Charudes
http://dbpedia.org/resource/Charudes an entity of type: WikicatAncientGermanicPeoples
Els carudes (en llatí charudes, en grec antic Χαροῦδες) són una tribu germànica esmentada per Claudi Ptolemeu entre les que habitaven el Quersonès Címbric (Jutlàndia), i que són probablement el mateix poble que Suetoni menciona amb el nom de Carides. No és igual de segur que fossin el mateix poble que els Harudes, que van servir a l'exèrcit d'Ariovist i que menciona Juli Cèsar.
rdf:langString
The Charudes or Harudes were a Germanic group first mentioned by Julius Caesar as one of the tribes who had followed Ariovistus across the Rhine. While Tacitus' Germania makes no mention of them, Ptolemy's Geographia locates the Charudes (Χαροῦδες) on the east coast of the Cimbrian peninsula (see Hardsyssel).
rdf:langString
Los harudes (en latín, Harudes, Julio César) o charudes (en griego, Charoudes, Ptolomeo) eran un grupo étnico que, según Ptolomeo (Libro II.10) vivían en el lado oriental del «Quersoneso címbrico», que es la denominación que Ptolomeo da a Jutlandia.
rdf:langString
Gli Arudi o Carudi (dal latino Harudes o Charudes o Charydes) furono un'antica popolazione germanica.
rdf:langString
Haruder oder Haruden (auch Harother, Charuder; lateinisch: Harudes) war der Name eines germanischen Stammes bzw. mehrerer germanischer Stämme. Gebräuchlicher ist heute die Mehrzahl Haruden. Das Reallexikon der Germanischen Altertumskunde etwa verwendet durchgängig diese Form. Jordanes erwähnte schließlich um 550 n. Chr. die Arothi, die zum Reich des Rodulf gehörten. Ihr Name dürfte sich in der norwegischen Landschaft Hordaland erhalten haben.
rdf:langString
Haruderna var en germansk folkgrupp, som omnämns för förste gång år 58 f.kr. av Julius Cæsar, i hans verk Kommentarer till gallerkrigen. De utgjorde då 24 000 av krigarna i alliansen med Alemannerna, som korsat Rhen-gränsen mellan Romarriket och Germania - under ledning av Ariovistus («Kungen av germanerna»). De tog del i en invasion av Gallien, och Ariovistus ställde krav på en tredjedel av Gallien (den bästa delen) till sina allierade haruder. Cæsar säger själv att germanerna inte gick till angrepp, för att deras kloka fruar menade att de borde vänta till näste nymåne för att kunna gå i krig. Detta kan tyda på att de är besläktade med cimbrerna. Alemannerna blev för övrigt slagna och drivna på flykt. Några blev kvar i Belgien, några i Niedersachsen, och andra drog sig tillbaka till Jylla
rdf:langString
rdf:langString
Carudes
rdf:langString
Haruder
rdf:langString
Harudes
rdf:langString
Charudes
rdf:langString
Arudi
rdf:langString
Haruder
xsd:integer
2369055
xsd:integer
1075987356
rdf:langString
Els carudes (en llatí charudes, en grec antic Χαροῦδες) són una tribu germànica esmentada per Claudi Ptolemeu entre les que habitaven el Quersonès Címbric (Jutlàndia), i que són probablement el mateix poble que Suetoni menciona amb el nom de Carides. No és igual de segur que fossin el mateix poble que els Harudes, que van servir a l'exèrcit d'Ariovist i que menciona Juli Cèsar.
