876), ett krigarmonument i Hamburg (1877), Luther och Melanchthon, statygrupp i Leipzig (1883), kung Johans ryttarstod i Dresden (1889), Vilhelm I:s ryttarstaty i Hamburg 1903. Hans största verk är nationalmonumentet Niederwalddenkmal i Rüdesheim am Rhein vid Rhen till minne av fransk-tyska kriget 1870–1871. Bland hans dekorativa verk märks den kraftiga och livfulla gruppen Dionysos och Ariadne på en vagn, dragen av pantrar, på fasad. Åren 1868–1906 var Schilling professor vid . År 1908 erhöll han titeln excellens. Hans konstnärliga kvarlåtenskap samlades i "" i Dresden, vilket förstördes under andra världskriget. Wikimedia Commons har media relaterad till Johannes Schilling.