Edict of Restitution
http://dbpedia.org/resource/Edict_of_Restitution an entity of type: Thing
The Edict of Restitution was proclaimed by Ferdinand II, Holy Roman Emperor in Vienna, on 6 March 1629, eleven years into the Thirty Years' War. Following Catholic military successes, Ferdinand hoped to restore control of land to that specified in the Peace of Augsburg (1555). That treaty's "Ecclesiastical Reservation" had prohibited further secularization of lands held by the Catholic church after 1555, disallowing any transfer of such lands to Protestant control. However, as the Holy Roman Empire descended into the Thirty Years' War, weak emperors had been unable to enforce this provision against Protestant encroachments.
rdf:langString
L’édit de Restitution (6 mars 1629) est pour Ferdinand II une tentative de restaurer le règlement religieux et territorial de la paix d'Augsbourg (1555) et de la paix de Passau, et ainsi de récupérer les biens ecclésiastiques dont les protestants s'étaient peu à peu emparés, profitant de la faiblesse des empereurs précédents.
rdf:langString
復旧令(ドイツ語:Restitutionsedikt)とは、神聖ローマ皇帝フェルディナント2世によって1629年3月6日に発布されたルター派帝国諸身分の同意なしに神聖ローマ帝国の聖界諸侯の所領の状態を1552年の段階にまで戻すとした勅令である。 これによりアウクスブルクの宗教和議(1555年)に対するカトリック側の解釈が達成された。復旧令は三十年戦争中における皇帝権の頂点を示している。
rdf:langString
복구령(Edict of Restitution)은 로마 가톨릭교도였던 신성로마제국 황제 페르디난트 2세가 30년전쟁 중 개신교인들을 박해하기 위해 독일지역에 내린 칙령이다.
rdf:langString
Het Restitutie-edict dat op 6 maart 1629 werd uitgevaardigd was een poging van Habsburgse keizer Ferdinand II om de godsdienstige en territoriale afspraken van de Vrede van Augsburg (1555) in het Heilige Roomse Rijk te herstellen en de kerkelijke goederen terug te winnen, die door de protestanten vanaf 1552 stelselmatig onteigend waren. Het edict volgde op een reeks overwinningen van de keizerlijke troepen en die van de Katholieke Liga in de Dertigjarige Oorlog. Maar de tegenstand die dit edict opriep, luidde een nieuwe fase in de oorlog in.
rdf:langString
L'editto di Restituzione venne promulgato da Ferdinando II d'Asburgo il 6 marzo 1629 durante la guerra dei trent'anni per la restituzione dei beni ecclesiastici, secolarizzati dopo il 1552, che i protestanti avrebbero dovuto riconsegnare alla Chiesa di Roma.
rdf:langString
Restitutionsediktet var en förordning som utfärdades den 6 mars 1629 (n.s.) av den tysk-romerske kejsaren Ferdinand II varigenom den katolska tolkningen av religionsfreden i Augsburg fastslogs som gällande rätt och formerna för att beivra överträdelserna mot freden bestämdes. Ediktet utfärdades mot bakgrund av kejsarens och den katolska sidans stärkta position under det trettioåriga kriget och kan ses som ett religionspolitiskt försök att ändra maktförhållandena i de delar av Tyskland där reformationen hade genomförts.
rdf:langString
Реституційний едикт (нім. Restitutionsedikt) або Едикт про реституцію — указ, виданий 6 березня 1629 року імператором Священної Римської імперії Фердинандом II Габсбургом.
rdf:langString
Restituční edikt, německy Restitutionsedikt, je označení pro edikt, vydaný 6. března 1629 císařem Ferdinandem II. ve Svaté říši římské. Tento edikt měl zajistit navrácení majetku, který byl zabrán protestanty na základě pasovské smlouvy z roku 1552, do rukou katolíků a vyplnit tak usnesení augšpurského míru z roku 1555. Vydání tohoto dokumentu bylo vrcholem veškeré císařské činnosti během třicetileté války. Ostatně císař si mohl dovolit vydat edikt, protože se mu podařilo spolu s Katolickou ligou na konci dvacátých let 17. století porážet protestantské síly v dnešním severním Německu.
rdf:langString
Das Restitutionsedikt war eine von Kaiser Ferdinand II. am 6. März 1629 erlassene Verordnung, mit der ohne Einverständnis der evangelischen Reichsstände der Status quo des geistlichen Besitzstands im Reich wieder auf den Stand des Jahres 1552 gebracht werden sollte. Es setzte damit die katholische Interpretation des Augsburger Religionsfriedens (1555) durch.
