House mark

http://dbpedia.org/resource/House_mark an entity of type: WikicatCrafts

Eine Hausmarke (auch Hauszeichen, Hofzeichen, Handgemal) ist ein Eigentumszeichen, später Sippenzeichen, das an Häusern, Gebäuden und Gegenständen sowie geschlagenem Holz zur Kennzeichnung angebracht ist. Es wurde auch als Signatur in Dokumenten verwendet. rdf:langString
A house mark was originally a mark of property, later also used as a family or clan emblem, incised on the facade of a building, on animals, in signet and similar in the farmer and burgher culture of Germany and Scandinavia. These marks have the appearance of glyphs or runes consisting of a pattern of simple lines, without the application of colour. rdf:langString
Een huismerk is een eenvoudig gelijnd hoekig teken waarmee een persoon of een boerderij en het daarbij behorende bezit worden aangeduid. rdf:langString
Ґмерк (від нім. Gemerk) — особистий, родинний, цеховий знак; міщанський герб; перстень із печаткою. Спочатку наносили на гончарні вироби та на мури кам'яниць як знаки ремісників. Згодом власники ставили ґмерки на своїх предметах, тваринах, виробах або будівлях. Ґмерки також використовували як геральдичні фігури. rdf:langString
Gmerk (z niem. Gemerk) – znak osobisty i rodzinny umieszczany na pieczęciach, przedmiotach użytkowych, wyrobach i różnych budowlach, najczęściej jako sygnatura autora dzieła. Pierwotnie znak garncarski czy kamieniarski, którym kamieniarze oznaczali obrobione przez siebie elementy. Umieszczano go na tłokach pieczętnych, sygnetach i przedmiotach rzemieślniczych. Często odznaczane były na przedmiotach wytwarzanych przez mieszczanina. rdf:langString
Marca de casa é uma categoria de sinais, símbolos ou ideogramas usados desde a Idade Média como identificadores de famílias e suas propriedades. As marcas de casa são encontradas em uma grande área da Europa entre a Islândia, Escandinávia, Ilhas Britânicas, Países Baixos, França, Germânia, países eslavos e norte da Itália. Cada marca era uma propriedade hereditária de uma família ou clã, e não individual, funcionava como um identificador coletivo, embora fossem comuns variações dentro de uma mesma família. Eram empregadas para marcar gado, objetos pessoais, mobília, ferramentas, eram aplicadas em fachadas de casas, em portões e marcos de limites de propriedades rurais, em tumbas e monumentos, e na forma de selos usados para lacrar ou autenticar documentos. Numa época de maciço analfabetism rdf:langString
Ett bomärke är ett skrivtecken som består av en eller flera linjer, och som i huvudsak har använts på samma sätt som en namnteckning. Ibland består bomärket av parallella linjer eller inskurna bågar, men ofta bildas det av en stav med tillagda kännestreck (se bild). Märkena påminner mycket om runorna. Under medeltiden hade varje borgare sitt bomärke, vilket markerades på varje tillhörighet och sigill. Varje svensk stad och flera företag hade även de bomärken. Timret som flottades på de norrländska älvarna bar sin ägares bomärke. rdf:langString
rdf:langString Hausmarke
rdf:langString House mark
rdf:langString Huismerk (heraldiek)
rdf:langString Gmerk
rdf:langString Marca de casa
rdf:langString Bomärke
rdf:langString Ґмерк
xsd:integer 26793221
xsd:integer 1122791683
rdf:langString Eine Hausmarke (auch Hauszeichen, Hofzeichen, Handgemal) ist ein Eigentumszeichen, später Sippenzeichen, das an Häusern, Gebäuden und Gegenständen sowie geschlagenem Holz zur Kennzeichnung angebracht ist. Es wurde auch als Signatur in Dokumenten verwendet.
rdf:langString A house mark was originally a mark of property, later also used as a family or clan emblem, incised on the facade of a building, on animals, in signet and similar in the farmer and burgher culture of Germany and Scandinavia. These marks have the appearance of glyphs or runes consisting of a pattern of simple lines, without the application of colour.
rdf:langString Een huismerk is een eenvoudig gelijnd hoekig teken waarmee een persoon of een boerderij en het daarbij behorende bezit worden aangeduid.
rdf:langString Marca de casa é uma categoria de sinais, símbolos ou ideogramas usados desde a Idade Média como identificadores de famílias e suas propriedades. As marcas de casa são encontradas em uma grande área da Europa entre a Islândia, Escandinávia, Ilhas Britânicas, Países Baixos, França, Germânia, países eslavos e norte da Itália. Cada marca era uma propriedade hereditária de uma família ou clã, e não individual, funcionava como um identificador coletivo, embora fossem comuns variações dentro de uma mesma família. Eram empregadas para marcar gado, objetos pessoais, mobília, ferramentas, eram aplicadas em fachadas de casas, em portões e marcos de limites de propriedades rurais, em tumbas e monumentos, e na forma de selos usados para lacrar ou autenticar documentos. Numa época de maciço analfabetismo, serviam também como assinatura em documentos legais. Neste sentido, pensa-se que seu desenho devia ser facilmente memorizável, mas elas podem ter uma significativa complexidade. Seu desenho é sempre linear, composto de traços retos ou curvos combinados