Hans-Ola Ericsson

rdf:langString Hans-Ola Ericsson

rdf:langString Hans-Ola Ericsson, folkbokförd som Erik Hans-Ola Eriksson, född 19 juli 1958 i Stockholm, är en svensk organist, tonsättare och professor. Hans-Ola Ericsson har tagit organistexamen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm samt solistdiplom vid musikhögskolan i Freiburg im Breisgau. I Freiburg studerade han även komposition. Därtill har han studerat privat för Luigi Nono och Olivier Messiaen. Han är sedan 1989 professor i musikalisk gestaltning vid Luleå tekniska universitet. Sedan 1996 är han även ständig gästprofessor vid den konstnärliga högskolan i Bremen. Han utsågs 2011 till professor vid McGill University i Montréal i Kanada. Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien sedan 2000. Som tonsättare är Hans-Ola Ericsson bland annat bekant för verkserien Melody to the Memory of a Lost Friend som komponerades på 1980-talet och består av tretton stycken för olika instrument och tonband. På 2000-talet har han bland annat komponerat kyrkooperan Höga visan (2002–04) och Sub specie aeternitatis (2007) för piano, stråkorkester och trumset. 1992–1997 var han projektledare för det omfattande "Övertorneå-projektet", ett forskningsprojekt innefattande dokumentation och rekonstruktion av orglarna i Övertorneå och Hietaniemi kyrka samt restaurering av orgeln i Övertorneå. Hans-Ola Ericsson har varit projektledare för bygget av Orgel Acusticum vid Luleå tekniska universitet. Bygget av orgeln påbörjades i augusti 2006 av den ledande europeiska firman Orgelbauwerkstatt Woehl, Tyskland, under ledning av Gerald Woehl.