Emmeline Pankhurst
http://dbpedia.org/resource/Emmeline_Pankhurst an entity of type: Thing
Emmeline Pankhurst (Manchester, 15 de juliol de 1858-Londres, 14 de juny de 1928) fou una de les fundadores del moviment sufragista britànic, un moviment de dones que lluitaren pel seu dret a votar. El seu nom, més que qualsevol altre, està associat a la lluita pel dret a vot per a les dones en el període immediatament anterior a la Primera Guerra Mundial.
rdf:langString
Emmeline Pankhurstová (15. července 1858, Manchester – 14. června 1928, Londýn) byla britská politická aktivistka a vedoucí představitelka hnutí britských sufražetek, která pomohla ženám získat volební právo. V roce 1999 ji časopis Time zařadil mezi 100 nejdůležitějších lidí 20. století. Pankhurst byla často kritizována za svou militantní taktiku a historici se přou o její efektivitě, ale práce, kterou Pankhurst vykonala, je považována za zásadní pro získání volebního práva žen ve Spojeném království.
rdf:langString
Emmeline Pankhurst [ˈpæŋkˌhɜːst] (* 15. Juli 1858 als Emmeline Goulden in Moss Side, Manchester; † 14. Juni 1928 in London) war eine britische feministische Theoretikerin und Suffragette (Frauenrechtlerin).
rdf:langString
Emmeline PANKHURST (naskonomo Emmeline Goulden) (naskiĝis la 15-an de julio 1858 en Manĉestro, mortis la 14-an de junio 1928) estis brita virinbalotrajtisto kaj fondinto de la militema organizaĵo de sufragetoj, la Women's Social and Political Union (Socia kaj politika unio de virinoj, aŭ WSPU). Ŝi estis konata pro la militam-batalema linio kiun ŝi prenis, kontraste al la modera linio gvidita fare de la brita sufragetisto Millicent Fawcett. Ŝia nomo pli ol io alia memoriĝas je la lukto pro la virina balotrajto en la jaroj tuj antaŭ la Unua mondmilito.
rdf:langString
Emmeline Pankhurst (Manchester, 1858ko uztailaren 15a - Londres, 1928ko ekainaren 14a) suffragetten sortzaileetako bat izan zen Britainia Handian. Haren izena hertsiki lotuta dago Lehen Mundu Gerraren aurreko urteetako emakumeen boto eskubidearen aldeko borrokari. Bere lana erabakigarria izan zen Britainia Handian emakumeen sufragioa lortzeko.
rdf:langString
Ba ghníomhaí polaitiúil Briotanach agus ceannaire an ghluaiseacht sufraigéid Briotanach í Emmeline Pankhurst (rugadh Goulden i Moss Side, Manchain ar an 15 Iúil 1858 – 14 Meitheamh 1928).
rdf:langString
Emmeline Pankhurst, née Emmeline Goulden à Manchester le 15 juillet 1858 et morte le 14 juin 1928, est une femme politique britannique féministe. Elle est particulièrement connue pour avoir organisé le mouvement des suffragettes britanniques et aidé les femmes à obtenir le droit de vote en Grande-Bretagne. En 1999, le Time nomme Emmeline Pankhurst comme étant l'une des cent personnalités les plus influentes du XXe siècle, affirmant qu'« elle a façonné la vision des femmes de notre époque » et qu'« elle a changé les structures de notre société sans possibilité de retour en arrière ».
rdf:langString
에멀린 팽크허스트(혼전성 골덴 (Goulden),영어: Emmeline Pankhurst, 1858년 7월 15일 ~ 1928년 6월 14일)는 영국의 사회 운동가이다. 여성 참정권을 획득하기 위하여 투쟁하였다.
rdf:langString
Emmeline Pankhurst (z d. Emiline Goulden, ur. 15 lipca 1858 w Manchesterze, zm. 14 czerwca 1928 w Londynie) – brytyjska działaczka społeczna, jedna z założycielek brytyjskiego ruchu sufrażystek, najważniejsza angielska działaczka na rzecz przyznania kobietom praw wyborczych przed I wojną światową.
rdf:langString
艾米琳·潘克斯特(英語:Emmeline Pankhurst,原姓戈頓(Goulden),1858年7月15日-1928年6月14日)是一位英國活躍政治家和帮助英国女性赢得投票权的妇女参政运动的领导者。入选《时代》杂志1999年评选的二十世纪最重要的人物,评选说明是:“她塑造了我们这个时代女性的想法,她使社会进入一个新的模式,这可能已没有回头路。”("she shaped an idea of women for our time; she shook society into a new pattern from which there could be no going back.")她的激进策略曾经广受批评,但她的工作确实是实现英国妇女参政权的一个关键因素。2002年,她入选英国广播公司的最伟大的100名英国人,排名第27位。1858年潘克斯特生于曼彻斯特。1928年6月14日逝世,享年69岁。
rdf:langString
Е́ммелін Па́нкгерст (англ. Emmeline Pankhurst; 14 або 15 липня 1858, Манчестер — 14 червня 1928, Лондон) — англійська політична діячка і лідерка британського суфражистського руху, відіграла важливу роль у боротьбі за виборчі права жінок.
rdf:langString
ايميلين بانكهرست جولدن (بالإنجليزية: Emmeline Pankhurst) (15 يوليو/تموز 1858 - 14 يونيو/حزيران 1928)هي ناشطة سياسية بريطانية وقائدة الحركة البريطانية سوفرجت التي ساعدت المرأة في الحصول على حق التصويت. في عام 1999 اختارتها مجلة تايم ضمن أهم 100 شخصية في القرن العشرين، مؤكدة أنها تعد مثلاً أعلى للمرأة في الوقت الحالي؛ فقد قادت المجتمع نحو مسار جديد لا يمكن العدول عنه. وقد تعرضت لنقد شديد بسبب خططها المتشددة، كما تباين المؤرخون حول مدى فاعلية هذه الخطط، ومع ذلك يعد عملها عنصرًا حاسمًا في إعطاء المرأة حق التصويت في بريطانيا.تعرفت بانكهرست إلى حركة اقتراع المرأة وهي في الرابعة عشر من عمرها، نظرًا لأنها ولدت في شولتون أون مدلوك (Chorlton-on-Medlock)، مانشستر، لأبوين مولعين بالعمل السياسي. وعلى الرغم من تشجيع والديها لها كي تصبح زوجة وأم، فإن هذا لم يمنعها عن ارتياد مدرسة الأساتذة في باريس (ايكو
rdf:langString
Η Έμελιν Πάνκχερστ (αγγλικά: Emmeline Pankhurst, το γένος Goulden, 15 Ιουλίου 1858 - 14 Ιουνίου 1928) ήταν Βρετανίδα πολιτική ακτιβίστρια και ηγέτης του βρετανικού κινήματος για τα δικαιώματα των γυναικών (σουφραζέτες) που αγωνίστηκε για να αποκτήσουν οι γυναίκες κοινωνικά και πολιτικά δικαιώματα και κυρίως το δικαίωμα της ψήφου. Το 1999, το περιοδικό Time, την κατέταξε ανάμεσα στα «», εξηγώντας ότι «σχημάτισε την ιδέα που έχουμε για την σύγχρονη γυναίκα και ταρακούνησε τόσο την κοινωνία προβάλλοντας καινούρια πρότυπα, που έκανε αδύνατη πλέον την επιστροφή στο παρελθόν». Από την άλλη, αρκετοί ήταν αυτοί που άσκησαν κριτική στις επιθετικές της τακτικές, με πολλούς ιστορικούς να λένε ότι δεν ήταν και τόσο αποτελεσματικές. Σε κάθε περίπτωση, το έργο της θεωρείται ζωτικής σημασίας στην κατοχύρ
rdf:langString
Emmeline Pankhurst (née Goulden; 15 July 1858 – 14 June 1928) was an English political activist who organised the UK suffragette movement and helped women win the right to vote. In 1999, Time named her as one of the 100 Most Important People of the 20th Century, stating that "she shaped an idea of objects for our time" and "shook society into a new pattern from which there could be no going back". She was widely criticised for her militant tactics, and historians disagree about their effectiveness, but her work is recognised as a crucial element in achieving women's suffrage in the United Kingdom.