rdf:langString
Haruder oder Haruden (auch Harother, Charuder; lateinisch: Harudes) war der Name eines germanischen Stammes bzw. mehrerer germanischer Stämme. Gebräuchlicher ist heute die Mehrzahl Haruden. Das Reallexikon der Germanischen Altertumskunde etwa verwendet durchgängig diese Form. Die Haruden werden erstmals von dem römischen Feldherrn und Autor Julius Caesar in De bello Gallico genannt, seinem Bericht über seine Kriege in Gallien. Um das Jahr 70 v. Chr. waren unter Führung des germanischen Fürsten Ariovist auf der Suche nach neuem Siedlungsgebiet verschiedene Volksstämme ins Gebiet der Gallier eingedrungen. Die unter dem Protektorat des Römischen Reichs stehenden Gallier baten, so Caesar, Rom um Hilfe. Caesar nennt die Haruden dann unter den sieben Stämmen, die er in einer Schlacht am Rhein im Jahr 51 v. Chr. besiegte. Wo die Haruden damals angesiedelt waren, ist nicht bekannt. Im Jahr 6 n. Chr. zahlten die Charuder Tribut an die Römer bei ihrer von Tiberius angeführten Expedition ins Skagerrak. Dieselben Charuder werden von Ptolemäus um 150 n. Chr. im nördlichen Teil der jütischen Halbinsel lokalisiert, wo der Landschaftsname Hardsyssel (entspricht etwa dem heutigen Ringkjøbing Amt) auf sie zurückgeht. Jordanes erwähnte schließlich um 550 n. Chr. die Arothi, die zum Reich des Rodulf gehörten. Ihr Name dürfte sich in der norwegischen Landschaft Hordaland erhalten haben. Das Geschlecht der langobardischen Herzöge von Brescia, dem die beiden Langbardenkönige Rothari und Rodoald entstammen, werden als ex genere Arodus bezeichnet. Die Frage, ob es sich dabei um den Stammesnamen der Haruden oder um den Spitzenahn Wotan/Odin handelt, ist von der Fachwelt noch nicht geklärt. Die Erwähnung von Haruden als Anwohner und Namensgeber des Harzes (vgl. Herkynischer Wald) durch Rudolf von Fulda beruht auf einer gelehrten, aber falschen Etymologie des Mittelalters.
rdf:langString
The Charudes or Harudes were a Germanic group first mentioned by Julius Caesar as one of the tribes who had followed Ariovistus across the Rhine. While Tacitus' Germania makes no mention of them, Ptolemy's Geographia locates the Charudes (Χαροῦδες) on the east coast of the Cimbrian peninsula (see Hardsyssel).
rdf:langString
Los harudes (en latín, Harudes, Julio César) o charudes (en griego, Charoudes, Ptolomeo) eran un grupo étnico que, según Ptolomeo (Libro II.10) vivían en el lado oriental del «Quersoneso címbrico», que es la denominación que Ptolomeo da a Jutlandia.
rdf:langString
Gli Arudi o Carudi (dal latino Harudes o Charudes o Charydes) furono un'antica popolazione germanica.
rdf:langString
Haruderna var en germansk folkgrupp, som omnämns för förste gång år 58 f.kr. av Julius Cæsar, i hans verk Kommentarer till gallerkrigen. De utgjorde då 24 000 av krigarna i alliansen med Alemannerna, som korsat Rhen-gränsen mellan Romarriket och Germania - under ledning av Ariovistus («Kungen av germanerna»). De tog del i en invasion av Gallien, och Ariovistus ställde krav på en tredjedel av Gallien (den bästa delen) till sina allierade haruder. Cæsar säger själv att germanerna inte gick till angrepp, för att deras kloka fruar menade att de borde vänta till näste nymåne för att kunna gå i krig. Detta kan tyda på att de är besläktade med cimbrerna. Alemannerna blev för övrigt slagna och drivna på flykt. Några blev kvar i Belgien, några i Niedersachsen, och andra drog sig tillbaka till Jylland. Harz i Tyskland var bebott av haruder och alla städer i Harz med efterstavelsen -leben blev grundlagda av haruder.I Geographia av Klaudios Ptolemaios' (Ca. år 90–168 e.kr.) nämns haruderna som en stam bosatt på östra Jylland i Danmark. De kan ha utvandrat från Jylland till Norge före år 500 e.kr. och bosatt sig i områdena runt Hardanger och Bergen, i Hordalands fylke. I Hordaland finner man också ortnamn som Hordabø, Hordnes och Hordvik, som kan tyda på att haruderna också har varit bosatta nord om Bergenhalvön.Ryvarden är en traditionell gräns för att skilja mellan Ryger och Horder.Det finns mycket osäkerhet bland forskare när det gäller haruderna. De kan ha förflyttat sig från Danmark till Norge, men det är också möjligt att de kan ha kommit från Norge till Danmark.
xsd:nonNegativeInteger
6055