rdf:langString
Fernando II, no estando satisfecho con las ganancias territoriales adquiridas por los católicos tras sus victorias en las primeras fases de la guerra de los Treinta Años. Después de suprimir la Revuelta bohemia y de derrotar a Federico V del Palatinado y a Cristián IV de Dinamarca. Deseaba un retorno a la situación religiosa y territorial presente inmediatamente posterior a la Paz de Augsburgo. Las Ciudades imperiales protestantes del sur, el Ducado de Wurtemberg y el Margraviato de Baden Durlach fueron los territorios más afectados. Finalmente fue derogado en 1648 por la Paz de Westfalia.
rdf:langString
O Édito da Restituição de 6 de março de 1629 foi uma tentativa de Fernando II de restabelecer o entendimento religioso e territorial depois da Paz de Augsburgo (1555). A "Reserva Eclesiástica" proibiu a secularização das terras católicas. Depois de 1555, nenhuma terra católica poderia ser convertida ao controle protestante. Porém, devido a décadas de imperadores fracos a "Reserva Eclesiástica" não foi exigida. Esta falta de autoridade e o valor relativo da terra levaram vários príncipes a secularizarem a terra.
rdf:langString
Edykt restytucyjny – edykt cesarza Ferdynanda II z 6 marca 1629 roku, będący skutkiem zwycięstw katolików w walkach z lat 1618−1628, nakazujący protestantom zwrot wszystkich dóbr kościelnych zagarniętych po (1552). Edykt wykonano tylko w dziedzicznych posiadłościach cesarza, po pokoju praskim cesarz zrezygnował z wykonywania go. Następcy Ferdynanda potwierdzili wycofanie się z egzekwowania dekretu po pokoju westfalskim.
rdf:langString
Реституционный эдикт (нем. Restitutionsedikt) или Эдикт о реституции — указ, изданный 6 марта 1629 года императором Священной Римской империи Фердинандом II Габсбургом. Являлся попыткой восстановить религиозные и территориальные установления Аугсбургского мира 1555 года. Согласно прокатолической точке зрения, включённая в Аугсбургский мир оговорка запрещала впредь секуляризацию католических земель (после 1555 года католические земли не могли передаваться под власть протестантов). Однако из-за слабости императорской власти на протяжении десятилетий «Духовная Оговорка» не действовала. Это отсутствие полномочий и относительной стоимости земли привело к секуляризации земель нескольких князей.
rdf:langString
rdf:langString
Restituční edikt
rdf:langString
Restitutionsedikt
rdf:langString
Edicto de Restitución
rdf:langString
Edict of Restitution
rdf:langString
Édit de Restitution
rdf:langString
Editto di Restituzione
rdf:langString
복구령
rdf:langString
復旧令
rdf:langString
Restitutie-edict (1629)
rdf:langString
Edykt restytucyjny
rdf:langString
Édito da Restituição
rdf:langString
Реституционный эдикт
rdf:langString
Restitutionsediktet
rdf:langString
Реституційний едикт
xsd:integer
1166569
xsd:integer
1115766951
rdf:langString
Restituční edikt, německy Restitutionsedikt, je označení pro edikt, vydaný 6. března 1629 císařem Ferdinandem II. ve Svaté říši římské. Tento edikt měl zajistit navrácení majetku, který byl zabrán protestanty na základě pasovské smlouvy z roku 1552, do rukou katolíků a vyplnit tak usnesení augšpurského míru z roku 1555. Vydání tohoto dokumentu bylo vrcholem veškeré císařské činnosti během třicetileté války. Ostatně císař si mohl dovolit vydat edikt, protože se mu podařilo spolu s Katolickou ligou na konci dvacátých let 17. století porážet protestantské síly v dnešním severním Německu. Potvrzení restitučního ediktu ale naprosto znemožnilo jakoukoli mírovou dohodu mezi katolíky a protestanty, protože uznal katolický výklad augšpurského míru jako jediný správný.