rdf:langString
Emmeline Pankhurst Goulden (Mánchester, 15 de julio de 1858 – Hampstead, 14 de junio de 1928) fue una activista política británica y líder del movimiento sufragista, el cual ayudó a las mujeres a ganar el derecho a votar en Gran Bretaña. Fundó en 1903 la Unión Social y Política de las Mujeres (Women's Social and Political Union o WSPU) afín al Partido Laborista independiente. Sus integrantes fueron conocidas con el nombre de suffragettes. Defendían el uso de tácticas como el sabotaje, pintando grandes construcciones de la ciudad, el incendio de comercios y establecimientos públicos o las agresiones a los domicilios privados de destacados miembros del Gobierno y del Parlamento. A veces eran acosadas sexualmente cuando se encontraban en batallas con la justicia. Esto, al ser publicado en los
rdf:langString
Emmeline Goulden Pankhurst (1858-1928) adalah pendiri Persatuan Politik dan Sosial Perempuan pada tahun 1903. Persatuan ini memperjuangkan hak pilih perempuan di Inggris selama 25 tahun ke depan. Perjuangan ini kadang-kadang menggunakan taktik militan, seperti pembakaran. Pankhurst sempat dipenjara beberapa kali dan turut berpartisipasi dalam aksi mogok makan ketika di penjara. Pankhurst sempat bergabung dengan Masyarakat Fabian dan kemudian bergabung dengan Partai Buruh Independen. Dalam semua pengalamannya ia mengamati posisi inferior perempuan dan penindasan hukum serta sosial oleh laki-laki. Ia menyimpulkan bahwa hanya dengan hak-hak politik bagi perempuan yang akan membebaskan perempuan dan mereformasi masyarakat pada umumnya.Ia meninggal beberapa minggu setelah perempuan Inggris dibe
rdf:langString
Emmeline Pankhurst, nata Goulden , è stata un'attivista e politica britannica che guidò il movimento delle suffragette del Regno Unito, aiutando le donne ad ottenere il diritto di voto, fu anche membro dell’ordine della Penna bianca. Quando la più grande delle figlie, Christabel Pankhurst, prese in mano la direzione esecutiva del WSPU, l'antagonismo tra il gruppo e il governo crebbe ancora di più; alla fine il gruppo adottò anche l'incendio come segno di protesta spingendo le organizzazioni più moderate a parlar male della famiglia Pankhurst.
rdf:langString
エメリン・パンクハースト(Emmeline Pankhurst, 1858年7月14日 - 1928年6月14日)は、イギリスの女性参政権活動家 (サフラジェット)。英国の女性参政権運動(サフラジェット運動)を組織し、女性の参政権獲得に貢献したことでよく知られている。1999年、タイム誌は彼女を「20世紀における最も重要な100人」の一人に選び、「彼女は現代における目指すべき理想を形作り」「後戻りできない新しい規範へと社会を揺り動かした」と述べた。 彼女はその戦闘的な戦術のために広く批判され、歴史家の間でもその影響について意見が分かれているが、その仕事はイギリスでの女性参政権の達成に不可欠な要素として認識されている。 マンチェスターのモス・サイド地区で政治活動家の両親のもとに生まれたパンクハーストは、14歳のときに女性参政権運動に参加した。彼女は既婚・未婚の両方の女性の参政権を主張する女性参政権連盟(Women's Franchise League)を設立し、これに関与するようになった。同団体が解散すると、社会主義者キーア・ハーディーとの友情から左派の独立労働党に入党しようとしたが、当初は女性であることを理由に地方支部から入党を拒否された。貧民保護官として働いていたとき、彼女はマンチェスターの救貧院で遭遇した過酷な状況に衝撃を受けた。
rdf:langString
Emmeline Pankhurst (geboren Emmeline Goulden), (Moss Side (Manchester), 14 juli 1858 - Londen, 14 juni 1928) was een van de oprichters van de Britse suffragettebeweging. Haar naam is meer dan enige andere verbonden met de strijd voor het vrouwenkiesrecht in Groot-Brittannië, met name omdat ze een aantal organisaties oprichtte die zich ten doel stelden het stemrecht voor vrouwen te bepleiten. Pankhurst was gehuwd met advocaat Richard Marsden Pankhurst (1834-1898), die haar werk voluit steunde.
rdf:langString
Emmeline Pankhurst, nascida Emmeline Goulden, (Manchester, 15 de julho de 1858 – Londres, 14 de junho de 1928) foi uma das fundadoras do movimento britânico do sufragismo. O nome da "Sra. Pankhurst", mais do que qualquer outro, está associado com a luta pelo direito de voto para mulheres de classe média alta no período imediatamente antes da Primeira Guerra Mundial. Em 1999, a revista Time considerou-a uma das 100 pessoas mais influentes do século XX, afirmando: "ela moldou a ideia da mulher do nosso tempo e criou um novo padrão para a sociedade para o qual não havia retorno".
rdf:langString
Emmeline Pankhurst, född Goulden den 15 juli 1858 i Manchester, död 14 juni 1928 i London, var en brittisk politisk aktivist och ledare för suffragettrörelsen som kämpade för kvinnors rösträtt. Fastän hon erhöll mycket kritik för sina militanta metoder, erkänns hennes arbete som avgörande för att kvinnlig rösträtt kom att införas i Storbritannien.
rdf:langString
Эммелин Панкхёрст (англ. Emmeline Pankhurst; 15 июля 1858, Манчестер, Англия — 14 июня 1928) — британская общественная и политическая деятельница, защитница прав женщин, лидер британского движения суфражисток, сыграла важную роль в борьбе за избирательные права женщин. Дочери Сильвия, Адела, Кристабель продолжили её дело. В 1903 году, уже после смерти мужа, Панкхёрст основала Женский социально-политический союз (англ. Women’s Social and Political Union), активистскую организацию, ведущую борьбу за предоставление женщинам избирательных прав, девизом которой было "не словом, а делом".
