Horst von Pflugk-Harttung

rdf:langString Horst von Pflugk-Harttung

rdf:langString Horst Gustav Friedrich von Pflugk-Harttung, född 17 juni 1889 i Basel, Schweiz, död 9 mars 1967 i Hamburg, var en tysk fascist, marinofficer och spion, 1919-1932 bosatt i Sverige. År 1910 utnämndes han till och 1913 till . År 1917 fick han befäl över en torpedbåt och han utnämndes 1918 till . Efter första världskrigets slut ingick han i staben vid Gardeskavalleridivisionen (Garde-Kavallerie-Schützen-Division), en enhet i den preussiska armén och som kom att brytas upp i ett antal frikårer. År 1919 var von Pflugk-Harttung direkt involverad i mordet på Karl Liebknecht. Han ställdes inför rätta, men frikändes med hjälp av Wilhelm Canaris, senare underrättelsechef i Nazityskland. Samma år flydde han med hjälp av Canaris till Danmark och därifrån vidare till Sverige, där han bodde på olika adresser i Stockholmstrakten (Lidingö, Roslags-Näsby, Saltsjöbaden). Han studerade vid Handelshögskolan i Stockholm och arbetade bl.a. för de starkt konservativa dagstidningarna Aftonbladet och Nya Dagligt Allehanda. Pflugk-Harttung var även medlem i Sveriges fascistiska kamporganisation samt aktiv inom den antikommunistiska frikåren Munckska kåren: bl.a. försåg han Munckska kåren med vapen och ammunition som smugglats från Tyskland samt undervisade svenskarna i gatustridsteknik. Efter att Munckska kårens existens avslöjades 1931 avväpnades dess medlemmar. På grund av sin inblandning i frikåren utvisades von Pflugk-Harttung året därpå till Norge, där han bl.a. kom i kontakt med Vidkun Quisling. Från Norge utvisades han sedan till Danmark efter inblandning i en spionaffär. År 1938 arresterades von Pflugk-Harttung i Danmark på grund av sitt chefskap för Auslandsspionage Nord och utvisades ännu en gång året därpå. Under andra världskriget verkade han som underrättelseofficer och agent i bl.a. ockuperade Frankrike och Danmark, och 1946 arresterades han av de allierade styrkorna som chef för den nazistiska gerillaorganisationen Werwolf. 1947 släpptes han ur allierad fångenskap och slog sig ner i Hamburg i dåvarande Västtyskland, där han kom att verka som köpman från 1950-talet fram till sin död.