rdf:langString
Das Restitutionsedikt war eine von Kaiser Ferdinand II. am 6. März 1629 erlassene Verordnung, mit der ohne Einverständnis der evangelischen Reichsstände der Status quo des geistlichen Besitzstands im Reich wieder auf den Stand des Jahres 1552 gebracht werden sollte. Es setzte damit die katholische Interpretation des Augsburger Religionsfriedens (1555) durch. Das Restitutionsedikt markierte den Höhepunkt der kaiserlichen Macht im Dreißigjährigen Krieg. Ende der 1620er Jahre erlitten die Protestanten in Norddeutschland verheerende Niederlagen gegen die Truppen des Kaisers und der katholischen Liga. Diese Situation der katholischen Dominanz im Reich wollte Kaiser Ferdinand II. zur dauerhaften Stärkung der katholischen Konfession nutzen. Das Edikt hätte bei Befolgung für die Eigentumsverhältnisse innerhalb des Reiches enorme Konsequenzen gehabt, da in großem Umfang Enteignungen und Rückübertragungen ehemals katholischen Besitzes die Folge gewesen wären, darunter zwei Erzbistümer, sieben Bistümer und über 500 Klöster. Das Edikt fachte den Konflikt zwischen dem katholischen Kaiser und den evangelischen Fürsten und Ständen erneut an und trug zur weiteren Eskalation des Krieges bei.
rdf:langString
The Edict of Restitution was proclaimed by Ferdinand II, Holy Roman Emperor in Vienna, on 6 March 1629, eleven years into the Thirty Years' War. Following Catholic military successes, Ferdinand hoped to restore control of land to that specified in the Peace of Augsburg (1555). That treaty's "Ecclesiastical Reservation" had prohibited further secularization of lands held by the Catholic church after 1555, disallowing any transfer of such lands to Protestant control. However, as the Holy Roman Empire descended into the Thirty Years' War, weak emperors had been unable to enforce this provision against Protestant encroachments.
rdf:langString
Fernando II, no estando satisfecho con las ganancias territoriales adquiridas por los católicos tras sus victorias en las primeras fases de la guerra de los Treinta Años. Después de suprimir la Revuelta bohemia y de derrotar a Federico V del Palatinado y a Cristián IV de Dinamarca. Deseaba un retorno a la situación religiosa y territorial presente inmediatamente posterior a la Paz de Augsburgo. El 6 de marzo de 1629, y sin la ratificación de cualquiera de los Príncipes Alemanes, promulgó el Edicto de la Restitución. Declarando ilegal la secularización de las tierras eclesiásticas después del año 1552, y demandaba el retorno de aquellas que ya habían sido secularizadas a cargo de la Iglesia católica. Además, suponía que los calvinistas quedaran fuera de la protección de la ley. La promulgación del edicto suponía la restitución de los arzobispados católicos de Bremen y Magdeburgo así como siete obispados y más de 500 monasterios. En gran parte del norte del Imperio, nunca se pudo llevar a cabo debido a la intervención del rey Gustavo Adolfo II de Suecia en la guerra a partir de 1630. Las Ciudades imperiales protestantes del sur, el Ducado de Wurtemberg y el Margraviato de Baden Durlach fueron los territorios más afectados. Los Príncipes estaban de acuerdo con los puntos fundamentales del Edicto, sin embargo, muchos de ellos cuestionaban su legitimidad; temían que era una en una serie de medidas tomadas por el emperador para convertirse en un monarca absoluto, con poderes dictatoriales. En 1635 con la Paz de Praga, el emperador tuvo que suspender el edicto durante cuarenta años. Finalmente fue derogado en 1648 por la Paz de Westfalia.
rdf:langString
L’édit de Restitution (6 mars 1629) est pour Ferdinand II une tentative de restaurer le règlement religieux et territorial de la paix d'Augsbourg (1555) et de la paix de Passau, et ainsi de récupérer les biens ecclésiastiques dont les protestants s'étaient peu à peu emparés, profitant de la faiblesse des empereurs précédents.
rdf:langString
復旧令(ドイツ語:Restitutionsedikt)とは、神聖ローマ皇帝フェルディナント2世によって1629年3月6日に発布されたルター派帝国諸身分の同意なしに神聖ローマ帝国の聖界諸侯の所領の状態を1552年の段階にまで戻すとした勅令である。 これによりアウクスブルクの宗教和議(1555年)に対するカトリック側の解釈が達成された。復旧令は三十年戦争中における皇帝権の頂点を示している。
rdf:langString
복구령(Edict of Restitution)은 로마 가톨릭교도였던 신성로마제국 황제 페르디난트 2세가 30년전쟁 중 개신교인들을 박해하기 위해 독일지역에 내린 칙령이다.
rdf:langString
Het Restitutie-edict dat op 6 maart 1629 werd uitgevaardigd was een poging van Habsburgse keizer Ferdinand II om de godsdienstige en territoriale afspraken van de Vrede van Augsburg (1555) in het Heilige Roomse Rijk te herstellen en de kerkelijke goederen terug te winnen, die door de protestanten vanaf 1552 stelselmatig onteigend waren. Het edict volgde op een reeks overwinningen van de keizerlijke troepen en die van de Katholieke Liga in de Dertigjarige Oorlog. Maar de tegenstand die dit edict opriep, luidde een nieuwe fase in de oorlog in.