rdf:langString
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
إميلين بانكيرست
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
Emmeline Pankhurstová
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
Έμελιν Πάνκχερστ
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
エメリン・パンクハースト
rdf:langString
에멀린 팽크허스트
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
Панкхёрст, Эммелин
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
Еммелін Панкгерст
rdf:langString
艾米琳·潘克斯特
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
Emmeline Pankhurst
rdf:langString
Hampstead, London, England
xsd:date
1928-06-14
rdf:langString
Manchester, England
xsd:date
1858-07-15
xsd:integer
60557
xsd:integer
1124542604
rdf:langString
Monochrome photo of a lady sitting in a chair
xsd:date
1858-07-15
rdf:langString
Emmeline Goulden
rdf:langString
Pankhurst,
xsd:integer
5
xsd:date
1928-06-14
rdf:langString
Pankhurst,+Emmeline
rdf:langString
Political activist and suffragette
rdf:langString
xsd:date
1879-12-18
xsd:date
1898-07-05
rdf:langString
rdf:langString
Emmeline Pankhurst (Manchester, 15 de juliol de 1858-Londres, 14 de juny de 1928) fou una de les fundadores del moviment sufragista britànic, un moviment de dones que lluitaren pel seu dret a votar. El seu nom, més que qualsevol altre, està associat a la lluita pel dret a vot per a les dones en el període immediatament anterior a la Primera Guerra Mundial.
rdf:langString
Emmeline Pankhurstová (15. července 1858, Manchester – 14. června 1928, Londýn) byla britská politická aktivistka a vedoucí představitelka hnutí britských sufražetek, která pomohla ženám získat volební právo. V roce 1999 ji časopis Time zařadil mezi 100 nejdůležitějších lidí 20. století. Pankhurst byla často kritizována za svou militantní taktiku a historici se přou o její efektivitě, ale práce, kterou Pankhurst vykonala, je považována za zásadní pro získání volebního práva žen ve Spojeném království.
rdf:langString
ايميلين بانكهرست جولدن (بالإنجليزية: Emmeline Pankhurst) (15 يوليو/تموز 1858 - 14 يونيو/حزيران 1928)هي ناشطة سياسية بريطانية وقائدة الحركة البريطانية سوفرجت التي ساعدت المرأة في الحصول على حق التصويت. في عام 1999 اختارتها مجلة تايم ضمن أهم 100 شخصية في القرن العشرين، مؤكدة أنها تعد مثلاً أعلى للمرأة في الوقت الحالي؛ فقد قادت المجتمع نحو مسار جديد لا يمكن العدول عنه. وقد تعرضت لنقد شديد بسبب خططها المتشددة، كما تباين المؤرخون حول مدى فاعلية هذه الخطط، ومع ذلك يعد عملها عنصرًا حاسمًا في إعطاء المرأة حق التصويت في بريطانيا.تعرفت بانكهرست إلى حركة اقتراع المرأة وهي في الرابعة عشر من عمرها، نظرًا لأنها ولدت في شولتون أون مدلوك (Chorlton-on-Medlock)، مانشستر، لأبوين مولعين بالعمل السياسي. وعلى الرغم من تشجيع والديها لها كي تصبح زوجة وأم، فإن هذا لم يمنعها عن ارتياد مدرسة الأساتذة في باريس (ايكول نورمال دي نويي). وفي 18 ديسمبر/كانون الأول 1879 تزوجت من ريتشارد بانكهرست، المحامي وأستاذها لمدة 24 عامًا الذي يعرف عنه دعمه لحق المرأة في الاقتراع، وانجبت منه خمسة أطفال خلال عشر سنوات. وقد كان له دور في دعم نشاطات زوجته خارج المنزل، فقد ساعدها على تأسيس الجامعة الفرنسية للمرأة، التي تولت الدفاع عن حق المرأة المتزوجة وغير المتزوجة في الاقتراع. وعندما حدث انقسام في المنظمة، حاولت بانكهرس الانضمام إلى حزب العمل المستقل اليساري التوجه بساعدة صديقها اليساري كير هاردي لكن الفرع المحلي رفض عضويتها في البداية نظرًا لكونها امرأة. وحين كانت تعمل ضمن مجلس الأوصياء المسئول عن قانون الفقراء، صدمتها الأوضاع القاسية التي رأتها في الإصلاحيات في مانشستر.في عام 1903، أي بعد خمس سنوات من وفاة زوجها، أسست بانكهرست الاتحاد السياسي والاجتماعي للمرأة (WSPU)، وهي منظمة للنساء فقط للمطالبة بحق الاقتراع، وهي مكرسة «للأفعال، لا الأقوال» وتعرف باستقلالها عن الأحزاب السياسية ومعارضتها لها أغلب الوقت. كما أصبحت معروفة بالمواجهات البدنية؛ فقد كانت عضواتها تقوم بتحطيم النوافذ والاعتداء على ضباط الشرطة. وقد تعرضت بانكهرست وبناتها وناشطات أخريات في WSPIU للسجن عدة مرات، وهناك قمن بتنظيم إضرابات عن الطعام في سبيل تأمين ظروف أفضل. وبعد تولي كريستبال، أبنة بانكهرست الكبرى، رئاسة الاتحاد، زادت العداوة بين الاتحاد والحكومة. نتيجة لذلك قام الاتحاد بتبني سياسة التخريب المتعمّد، مما جعل المنظمات الأكثر اعتدالاً تندد بأسرة بانكهرست. وفي عام 1913 قامت العديد من العضوات البارزات بترك الاتحاد، من بينهن ابنتا بانكهرست اديلا وسيلفيا. وقد أثار حنق بانكهرست لدرجة أنها أعطت (اديلا) تذكرة و20 يورو، وخطاب يحتوي على مقدمة إلى حركة الاقتراع في أستراليا، وأصرّت على أن تهاجر. رضخت اديلا للأمر بينما أصبحت سيلفيا اشتراكية، وهكذا لم يشفى جرح الأسرة أبدًا.وفي مطلع الحرب العالمية الأولى، دعت كل من ايملين وكريستبل بوقف فوري لنشاط الاقتراع المتشدد لمساندة وقفة الحكومة البريطانية في وجه «الخطر الألماني». وشجعن النساء على مساعدة الإنتاج الصناعي كما شجعن الشباب على القتال، ليصبحن بذلك شخصيات بارزة في حركة الريشة البيضاء. وفي 1918، منح قانون تمثيل الشعب حق التصويت لكل الرجال الذين جاوزا 21 والنساء اللاتي جاوزن 30. كان هذا التفاوت يهدف إلى التأكيد على أن الرجال لم يصبحوا أقلية نتيجة للأعداد القتلى المرتفعة في أثناء الحرب العالمية الأولى.وقد قامت بانكهرست بتحويل الاتحاد WSPU إلى حزب نسائي مكرّث خصيصًا لتعزيز مساواة المرأة في الحياه العامة. وفي سنواتها الأخيرة، وجهت اهتمامها الخطر الذي تشكله البلشفية والتحقت بحزب المحافظين واختيرت لتكون مرشحة الحزب عن منطقة ستيبني في عام 1927. توفيت بانكهرست في 14 يونيو/حزيران عام 1928 بعدما قام قانون تمثيل الشعب (1928) الصادر عن حكومة المحافظين بمد حق التصويت ليشمل كل النساء الذين يتجاوز عمرهم 21، وذلك في 2 يوليو/تموز 1928. وقد تم إحياء ذكراها بعد وفاتها بعامين من خلال تمثال في حديقة فكتوريا تاور جاردنز (Victoria Tower Gardens)في لندن.
rdf:langString
Emmeline Pankhurst [ˈpæŋkˌhɜːst] (* 15. Juli 1858 als Emmeline Goulden in Moss Side, Manchester; † 14. Juni 1928 in London) war eine britische feministische Theoretikerin und Suffragette (Frauenrechtlerin).
