Esmeralda (The Hunchback of Notre-Dame)

rdf:langString Esmeralda (Ringaren i Notre Dame)

rdf:langString Esmeralda är en av huvudpersonerna i Victor Hugos roman Ringaren i Notre Dame. Hon blev kidnappad av en grupp resandefolk när hon var knappt ett år gammal; dessförinnan hette hon Agnes och var dotter till en prostituerad kvinna kallad Paquette "La Chantefleurie" Guybertaut. När lilla Agnes hade blivit kidnappad trodde modern att romerna hade dödat henne, och tog sin tillflykt till en cell kallad Råtthålet, gjord för fromma sörjande botgörerskor i Paris. Romerna uppfostrade emellertid Agnes, eller "Esmeralda" ("Smaragd" på spanska) som de kallade henne, som en av dem, och huvuddelen av handlingen utspelas när Esmeralda är sexton år och av alla uppfattas som en rom. Hon beskrivs som mycket vacker och försörjer sig på att dansa och göra konster med sin get Djali. Dessa konster irriterar ärkediakonen Claude Frollo, en av de män som blir förälskade i henne. Frollo driver igenom ett förbud specifikt riktat mot romer att dansa på en viss plats nära katedralen Notre-Dame de Paris, och är allmänt ovänlig mot Esmeralda så att hon blir rädd för honom. Senare försöker Frollo att tillsammans med sin lydige tjänare, klockringaren Quasimodo, kidnappa Esmeralda. Det leder till att Quasimodo grips av vaktkapten Phoebus de Châteaupers, och ställs inför en döv domare som dömer honom till piskning i en farsartad rättegång. När Quasimodo har blivit piskad visar sig Esmeralda godhjärtad och ger honom vatten medan folk i allmänhet hånar honom och kastar saker på honom. Esmeralda är med i ett slags klubb som kallas för Mirakelgården. Där räddar hon en poet som heter Pierre Gringoire från att bli hängd av Mirakelgårdens konung Clopin Trouillefou, genom att ingå ett tidsbegränsat äktenskap med Gringoire. Hon gör dock mycket tydligt för Gringoire att hon inte vill ha sex med honom. Senare har Esmeralda ett kärleksmöte med Phoebus, som hon har blivit förälskad i. Frollo är emellertid där och knivhugger Phoebus, och sedan blir Esmeralda anklagad för att ha dödat Phoebus och ha bedrivit trolldom. Hon erkänner under tortyr och döms till hängning men räddas dramatiskt på avrättningsplatsen av Quasimodo, som bär in henne i katedralen där hon får fristad. I Walt Disneys version är Esmeralda inte avbildad som en vit person som kan ha stulits som barn, utan med brun hud, gröna ögon och svart hår, liksom de andra romerna i filmen. Hon kallas och kallar sig rom, till skillnad från Esmeralda i Victor Hugos roman. Hennes etniska tillhörighet är inte ifrågasatt. Disneys gestaltning av Esmeralda är hämtad från tidigare filmadaptioner av Victor Hugos roman, till exempel "Ringaren i Notre Dame" (1923, regisserad av Wallace Worsley). Där överlever Esmeralda och Phoebus tillsammans. Där gestaltas Esmeralda som en vit person som uppfostrats till Rom. 1939 regisserade William Dieterle ytterligare en adaption, tydligt inspirerad av disneyfilmen. (Exempel är Festivalscenen som är lika varandra i båda filmerna, samt scenen när Esmeralda ber inuti Notre Dame och säger "take all I have, but please help my people", något som Esmeralda också sjunger i "God help the outcasts".) I Dieterles film är Esmeralda romsk och blev aldrig bortrövad, men hon spelas av en vit skådespelerska. Här är hon intresserad av politik och Romernas rättigheter. Disneys version bibehåller Dieterles val att både låta Esmeralda vara Rom och inget annat, och hennes politiska intresse. Där behålls också Worsleys val att låta Esmeralda och Phoebus överleva som ett lyckligt par. I Disneys film döms hon till att brännas på bål. Men tack vare Quasimodo, räddas hon och blir ihop med Phoebus. I uppföljaren har hon fått en son, Zephyr. Victor Hugo skrev även ett libretto till en opera kallad "La Esmeralda". Där är berättelsen och slutet annorlunda än i romanen, och Esmeralda överlever.