rdf:langString
L'editto di Restituzione venne promulgato da Ferdinando II d'Asburgo il 6 marzo 1629 durante la guerra dei trent'anni per la restituzione dei beni ecclesiastici, secolarizzati dopo il 1552, che i protestanti avrebbero dovuto riconsegnare alla Chiesa di Roma.
rdf:langString
Edykt restytucyjny – edykt cesarza Ferdynanda II z 6 marca 1629 roku, będący skutkiem zwycięstw katolików w walkach z lat 1618−1628, nakazujący protestantom zwrot wszystkich dóbr kościelnych zagarniętych po (1552). Edykt wykonano tylko w dziedzicznych posiadłościach cesarza, po pokoju praskim cesarz zrezygnował z wykonywania go. Następcy Ferdynanda potwierdzili wycofanie się z egzekwowania dekretu po pokoju westfalskim. Gdyby doszło do egzekucji edyktu, w ręce katolików wróciłoby ponad 12 księstw biskupich i ok. 500 monastyrów i innych posiadłości kościelnych, które protestanci zsekularyzowali od 1552 roku. Opierając się na swoim autorytecie jako cesarza, Ferdynand pominął zwyczajową drogę legislacyjną w Sejmie Rzeszy. Dążenie do centralizacji i umocnienia władzy w Niemczech sprowokowały antyhabsburską koalicję państw zewnętrznych do aktywniejszego włączenia się do walk w Rzeszy.
rdf:langString
O Édito da Restituição de 6 de março de 1629 foi uma tentativa de Fernando II de restabelecer o entendimento religioso e territorial depois da Paz de Augsburgo (1555). A "Reserva Eclesiástica" proibiu a secularização das terras católicas. Depois de 1555, nenhuma terra católica poderia ser convertida ao controle protestante. Porém, devido a décadas de imperadores fracos a "Reserva Eclesiástica" não foi exigida. Esta falta de autoridade e o valor relativo da terra levaram vários príncipes a secularizarem a terra. O "Édito da Restituição" foi uma tentativa de assegurar que a "Reserva Eclesiástica" fosse exigida. Afetou os arcebispados secularizados de e Magdeburgo, doze bispados e mais de 100 casas religiosas. O Édito resultou em uma grande transferência de poder e propriedades dos protestantes para os católicos. Como conseqüência, milhares de protestantes fugiram para Estados controlados por protestantes. O maior impacto acorreu no nordeste da Alemanha. Era lá onde a força de Fernando era mais fraca. Fernando indicou administradores imperiais para assumirem os Estados e cidades secularizados, restabelecendo a autoridade imperial em uma área que tinha estado livre do governo imperial por quase cem anos. As ações de Fernando não foram bem recebidas pelos príncipes. Foi um movimento que alarmou os franceses — achou Fernando que estava dentro dos seus direitos fazer o que fez. Os príncipes alemães não puderam fazer nada. Eles viram a Coalizão ser destruída. Albrecht von Wallenstein tinha um grande exército de 134 000 tropas à disposição do Imperador para forçar a sua autoridade. Ironicamente, Wallenstein discordava do Édito, pois este atingia a região que ele considerava ser sua mas, ele fez a sua parte ao lado do imperador. Ele declarou que "ele ensinaria modos aos Eleitores. Eles precisam depender do imperador, não o imperador deles". Fernando teria aprovado tais palavras. A resposta dos príncipes foi pressionar Fernando, por intermédio de Maximiliano da Baviera a dispensar Wallenstein. A chance deles chegou em 1630 quando Fernando convocou uma reunião dos Eleitores em Ratisbona, porque ele queria que seu filho, também chamado de Fernando, fosse eleito Rei dos Romanos. Ironicamente, o homem com tanto poder teve que confiar, através de lei, nos votos dos Eleitores para continuar sua dinastia. Fernando também esperou persuadir os Eleitores a aprovarem um maior envolvimento imperial nas guerras européias. João Jorge I da Saxônia e Jorge Guilherme de Brandemburgo (ambos protestantes) retiraram-se em protesto ao Édito da Restituição. Aqueles Eleitores presentes perceberam que tinham muito pouco a ganhar com seus envolvimentos nas guerras. Mesmo assim, Maximiliano ainda pediu a Fernando a dispensa de Wallenstein. Para conquistar a confiança dos Eleitores, Fernando demitiu Wallenstein em agosto de 1630. A dispensa da figura militar mais poderosa da Europa foi a maior vitória dos Eleitores e Ratisbona foi vista como uma derrota para Fernando. Tudo isto trouxe graves conseqüências em julho de 1630 — Gustavo Adolfo desembarcou na Pomerânia com 4 000 homens. Ninguém sabia das suas intenções, mas sem Wallenstein, Fernando teve que recorrer uma vez mais a Maximiliano e .