rdf:langString
Η Έμελιν Πάνκχερστ (αγγλικά: Emmeline Pankhurst, το γένος Goulden, 15 Ιουλίου 1858 - 14 Ιουνίου 1928) ήταν Βρετανίδα πολιτική ακτιβίστρια και ηγέτης του βρετανικού κινήματος για τα δικαιώματα των γυναικών (σουφραζέτες) που αγωνίστηκε για να αποκτήσουν οι γυναίκες κοινωνικά και πολιτικά δικαιώματα και κυρίως το δικαίωμα της ψήφου. Το 1999, το περιοδικό Time, την κατέταξε ανάμεσα στα «», εξηγώντας ότι «σχημάτισε την ιδέα που έχουμε για την σύγχρονη γυναίκα και ταρακούνησε τόσο την κοινωνία προβάλλοντας καινούρια πρότυπα, που έκανε αδύνατη πλέον την επιστροφή στο παρελθόν». Από την άλλη, αρκετοί ήταν αυτοί που άσκησαν κριτική στις επιθετικές της τακτικές, με πολλούς ιστορικούς να λένε ότι δεν ήταν και τόσο αποτελεσματικές. Σε κάθε περίπτωση, το έργο της θεωρείται ζωτικής σημασίας στην κατοχύρωση του δικαιώματος ψήφου των γυναικών στη Βρετανία. Γεννημένη στο Μάντσεστερ, μέσα σε πολιτικά ενεργή οικογένεια, η Έμελιν Γκουλντ, ήρθε σε επαφή με το γυναικεία κίνημα σε ηλικία μόλις 14 ετών μόλις, το 1872. Στις 18 Δεκεμβρίου του 1879, παντρεύθηκε τον Ρίτσαρντ Πάνκχερστ, έναν δικηγόρο 20 χρόνια μεγαλύτερό της, ο οποίος ήταν γνωστός για την υποστήριξή του στα δικαιώματα των γυναικών. Μαζί του απέκτησε πέντε παιδιά, μέσα σε δέκα χρόνια. Μαζί με τον σύζυγό της ίδρυσαν το 1884 τον σύλλογο "Women's Franchise League" προωθώντας το δικαίωμα και των ανύπαντρων γυναικών να ψηφίζουν σε τοπικού επιπέδου εκλογές. (οι παντρεμένες γυναίκες απέκτησαν το δικαίωμα να ψηφίζουν το 1864) Μετά τη διάλυση της οργάνωσης, προσπάθησε να ενταχθεί στο αριστερίζον "Independent Labour Party"», και στο παράρτημα του Μάντσεστερ αλλά δεν έγινε δεκτή λόγω φύλου.Το 1903, πέντε χρόνια μετά τον θάνατο του συζύγου της, η Πάνκχερστ ίδρυσε την «Πολιτική και Κοινωνική Ένωση Γυναικών» ( Women's Social and Political Union), μία οργάνωση αποτελούμενη μονάχα από γυναίκες, που υπεράσπιζε τις γυναίκες και είχε ως σλόγκαν το "deeds, not words" («πράξεις, όχι λόγια»). Η οργάνωση αυτή έγινε γνωστή για τις επιθετικές τακτικές που χρησιμοποιούσε: τα μέλη του έσπαζαν τζάμια και επιτίθονταν κατά των αστυνομικών. Η Πάνκχερστ και οι κόρες της,(επίσης ηγετικά μέλη του κινήματος) καθώς και άλλες ακτιβίστριες, συνελήφθησαν επανειλημμένως. Στις φυλακές συχνά κάνανε απεργίες πείνας, ενώ διεκδικούσαν καλύτερες συνθήκες διαβίωσης. Αργότερα, και όταν την ηγεσία της οργάνωσης ανέλαβε η οι τακτικές τους - καθώς ο ανταγωνισμός με την κυβέρνηση κορυφωνόταν έγιναν ακόμα πιο ριζοσπαστικές. Μέσα στις τακτικές του κινήματος πλέον ήταν και ο εμπρησμός και μερικές πιο μετριοπαθείς οργανισμοί άρχισαν να κατακρίνουν την ηγεσία της οικογένειας Πάνκχερστ. Το 1913, πολλοί εγκατέλειψαν την οργάνωση μέσα σε αυτούς και δύο μικρότερες κόρες της Πάνκχερστ, η Αντέλα και η Σίλβια. Με τον ερχομό του Πρώτου Παγκοσμίου Πολέμου, η Έμελιν και Κρίσταμπελ, σταμάτησαν τις επιθετικές πρακτικές τους και ξεκίνησαν να στηρίζουν τη βρετανική κυβέρνηση για να αντέξει στη "γερμανική απειλή". Οργάνωσαν τις γυναίκες ώστε να βοηθήσουν στην παραγωγή βιομηχανίας και ενθάρρυναν τους νέους άντρες να πολεμήσουν. Το 1918, ψηφίστηκε νόμος ότι όλοι οι άνδρες άνω των 21 ετών και οι γυναίκες άνω των 30 θα έχουν δικαίωμα ψήφου. Αυτή η ανακολουθία έγινε για να διασφαλιστεί ότι οι άντρες δεν θα γινόντουσαν μειονότητα ως ψηφοφόροι, καθώς οι θάνατοι ανδρών κατά τη διάρκεια του πολέμου ήταν πολυάριθμοι. Η οργάνωση της Πάνκχερστ πλέον άλλαξε ύφος και έγινε κόμμα, το οποίο αφοσιώθηκε στην ισότητα των δύο φίλων στη δημόσια ζωή. Στα ύστατα χρόνια της, φοβούμενη τους Μπολσεβίκους και την απειλή που θεώρησε ότι αντιπροσώπευαν εντάχτηκε στο Συντηρητικό Κόμμα. Το 1927, υπήρξε υποψήφια του κόμματος για το Στέπνι. Ωστόσο, στις 14 Ιουνίου του 1928, απεβίωσε, λίγες εβδομάδες πριν ψηφιστεί νόμος ότι πλέον όλες οι γυναίκες άνω των 21 ετών έχουν δικαίωμα ψήφου, νόμος που ψηφίστηκε στις 2 Ιουλίου του ίδιου έτους. Δύο χρόνια αργότερα τιμήθηκε με προτομή στο Λονδίνο, στο πάρκο Victoria Tower Gardens.
rdf:langString
Emmeline PANKHURST (naskonomo Emmeline Goulden) (naskiĝis la 15-an de julio 1858 en Manĉestro, mortis la 14-an de junio 1928) estis brita virinbalotrajtisto kaj fondinto de la militema organizaĵo de sufragetoj, la Women's Social and Political Union (Socia kaj politika unio de virinoj, aŭ WSPU). Ŝi estis konata pro la militam-batalema linio kiun ŝi prenis, kontraste al la modera linio gvidita fare de la brita sufragetisto Millicent Fawcett. Ŝia nomo pli ol io alia memoriĝas je la lukto pro la virina balotrajto en la jaroj tuj antaŭ la Unua mondmilito.
