Horoscope

rdf:langString Horoskop

rdf:langString Ett horoskop är en astrologisk beskrivning av en människas liv och personlighet på grundval av stjärnhimlens utseende geocentriskt (sett från jorden) vid hennes födelse. Horoskop är grekiska för "bild av timmen" och är i grunden en ögonblicksbild av hur stjärnhimlen såg ut vid en viss tidpunkt och från en viss plats. Födelsehoroskopet räknas ut för en persons exakta födelsetid och födelseort. Genom att tolka i synnerhet planeternas positioner och vinklarna mellan dem, "aspekter", ska födelsehoroskopet fungera som en karta eller ett schema över en människas personlighet och öde. Det finns dock inget vetenskapligt stöd för att horoskop skulle ge någon kunskap om människors liv. Fram till modern tid var det i Europa sällsynt att horoskop ställdes för enskilda personer, om dessa inte var kungar eller furstar. Astrologin tillämpades för att försöka förutsäga händelser av betydelse för hela riket. Detta kallas [källa behövs], världsastrologi, och tillämpas fortfarande. Dock blev under 1900-talet födelsehoroskopet för enskilda personer betydligt vanligare, medan den mundana astrologin förlorade sin betydelse redan i och med den vetenskapliga revolutionen och dess landvinningar. Även i historisk tid har astrologin och förutsägelser via horoskop ifrågasatts, men dess trovärdighet sjönk framför allt i och med att den antika geocentriska världsbilden, med jorden som universums centrum, byttes till en heliocentrisk, med solen i mitten av solsystemet och planeterna kretsande kring den. I och med att jorden inte längre utgjorde alltings mitt var det svårt att hävda att stjärnhimlen tjänade som kodad information åt dess invånare. Astrologins horoskoptolkning går traditionellt ut på att beskriva innebörden av i vilket stjärntecken i zodiaken och vilket hus som solen, månen, Pluto och planeterna Merkurius, Venus, Mars, Jupiterl, Saturnus, Uranus och Neptunus befinner sig. Även positionen för Ascendenten, Medium coeli och månknutarna tolkas, likaså vilka vinkelförhållanden ("aspekter") himlakropparna i detta ögonblick har i förhållande till varandra. Den moderna västerländska astrologin och dess horoskop utgår från Klaudios Ptolemaios bok Tetrabiblos från 100-talet e.Kr., där grunderna för den antika grekiska astrologin presenteras. Vad som har tillkommit sedan hans tid är framför allt andra hussystem (Ptolemaios tillämpade lika-hus-systemet där varje hus är 30°), såsom och Regiomontanus, samt de yttre planeterna, som inte kan ses med blotta ögat: Uranus upptäcktes på 1700-talet och Neptunus på 1800-talet. Pluto, som inte är en planet upptäcktes på 1900-talet. En annan ändring är hur horoskop tecknas grafiskt. Förr användes , med ett nätverk av trianglar i en kvadrat som representerar husen, medan det moderna horoskopet tecknas cirkulärt, med födelseplatsen i centrum och zodiaken markerad i cirkelns periferi. Under den andra hälften av 1900-talet växte en förenklad astrologi fram i pressen, där horoskopet utgjordes blott av , den stjärnbild solen befann sig i vid födelsen. Därmed kunde horoskoptolkningen reduceras till tolv korta texter. Den traditionella astrologin fortlever dock och har fått en ökad spridning genom att datorn och sedan Internet kommit med resurser för bekväm uträkning av horoskop. Dessförinnan gjordes sådan beräkning med hjälp av efemerider, tabeller över planetpositioner vid olika datum.