rdf:langString
Реституционный эдикт (нем. Restitutionsedikt) или Эдикт о реституции — указ, изданный 6 марта 1629 года императором Священной Римской империи Фердинандом II Габсбургом. Являлся попыткой восстановить религиозные и территориальные установления Аугсбургского мира 1555 года. Согласно прокатолической точке зрения, включённая в Аугсбургский мир оговорка запрещала впредь секуляризацию католических земель (после 1555 года католические земли не могли передаваться под власть протестантов). Однако из-за слабости императорской власти на протяжении десятилетий «Духовная Оговорка» не действовала. Это отсутствие полномочий и относительной стоимости земли привело к секуляризации земель нескольких князей. «Указ о реституции» был попыткой применить оговорку к уже случившимся после 1555 года «событиям». Под ударом оказались уже секуляризованные архиепископства Бремен и Магдебург, двенадцать епархий и более 100 религиозных домов. Указ привел к масштабной передаче власти и собственности протестантов к католикам. В результате тысячи протестантов бежали на территории, контролируемые их единоверцами. Наибольшее действие эдикт возымел на северо-востоке Германии, именно там, где силы Фердинанда были слабее. Фердинанд назначал имперских администраторов в секуляризованные государства и города путём восстановления имперской власти в области, которая была свободна от имперского правительства почти сто лет. Действия Фердинанда не были хорошо восприняты местными князьями. Это был шаг, который встревожил Францию. Немецкие князья не были в состоянии воспрепятствовать данной ситуации. Они увидели, что коалиция будет уничтожена. Альбрехт фон Валленштейн возглавлял большую армию из 134 000 человек, чтобы утвердить императорскую власть. По иронии судьбы, Валленштейн не был согласен с эдиктом, поскольку тот касался региона, который он считал своим, но он повиновался императору. Он заявил, что «научит приличиям курфюрстов. Они должны зависеть от императора, не император от них». Ответом князей было сплочение вокруг Максимилиана Баварского, чтобы заставить Фердинанда отправить Валленштейна в отставку. У них появился шанс в 1630 году, когда Фердинанд созвал совещание с избирателями в Регенсбурге, потому что он хотел, чтобы его сын, тоже Фердинанд, был избран императором Священной Римской империи. По иронии судьбы, человеку с такой силой приходилось полагаться, по закону, на голоса избирателей для продолжения своей династии. Фердинанд также надеялся убедить избирателей утвердить более активное участие в европейской войне. Курфюрст Саксонии и Бранденбурга Иоганн-Георг I и Георг Вильгельм (как протестанты) воздержались от участия в знак протеста против эдикта о реституции. Присутствующие избиратели поняли, что они имели очень мало, чтобы получить от своего участия в войнах. Тем не менее Максимилиан Фердинанд также просил отставки Валленштейна. Чтобы завоевать доверие избирателей, Фердинанд отправил Валленштейна в отставку в августе 1630 года. Освобождение от самого грозного военачальника в Европе было большой победой для избирателей и Регенсбург рассматривается как поражение Фердинанда. Все это было чревато серьёзными последствиями. В июле 1630 года Густав Адольф высадился в Померании с войском в 4 000 человек. Никто не знал об их намерениях, но без Валленштейна Фердинанду пришлось ещё раз прибегнуть к помощи курфюрста Пфальца Максимилиана и фельдмаршала Тилли.
rdf:langString
Restitutionsediktet var en förordning som utfärdades den 6 mars 1629 (n.s.) av den tysk-romerske kejsaren Ferdinand II varigenom den katolska tolkningen av religionsfreden i Augsburg fastslogs som gällande rätt och formerna för att beivra överträdelserna mot freden bestämdes. Ediktet utfärdades mot bakgrund av kejsarens och den katolska sidans stärkta position under det trettioåriga kriget och kan ses som ett religionspolitiskt försök att ändra maktförhållandena i de delar av Tyskland där reformationen hade genomförts.
rdf:langString
Реституційний едикт (нім. Restitutionsedikt) або Едикт про реституцію — указ, виданий 6 березня 1629 року імператором Священної Римської імперії Фердинандом II Габсбургом.
xsd:nonNegativeInteger
7153