rdf:langString
Emmeline Pankhurst (née Goulden; 15 July 1858 – 14 June 1928) was an English political activist who organised the UK suffragette movement and helped women win the right to vote. In 1999, Time named her as one of the 100 Most Important People of the 20th Century, stating that "she shaped an idea of objects for our time" and "shook society into a new pattern from which there could be no going back". She was widely criticised for her militant tactics, and historians disagree about their effectiveness, but her work is recognised as a crucial element in achieving women's suffrage in the United Kingdom. Born in the Moss Side district of Manchester to politically active parents, Pankhurst was introduced at the age of 14 to the women's suffrage movement. She founded and became involved with the Women's Franchise League, which advocated suffrage for both married and unmarried women. When that organisation broke apart, she tried to join the left-leaning Independent Labour Party through her friendship with socialist Keir Hardie but was initially refused membership by the local branch on account of her sex. While working as a Poor Law Guardian, she was shocked at the harsh conditions she encountered in Manchester's workhouses. In 1903, Pankhurst founded the Women's Social and Political Union (WSPU), an all-women suffrage advocacy organisation dedicated to "deeds, not words". The group identified as independent from – and often in opposition to – political parties. It became known for physical confrontations: its members smashed windows and assaulted police officers. Pankhurst, her daughters, and other WSPU activists received repeated prison sentences, where they staged hunger strikes to secure better conditions, and were often force-fed. As Pankhurst's eldest daughter Christabel took leadership of the WSPU, antagonism between the group and the government grew. Eventually the group adopted arson as a tactic, and more moderate organisations spoke out against the Pankhurst family. In 1913 several prominent individuals left the WSPU, among them Pankhurst's younger daughters, Adela and Sylvia. Emmeline was so furious that she "gave [Adela] a ticket, £20, and a letter of introduction to a suffragette in Australia, and firmly insisted that she emigrate". Adela complied and the family rift was never healed. Sylvia became a socialist. With the advent of the First World War, Emmeline and Christabel called an immediate halt to the militant terrorism in support of the British government's stand against the "German Peril". Emmeline organised and led a massive procession called the to illustrate women's contribution to the war effort. Emmeline and Christabel urged women to aid industrial production and encouraged young men to fight, becoming prominent figures in the white feather movement. In 1918, the Representation of the People Act granted votes to all men over the age of 21 and women over the age of 30. This discrepancy was intended to ensure that men did not become minority voters as a consequence of the huge number of deaths suffered during the First World War. She transformed the WSPU machinery into the Women's Party, which was dedicated to promoting women's equality in public life. In her later years, she became concerned with what she perceived as the menace posed by Bolshevism and joined the Conservative Party. She was selected as the Conservative candidate for Whitechapel and St Georges in 1927. She died on 14 June 1928, only weeks before the Conservative government's Representation of the People (Equal Franchise) Act 1928 extended the vote to all women over 21 years of age on 2 July 1928. She was commemorated two years later with a statue in Victoria Tower Gardens, next to the Houses of Parliament.
rdf:langString
Emmeline Pankhurst (Manchester, 1858ko uztailaren 15a - Londres, 1928ko ekainaren 14a) suffragetten sortzaileetako bat izan zen Britainia Handian. Haren izena hertsiki lotuta dago Lehen Mundu Gerraren aurreko urteetako emakumeen boto eskubidearen aldeko borrokari. Bere lana erabakigarria izan zen Britainia Handian emakumeen sufragioa lortzeko.
rdf:langString
Emmeline Pankhurst Goulden (Mánchester, 15 de julio de 1858 – Hampstead, 14 de junio de 1928) fue una activista política británica y líder del movimiento sufragista, el cual ayudó a las mujeres a ganar el derecho a votar en Gran Bretaña. Fundó en 1903 la Unión Social y Política de las Mujeres (Women's Social and Political Union o WSPU) afín al Partido Laborista independiente. Sus integrantes fueron conocidas con el nombre de suffragettes. Defendían el uso de tácticas como el sabotaje, pintando grandes construcciones de la ciudad, el incendio de comercios y establecimientos públicos o las agresiones a los domicilios privados de destacados miembros del Gobierno y del Parlamento. A veces eran acosadas sexualmente cuando se encontraban en batallas con la justicia. Esto, al ser publicado en los periódicos, incrementaba el apoyo al movimiento sufragista. En 1999, la revista Time nombró a Pankhurst como una de las 100 personas más importantes del siglo XX, afirmando: "Ella moldeó una idea de mujeres para nuestra época; impulsó a la sociedad hacia una nueva estructura de la cual ya no podía haber vuelta atrás". Su trabajo es reconocido como un elemento crucial para lograr obtener el sufragio femenino en Gran Bretaña.
rdf:langString
Ba ghníomhaí polaitiúil Briotanach agus ceannaire an ghluaiseacht sufraigéid Briotanach í Emmeline Pankhurst (rugadh Goulden i Moss Side, Manchain ar an 15 Iúil 1858 – 14 Meitheamh 1928).
rdf:langString
Emmeline Goulden Pankhurst (1858-1928) adalah pendiri Persatuan Politik dan Sosial Perempuan pada tahun 1903. Persatuan ini memperjuangkan hak pilih perempuan di Inggris selama 25 tahun ke depan. Perjuangan ini kadang-kadang menggunakan taktik militan, seperti pembakaran. Pankhurst sempat dipenjara beberapa kali dan turut berpartisipasi dalam aksi mogok makan ketika di penjara. Pankhurst sempat bergabung dengan Masyarakat Fabian dan kemudian bergabung dengan Partai Buruh Independen. Dalam semua pengalamannya ia mengamati posisi inferior perempuan dan penindasan hukum serta sosial oleh laki-laki. Ia menyimpulkan bahwa hanya dengan hak-hak politik bagi perempuan yang akan membebaskan perempuan dan mereformasi masyarakat pada umumnya.Ia meninggal beberapa minggu setelah perempuan Inggris diberi hak suara pada tahun 1928. Pankhurst berasal dari keluarga dengan aliran politik . Pada tahun 1879, ia menikah dengan Richard Pankhurst, seorang pengacara dan pendukung gerakan hak pilih perempuan. Richard Pankhurst juga seorang penulis Married Women's Property Acts yang memungkinkan perempuan untuk menjaga pendapatan atau kekayaan yang diperoleh sebelum dan setelah menikah.
rdf:langString
Emmeline Pankhurst, née Emmeline Goulden à Manchester le 15 juillet 1858 et morte le 14 juin 1928, est une femme politique britannique féministe. Elle est particulièrement connue pour avoir organisé le mouvement des suffragettes britanniques et aidé les femmes à obtenir le droit de vote en Grande-Bretagne. En 1999, le Time nomme Emmeline Pankhurst comme étant l'une des cent personnalités les plus influentes du XXe siècle, affirmant qu'« elle a façonné la vision des femmes de notre époque » et qu'« elle a changé les structures de notre société sans possibilité de retour en arrière ».