de diferentes maneiras, e seu caráter é quase invariavelmente abstrato, sendo muito raros desenhos que reproduzem reconhecivelmente objetos do mundo físico, como animais e plantas. A criação de marcas ou sinais identificadores de pessoas e propriedades é um costume imemorial em muitas partes do mundo, mas na forma como se tornaram conhecidas as marcas de casa são uma tradição típica do norte da Europa. Entre povos eslavos parecem ter sido adotadas antes do século X. São citadas em textos escritos em nórdico antigo e na Islândia, Noruega, Suécia e Dinamarca seu uso foi estritamente regulamentado entre os séculos XII e XIII, indicando ser um costume bem mais antigo. Na Germânia são mencionadas em documentos do século XII e nas Ilhas Britânicas o uso é atestado no século XIV, mas também deve ter sido praticado desde bem antes. Suas origens são incertas e podem ser pré-históricas. Várias teorias foram propostas. Podem ter resultado da observação de desenhos formados pelas constelações, podem ter tido originalmente algum significado mágico ou religioso, ou mais provavelmente estão ligadas ao desenvolvimento das runas. Registros históricos mostram que runas eram gravadas em marcos delimitadores de propriedades rurais no norte da Europa em tempos muito antigos. Ao longo de sua evolução foram associadas aos sinais adotados pelos mestres-construtores e gravados em pedras de catedrais e às marcas usadas por mercadores, guildas e outros. Às vezes se parecem com monogramas, e sem dúvida em muitos casos tiveram essa origem. Em tempos mais antigos quando um novo dono assumia uma propriedade, podia adotar a marca da família anterior. Na fase pré-heráldica foram o meio mais comum de identificar famílias. Quando a linguagem heráldica foi codificada entre os séculos XII e XIII, famílias que foram enobrecidas muitas vezes incorporaram suas marcas a brasões, mas elas permaneceram mais comumente associadas a famílias plebeias e burguesas. Embora possam ser divididas em grupos que compartilham de um mesmo sinal básico, como a cruz, a seta, a âncora, o círculo, o gancho, o zig-zag, a variedade de formas que assumiram é enorme, e as repetições de sinais idênticos são surpreendentemente poucas. Como marcação de imóveis e objetos seu uso entrou em declínio no século XVIII, mas para marcação de gado ainda é comum.
rdf:langString Gmerk (z niem. Gemerk) – znak osobisty i rodzinny umieszczany na pieczęciach, przedmiotach użytkowych, wyrobach i różnych budowlach, najczęściej jako sygnatura autora dzieła. Pierwotnie znak garncarski czy kamieniarski, którym kamieniarze oznaczali obrobione przez siebie elementy. W starożytnej Grecji umieszczano go na kamiennych elementach budowli, prawdopodobnie celem ułatwienia montażu. Od połowy XII wieku były stosowane przez warsztaty budowlane. Poddany procesowi heraldyzacji, czyli umieszczony na tarczy herbowej, stał się herbem mieszczańskim (od herbu szlacheckiego różni się brakiem korony rangowej i typem hełmu), choć zdarzają się wyjątki od tej zasady. Zaprzestano go stosować w XVIII wieku. Umieszczano go na tłokach pieczętnych, sygnetach i przedmiotach rzemieślniczych. Często odznaczane były na przedmiotach wytwarzanych przez mieszczanina.
rdf:langString Ґмерк (від нім. Gemerk) — особистий, родинний, цеховий знак; міщанський герб; перстень із печаткою. Спочатку наносили на гончарні вироби та на мури кам'яниць як знаки ремісників. Згодом власники ставили ґмерки на своїх предметах, тваринах, виробах або будівлях. Ґмерки також використовували як геральдичні фігури.
rdf:langString Ett bomärke är ett skrivtecken som består av en eller flera linjer, och som i huvudsak har använts på samma sätt som en namnteckning. Ibland består bomärket av parallella linjer eller inskurna bågar, men ofta bildas det av en stav med tillagda kännestreck (se bild). Märkena påminner mycket om runorna. Även efter att skrivkonsten började bemästras av folket kunde bomärket signeras intill namnteckningen på protokoll, avtal o.d. Men märket har tidigare använts på hus och bohag, liksom varit inbränt eller inskuret i boskapsdjur. En persons bomärke gick ibland i arv. Ofta hade även gårdar sitt eget bomärke. Ursprungligen var det dessa som kallades bomärken, medan övriga endast märken. Numera benämns samtliga märken bomärken. Bomärke hade även individuella stenhuggare som arbetade för ett större byggnadsbolag. Sådana märken kan åskådas i Lunds domkyrka eller Vadstena klosterkyrka. Under medeltiden hade varje borgare sitt bomärke, vilket markerades på varje tillhörighet och sigill. Varje svensk stad och flera företag hade även de bomärken. Timret som flottades på de norrländska älvarna bar sin ägares bomärke. Bruket av bomärke har förekommit så gott som i hela Sverige långt tillbaka i tiden. Även idag (2004) används det av exempelvis samer för att öronmärka renar. Men det resterande bruket avtog då skrivkonsten blivit mer allmän bland folket, och bomärket ersattes med initialer. Gamla bomärken har i vissa fall emellertid tagits upp som sköldemärke i moderna heraldiska vapen.
xsd:nonNegativeInteger 8197

data from the linked data cloud