rdf:langString
Emmeline Pankhurst, nata Goulden , è stata un'attivista e politica britannica che guidò il movimento delle suffragette del Regno Unito, aiutando le donne ad ottenere il diritto di voto, fu anche membro dell’ordine della Penna bianca. Nel 1999 la rivista statunitense Time proclamò Pankhurst come una delle "persone più importanti del XX secolo" affermando che ella "ha modellato un'idea di donna per il nostro tempo, ha scosso la società in un nuovo modello da cui non ci sarebbe stata più possibilità di tornare indietro". All'epoca fu ampiamente criticata per le sue aggressive tattiche di militantismo e gli storici non si trovano ancora d'accordo sulla misura della loro effettiva efficacia e portata, ma il suo lavoro viene riconosciuto come un elemento cruciale per il raggiungimento del suffragio femminile in Gran Bretagna. Nata a Moss Side, Ward di Manchester da genitori politicamente attivi, Pankhurst venne presentata all'età di 14 anni al movimento per il suffragio femminile. Il 18 dicembre del 1879 si sposò con Richard Pankhurst, un barrister di 25 anni più anziano che sosteneva il diritto di voto per le donne. Ebbero cinque figli nei seguenti dieci anni. Sostenne le sue attività al di fuori dell'ambito domestico fondando nel 1898 la "Franchise Woman's League" riuscendo a coinvolgervi un gran numero di donne e sostenendo il suffragio sia per le donne sposate sia per quelle nubili. Quando nel 1903 questa prima organizzazione si sciolse cercò di aderire al "Partito laburista indipendente" attraverso la sua amicizia con l'esponente del socialismo Keir Hardie, ma le venne inizialmente rifiutata l'adesione dal ramo locale del partito a causa del suo essere donna. Mentre lavorò come Board of guardians (guardiano amministrativo legale per le classi povere) rimase scioccata dalle dure condizioni che incontrò nelle workhouses ("case di lavoro") del circondario di Manchester. Nel 1903, cinque anni dopo la morte del marito, fondò la Women's Social and Political Union (WSPU), un'associazione per la promozione del suffragio femminile dedicata ad "azioni, non parole". Il gruppo si autoidentificò come indipendente da - e spesso in opposizione a - i partiti politici esistenti; divenne presto noto per la sua ricerca di scontri fisici: i suoi membri frantumavano le finestre e aggredivano i funzionari pubblici. Pankhurst, le sue tre figlie e altri attivisti del WSPU ricevettero ripetute sentenze di condanna da scontare in prigione dove organizzarono uno sciopero della fame in segno di protesta. Quando la più grande delle figlie, Christabel Pankhurst, prese in mano la direzione esecutiva del WSPU, l'antagonismo tra il gruppo e il governo crebbe ancora di più; alla fine il gruppo adottò anche l'incendio come segno di protesta spingendo le organizzazioni più moderate a parlar male della famiglia Pankhurst. Nel 1913 vennero espulsi alcuni membri illustri dell'associazione, fra cui le figlie di Pankhurst Adela Pankhurst e Sylvia Pankhurst; Emmeline ne fu talmente infuriata da dare ad Adela un biglietto da 20 sterline e una lettera di presentazione indirizzata ad alcune suffragiste australiane, insistendo perché emigrasse. Adela rispettò la sua volontà e la rottura con la famiglia non fu mai più risanata. Sylvia si avvicinò al socialismo. Con l'avvento della prima guerra mondiale Emmeline e Christabel dichiararono immediatamente l'arresto temporaneo dell'attivismo militante sostenendo la posizione del governo di Sua Maestà contro il "pericolo tedesco". Entrambe iniziarono a invitare le donne a sostenere la produzione industriale e a incoraggiare i giovani a combattere, divenendo figure di spicco all'interno del movimento patriottico delle "piume bianche". Nel 1918 la "Representation of the People Act 1918" concesse il diritto di voto a tutti gli uomini di età superiore ai 21 anni e alle donne di età superiore ai 30. Questa discrepanza mirava a garantire che gli uomini non diventassero elettori di minoranza in conseguenza dell'enorme numero di decessi avvenuti nel corso della prima guerra mondiale. Nel novembre del 1917 Pankhurst trasformò la macchina organizzativa del WSPU nel "Women's Party", dedicato alla promozione della parità femminile all'interno della vita pubblica. Negli anni seguenti ebbe modo di preoccuparsi di ciò che percepiva come la minaccia incombente del bolscevismo e conseguentemente si unì al Partito Conservatore. Fu scelta come candidata conservatrice del distretto londinese di Stepney nel 1927. Morì il 14 giugno del 1928, solo alcune settimane prima che la rappresentanza del governo conservatore allargasse il diritto di voto a tutte le donne di età superiore ai 21 anni, il 2 luglio, durante il "Representation of the People (Equal Franchise) Act 1928". Fu commemorata due anni dopo con una statua posta all'interno dei Victoria Tower Gardens.
rdf:langString
에멀린 팽크허스트(혼전성 골덴 (Goulden),영어: Emmeline Pankhurst, 1858년 7월 15일 ~ 1928년 6월 14일)는 영국의 사회 운동가이다. 여성 참정권을 획득하기 위하여 투쟁하였다.
rdf:langString
エメリン・パンクハースト(Emmeline Pankhurst, 1858年7月14日 - 1928年6月14日)は、イギリスの女性参政権活動家 (サフラジェット)。英国の女性参政権運動(サフラジェット運動)を組織し、女性の参政権獲得に貢献したことでよく知られている。1999年、タイム誌は彼女を「20世紀における最も重要な100人」の一人に選び、「彼女は現代における目指すべき理想を形作り」「後戻りできない新しい規範へと社会を揺り動かした」と述べた。 彼女はその戦闘的な戦術のために広く批判され、歴史家の間でもその影響について意見が分かれているが、その仕事はイギリスでの女性参政権の達成に不可欠な要素として認識されている。 マンチェスターのモス・サイド地区で政治活動家の両親のもとに生まれたパンクハーストは、14歳のときに女性参政権運動に参加した。彼女は既婚・未婚の両方の女性の参政権を主張する女性参政権連盟(Women's Franchise League)を設立し、これに関与するようになった。同団体が解散すると、社会主義者キーア・ハーディーとの友情から左派の独立労働党に入党しようとしたが、当初は女性であることを理由に地方支部から入党を拒否された。貧民保護官として働いていたとき、彼女はマンチェスターの救貧院で遭遇した過酷な状況に衝撃を受けた。 1903年、パンクハーストは、全ての女性の参政権を支持する「言葉ではなく行動」を標榜した団体である女性社会政治同盟(WSPU)を設立した。この団体は既存政党から独立し、また、しばしばそれら政党と対立することで知られていた。さらに、メンバーが窓ガラスを割ったり、警官を攻撃するなど、物理的な対抗を行うことで知られるようになった。パンクハーストとその娘たち、そして他のWSPUの活動家たちは、繰り返し刑務所に収監されたが、より良い待遇のためにハンガーストライキを行い、しばしば強制摂食を強いられた。パンクハーストの長女クリスタベルがWSPUの指導者となると政府と組織の対立は激化した。やがてWSPUは放火を戦術として使うようになり、より穏健な組織はパンクハースト一家に反対する意見を表明するようになった。1913年には、パンクハーストの娘であるアデラとシルヴィアを含む数人の著名な人物がWSPUを脱退した。エメリンは激怒し、「アデラにチケットと20ポンド、オーストラリアのサフラジェットへの紹介状を渡し、国外へ移住するように強く主張した」。アデラはこれに応じ、以降、家族の間で和解がなされることはなかった。シルヴィアは社会主義者になった。 第一次世界大戦が始まると、エメリンとクリスタベルは「ドイツ危機」に立ち向かうイギリス政府を支持し、過激なテロの即時停止を命じた。エメリンは、女性の戦争努力への貢献を示すために「女性の兵役権デモ」という大行進を組織し先導した。エメリンとクリスタベルは、女性に工業生産の援助を促し、若い男性に戦うことを奨励し、「白い羽根運動」で知られるようになった。1918年、国民代表法によって21歳以上の男性と30歳以上の女性のすべてに投票権が与えられた。この年齢の違いは、第一次世界大戦中に被った膨大な数の死者の結果として男性が少数派の有権者にならないようにするためのものだった。 彼女はWSPUを、国民生活における女性の平等を推進することを目的とした女性党に改組した。晩年には、彼女はボルシェビズムの脅威を感じるようになり、保守党に入党する。1927年にはホワイトチャペルとセント・ジョージズの保守党候補に選ばれた。彼女は1928年6月14日に亡くなったが、これは1928年7月2日に保守党政府が制定した人民代表法(平等な参政権)により21歳以上のすべての女性に選挙権が拡大されるわずか数週間前のことだった。その2年後、国会議事堂に隣接するヴィクトリア・タワー・ガーデンに彼女の像が建てられ、顕彰された。
rdf:langString
Emmeline Pankhurst (geboren Emmeline Goulden), (Moss Side (Manchester), 14 juli 1858 - Londen, 14 juni 1928) was een van de oprichters van de Britse suffragettebeweging. Haar naam is meer dan enige andere verbonden met de strijd voor het vrouwenkiesrecht in Groot-Brittannië, met name omdat ze een aantal organisaties oprichtte die zich ten doel stelden het stemrecht voor vrouwen te bepleiten. Pankhurst was gehuwd met advocaat Richard Marsden Pankhurst (1834-1898), die haar werk voluit steunde. Mrs. Pankhurst werd in 1894 aangesteld als "Poor Law Guardian", een soort onbezoldigd maatschappelijk werker. Haar omgang met de armen versterkte haar overtuiging, dat vrouwenkiesrecht onmisbaar was in de strijd voor sociale verbeteringen. In 1903 richtte ze de Women's Social and Political Union op. De beweging, waar ook haar dochters Christabel en Sylvia aan deelnamen, werd bekend vanwege haar militante acties. Pankhursts tactieken om de aandacht van het publiek te trekken brachten haar vaak in de gevangenis, maar ze kreeg een betere behandeling dan de meeste andere gevangenen omwille van haar hoge status. Enkele keren werd haar echter onder dwang voedsel toegediend om een hongerstaking te beëindigen. Toen in 1914 de Eerste Wereldoorlog uitbrak werden de activiteiten voor het vrouwenkiesrecht opgeschort omdat Pankhurst van mening was dat niets de overwinning van haar land mocht tegenhouden. Ze begon te ijveren om vrouwen in de fabrieken de plaats van mannen te laten innemen, zodat deze konden gaan vechten aan het front. In het hele land hield ze speeches. Medestanders van de beweging deelden witte veren - een symbool van lafheid - uit aan alle mannen die in burgerkledij passeerden. In 1914 richtte ze ook de internationale vredesbeweging voor vrouwen op. In maart 1918 begon de Britse regering vrouwenstemrecht (actief kiesrecht) toe te kennen in het Verenigd Koninkrijk van Groot-Brittannië en Ierland. Hoewel de Representation of the People Act van 1918 enkel stemrecht gaf aan vrouwen boven de 30, en dan nog enkel met een vereiste van eigendom, terwijl alle mannen boven de 21 waren opgenomen, zagen de suffragettes dit niettemin als een grote overwinning. In november 1918 kregen vrouwen boven de 21 het recht om parlementslid te worden (passief kiesrecht), wat inhield dat vrouwen in het Lagerhuis konden zetelen zonder zelf te mogen stemmen. In 1928 verwierven vrouwen in het Verenigd Koninkrijk uiteindelijk dezelfde stemrechten als mannen. Emmeline Pankhurst stierf op 14 juni 1928 op 69-jarige leeftijd, enkele weken voordat op 2 juli 1928 haar vurig bevochten doel was bereikt. Ze is begraven op Brompton Cemetery, London.
rdf:langString
Emmeline Pankhurst, nascida Emmeline Goulden, (Manchester, 15 de julho de 1858 – Londres, 14 de junho de 1928) foi uma das fundadoras do movimento britânico do sufragismo. O nome da "Sra. Pankhurst", mais do que qualquer outro, está associado com a luta pelo direito de voto para mulheres de classe média alta no período imediatamente antes da Primeira Guerra Mundial. Em 1879, casou com Richard Marsden Pankhurst, um advogado. O Sr. Pankhurst era já um apoiante do movimento das sufragistas, e tinha sido o autor da legislação Married Women's Property Acts (Lei da propriedade da mulher casada), de 1870 e 1882. Em 1889, a Sra. Pankhurst fundou a Liga do Franchise das mulheres. A campanha não seria interrompida pela morte do marido em 1898. Em 1903 fundou a melhor conhecida Women's Social and Political Union (WSPU), um movimento militante cujos membros incluíram a famosa Annie Kenney, a "mártir" do sufragismo; Emily Davison e a compositora Dame Ethel Smyth. Foi juntada no movimento por suas filhas, Christabel e Sylvia, ambas fariam uma contribuição substancial à campanha em maneiras diferentes. As tácticas da Sra. Pankhurst para atrair a atenção ao movimento tiveram como resultado o emprisionamento por diversas vezes, mas por causa de seu perfil elevado, não passou as mesmos privações como outras colegas sufragistas (embora experimentasse alimentação forçada após greve de fome). A liderança da campanha não agradou a todos, e houve separatismo dentro do movimento em consequência. A autobiografia, Minha própria história, foi publicado em 1914. Morreu em 1928, tendo atingido o maior de seus objetivos: o direito de voto para as mulheres no Reino Unido. Em 1999, a revista Time considerou-a uma das 100 pessoas mais influentes do século XX, afirmando: "ela moldou a ideia da mulher do nosso tempo e criou um novo padrão para a sociedade para o qual não havia retorno".
rdf:langString
Emmeline Pankhurst (z d. Emiline Goulden, ur. 15 lipca 1858 w Manchesterze, zm. 14 czerwca 1928 w Londynie) – brytyjska działaczka społeczna, jedna z założycielek brytyjskiego ruchu sufrażystek, najważniejsza angielska działaczka na rzecz przyznania kobietom praw wyborczych przed I wojną światową.
rdf:langString
Emmeline Pankhurst, född Goulden den 15 juli 1858 i Manchester, död 14 juni 1928 i London, var en brittisk politisk aktivist och ledare för suffragettrörelsen som kämpade för kvinnors rösträtt. Fastän hon erhöll mycket kritik för sina militanta metoder, erkänns hennes arbete som avgörande för att kvinnlig rösträtt kom att införas i Storbritannien. Pankhurst föddes och växte upp i Manchester. Hennes föräldrar var politiskt aktiva och hon introducerades i tidiga år till rörelsen för kvinnors rösträtt. Fastän hennes föräldrar uppmuntrade henne att förbereda sig för ett liv som maka och mor, gick hon i École Normale de Neuilly i Paris. År 1878 gifte hon sig med Richard Pankhurst, en advokat som var känd för att stödja rösträtt för kvinnor. De fick fem barn under de kommande tio åren. Han stödde också hennes aktiviteter utanför hemmet och hon blev snabbt involverad i , som förespråkade rösträtt för kvinnor. När den organisationen splittrades gick hon med i det vänsterinriktade Independent Labour Party på grund av sin vänskap med socialisten Keir Hardie. Hon arbetade också som ledamot av en fattigvårdsstyrelse och förskräcktes av de stränga förhållandena i arbetshusen i Manchester. Efter att hennes make dött 1898, grundade Pankhurst en organisation för kamp för kvinnlig rösträtt, med enbart kvinnor som medlemmar och inriktad på "handlingar, inte ord" ("deeds, not words"). Tillsammans med bland andra sina döttrar Christabel och Sylvia, bildade Emmeline Pankhurst Women’s Social and Political Union (WSPU) 10 oktober 1903. WSPU ställde sig vid sidan av – och ofta i opposition mot – politiska partier. Gruppen blev snabbt ökänd när dess medlemmar krossade fönster och attackerade poliser. Pankhurst, hennes döttrar och andra WSPU-aktivister dömdes till upprepade fängelsestraff, där de genomförde hungerstrejker för att säkra bättre villkor. Då Pankhursts äldsta dotter Christabel tog ledningen för WSPU, växte motsättningen mellan gruppen och regeringen. Med tiden blev mordbrand en vanlig taktik bland WSPU:s medlemmar och mer måttfulla organisationer tog avstånd från familjen Pankhurst. År 1913 lämnade flera framträdande personer WSPU, däribland Pankhursts döttrar Adela och Sylvia. Familjesprickan läktes aldrig. När första världskriget inleddes krävde Pankhurst och Christabel ett omedelbart stopp för militant rösträttsaktivism, för att stödja den brittiska regeringen mot den "tyska faran". De uppmanade kvinnor att hjälpa till i industriproduktionen och uppmuntrade unga män att gå ut i krig. År 1917 omskapade Pankhurst WSPU till The Women’s Party, som syftade till att främja kvinnors jämlikhet i det offentliga livet, och 1918 gavs kvinnor över 30 års ålder rösträtt. Under hennes senare år blev hon orolig för vad hon uppfattade som hotet från bolsjevismen, och missnöjd med de politiska alternativen gick hon med i Konservativa partiet. Hon dog 1928 och hedrades två år senare med en staty i Victoria Tower Gardens.
rdf:langString
Эммелин Панкхёрст (англ. Emmeline Pankhurst; 15 июля 1858, Манчестер, Англия — 14 июня 1928) — британская общественная и политическая деятельница, защитница прав женщин, лидер британского движения суфражисток, сыграла важную роль в борьбе за избирательные права женщин. Дочери Сильвия, Адела, Кристабель продолжили её дело. В 1999 году журнал «Тайм» включил Панкхёрст в число ста самых выдающихся людей XX века, отметив: «Она создала образ женщины нашего времени, перенеся общество в новое измерение, откуда нет возврата». И хотя она довольно часто подвергалась критике из-за собственного агрессивного, воинственного стиля, её жизненные свершения признаны большинством ключевыми в деле расширения избирательных прав женщин в Великобритании. Вместе с тем, до сих пор среди историков нет единодушия относительно реального воздействия её деятельности на общественную поддержку борьбы за право голоса. Эммелин Панкхёрст родилась и выросла в Манчестере. Панкхерсты принадлежали к политически активной части английского общества, поэтому неудивительно, что с суфражистским движением Эммелин познакомилась уже в восьмилетнем возрасте. Родители готовили её к тихой семейной жизни, роли жены и матери, однако это не помешало ей учиться в педагогической школе в Париже. В 1878 году она вышла замуж за барристера Ричарда Панкхёрста, известного своей поддержкой кампании за избирательные права женщин; в браке она родила пятерых детей. Панкхёрст активно способствовала светской деятельности женщин, и в 1889 году супруги основали Лигу за избирательные права женщин. Когда организация распалась, Эммелин попыталась войти в ряды левой Независимой лейбористской партии с помощью своих дружественных связей с социалистом К. Харди, однако одна из местных ячеек партии отказала ей в членстве исходя из половой принадлежности заявителя. Она также работала в попечительском совете по делам бедных, где была потрясена ужасными условиями в Манчестерском работном доме. В 1903 году, уже после смерти мужа, Панкхёрст основала Женский социально-политический союз (англ. Women’s Social and Political Union), активистскую организацию, ведущую борьбу за предоставление женщинам избирательных прав, девизом которой было "не словом, а делом". Союз представлял собой независимую, даже оппозиционную силу по отношению к большинству британских политических партий. Объединение быстро завоевало скандальную репутацию, поскольку его участницы разбивали окна и нападали на полицейских. Панкхёрст вместе со своими дочерьми неоднократно приговаривалась к лишению свободы. В тюрьмах она объявляла голодовку, требуя улучшения условий содержания осуждённых. Антагонизм между правительством и ЖСПС только обострился с приходом к руководству организацией старшей дочери Панкхёрст Кристабель. Совершение поджогов и взрывов со временем стало привычной тактикой феминистского объединения, что привело к общему осуждению семьи Панкхёрстов со стороны более умеренных организаций. В 1913 году несколько известных представителей ЖСПС вышли из организации, в том числе и две младшие дочери Панкхёрст — Адела и Сильвия. Разлад в семейных отношениях так никогда уже и не был улажен. С началом Первой мировой войны Эммелин и Кристабель выступили с требованием о прекращении воинствующего суфражистского движения в поддержку британского правительства в борьбе с «немецкой угрозой». Они призвали женщин содействовать промышленному производству и всячески поощряли юношей идти на фронт. В 1918 году актом парламента было предоставлено право голоса всем женщинам старше 30 лет. Панкхёрст реорганизовала ЖСПС в Женскую партию (англ. Women’s Party), которая выступала за равенство гражданских прав женщин. В последние годы своей жизни была обеспокоена опасностью, которую нёс с собой большевизм, и, в конце концов, присоединилась к рядам Консервативной партии, будучи безуспешной в независимой политической деятельности. Умерла Эммелин Панкхёрст в 1928-м, а два года спустя её память была увековечена возведением статуи в парке возле Башни Виктории в Лондоне.
rdf:langString
艾米琳·潘克斯特(英語:Emmeline Pankhurst,原姓戈頓(Goulden),1858年7月15日-1928年6月14日)是一位英國活躍政治家和帮助英国女性赢得投票权的妇女参政运动的领导者。入选《时代》杂志1999年评选的二十世纪最重要的人物,评选说明是:“她塑造了我们这个时代女性的想法,她使社会进入一个新的模式,这可能已没有回头路。”("she shaped an idea of women for our time; she shook society into a new pattern from which there could be no going back.")她的激进策略曾经广受批评,但她的工作确实是实现英国妇女参政权的一个关键因素。2002年,她入选英国广播公司的最伟大的100名英国人,排名第27位。1858年潘克斯特生于曼彻斯特。1928年6月14日逝世,享年69岁。
rdf:langString
Е́ммелін Па́нкгерст (англ. Emmeline Pankhurst; 14 або 15 липня 1858, Манчестер — 14 червня 1928, Лондон) — англійська політична діячка і лідерка британського суфражистського руху, відіграла важливу роль у боротьбі за виборчі права жінок.
xsd:nonNegativeInteger
95450
rdf:langString
Emmeline Goulden
xsd:gYear
1858
xsd:gYear
1928