Cacophony

http://dbpedia.org/resource/Cacophony

Kakofonie (z řeckého κακός [kakós], „špatný“ a φωνή [phōné], „zvuk“) je zvukový nesoulad (nelibozvučnost) v hudbě nebo řeči. Vzniká nejčastěji zřetězením obtížně vyslovitelných, podobně znějících nebo přízvučných slabik. Kakofonie se záměrně využívá pro vytváření slovních hříček s expresivní (většinou komickou) funkcí. Příklad: „Nesnese se se sesekaným.“ Termín se také používá v přeneseném významu pro nejednotnost a neshody mezi lidmi („politická kakofonie“). Opakem kakofonie je eufonie. rdf:langString
Hizkuntzalaritzan, kakofonia hizkuntza soinuen disonantzia edo errepikapen desatsegina da. Eufoniaren aurkakoa da. rdf:langString
Cacofonia (dal greco κακοφονία kakophonia - κακος, cattivo + φωνή, voce, suono) si riferisce a un suono che risulta sgradevole all'udito per la delle note di strumenti musicali. rdf:langString
Kakofonia – terminem tym oznacza się zespół , nieharmonicznych. Przeciwieństwo eufonii. rdf:langString
Kakofonie is het door elkaar heen klinken van niet bij elkaar passende of niet op elkaar afgestemde geluiden. In overdrachtelijke zin wordt de term ook gebruikt voor andere zintuigen: een kakofonie van kleuren, een kakofonie van geuren. Dit komt van het Oudgriekse κακός ('kakós' lelijk) en φωνή ('phōnḗ' geluid). rdf:langString
Cacofonia, cacófato ou cacófaton são sons desagradáveis ao ouvido, formados muitas vezes, pela combinação do final de uma palavra com o início da seguinte, que ao serem pronunciadas podem dar um sentido ridículo, ou apenas serem indistinguíveis entre si. A cacofonia pode constituir-se em um dos chamados vícios de linguagem. rdf:langString
Какофо́ния (др.-греч. κακός – «плохой» + φωνή – «звук») — сочетания звуков, воспринимаемые как хаотическое и бессмысленное их нагромождение. Какофония образуется, как правило, в результате случайного сочетания звуков (например, при настройке оркестра) или режущего сочетания звуков в стихах. Антонимом слова какофония является эвфония (благозвучие). rdf:langString
Какофо́нія (від грец. kakós ‘поганий’ і дав.-гр. φωνή ‘звук’) — немилозвучне сполучення звуків, що справляє естетично негативне враження (у музиці, віршах). Цей термін частіше використовується стосовно музики, причому не завжди об'єктивно. Відомий трагічний приклад вживання цього терміну у статті «Сумбур замість музики», де ним охарактеризована опера «Катерина Ізмайлова» Д. Шостаковича: Іноді цей термін може використовуватись і в переносному значенні, наприклад у стосунку до архітектурних «шедеврів» у словосполученні «застигла какофонія» rdf:langString
La cacofonia és l'efecte sonor produït per la proximitat de sons o síl·labes que posseeixen igual pronunciació dins d'una o diverses paraules properes en el discurs, com succeeix per ex. en “atroç sotsobre”, “gambeta caramel, caramel gambeta”. Segons Ayuso: "les cacofonies són sons repetits que maltracten les oïdes". Es pot fer servir com a recurs literari. Etimològicament és un cultisme del grec κακοφωνία, que significa malsonant, de κακός ('desagradable'), i φωνή ('so'). La millor forma de detectar-les és llegint el text en veu alta. Algunes tècniques per corregir les cacofonies són: rdf:langString
Der Begriff Kakophonie oder Kakofonie (von altgriechisch κακός kakós „schlecht“ und φωνή phōné „Laut, Ton, Stimme“) bezeichnet in der Musik und Literatur Laute und Geräusche, die besonders hart, unangenehm oder unästhetisch klingen. Das Gegenteil ist die Euphonie. rdf:langString
Se llama cacofonía a la disonancia que produce la combinación inarmónica de sonidos en una frase o palabra. La palabra, como tal, proviene del griego κακοφωνία (kakophonía), que se compone de las raíces κακός (kakós), que significa ‘malo’ o ‘desagradable’, y φωνή (phoné) que significa ‘sonido’. La cacofonía puede producirse como consecuencia de la repetición innecesaria, exagerada o cercana de un sonido en una misma frase. Así, ejemplos de cacofonías podrían ser: Sinónimo de cacofonía, por otro lado, puede ser disonancia. Mientras que su antónimo es eufonía. rdf:langString
La cacophonie (substantif féminin), du grec κακοφωνία (kakophōnía, de kakos (« mauvais ») et phōnḗ (« voix », « son ») est une dissonance phonique dans une musique, un texte ou un groupe de mots due à des liaisons difficiles à prononcer, ou à une succession rapide des mêmes sons ou des syllabes accentuées. Elle peut être intentionnelle et ainsi devenir une figure de style à fonction expressive, souvent comique. Son contraire est l'euphonie. rdf:langString
Kakofoni kommer av grekiskans kakophonia "missljud", som i sin tur kommer av kakos "dålig" och phone "ljud", "ton", "röst". Kakofoni betyder således missljud, disharmoni, illalåtande sammanblandningar av olikartade ljud, helt enkelt osköna ackord. Motsatsen är eufoni. Begreppet används subjektivt, ofta för att angripa musik som upplevs som komplicerad och dissonant. Begreppet blev populärt då det låter som en elak förvanskning av ordet dodekafoni (tolvtonsteknik), som på 1920-30-talen av de konservativa lyssnarna betraktades som kulturens och estetikens ändpunkt. rdf:langString
rdf:langString Cacophony
rdf:langString Cacofonia
rdf:langString Kakofonie
rdf:langString Kakophonie
rdf:langString Cacofonía
rdf:langString Kakofonia
rdf:langString Cacophonie
rdf:langString Cacofonia
rdf:langString Kakofonie
rdf:langString Kakofonia
rdf:langString Cacofonia
rdf:langString Kakofoni
rdf:langString Какофония
rdf:langString Какофонія
xsd:integer 696354
xsd:integer 965267444
rdf:langString La cacofonia és l'efecte sonor produït per la proximitat de sons o síl·labes que posseeixen igual pronunciació dins d'una o diverses paraules properes en el discurs, com succeeix per ex. en “atroç sotsobre”, “gambeta caramel, caramel gambeta”. Segons Ayuso: "les cacofonies són sons repetits que maltracten les oïdes". Es pot fer servir com a recurs literari. Etimològicament és un cultisme del grec κακοφωνία, que significa malsonant, de κακός ('desagradable'), i φωνή ('so'). La cacofonia es produeix per una repetició de fonemes o la pronunciació d'una paraula que en unir-se a altres en una mateixa frase resulten xocants. D'altra banda, pot ser utilitzada per marcar exemples de la insuficiència del llenguatge, com ocorre en els tons despectius. La millor forma de detectar-les és llegint el text en veu alta. Algunes tècniques per corregir les cacofonies són: * passar al plural algunes de les paraules * usar sinònims * canviar l'ordre de les paraules per distanciar els sons repetitius
rdf:langString Kakofonie (z řeckého κακός [kakós], „špatný“ a φωνή [phōné], „zvuk“) je zvukový nesoulad (nelibozvučnost) v hudbě nebo řeči. Vzniká nejčastěji zřetězením obtížně vyslovitelných, podobně znějících nebo přízvučných slabik. Kakofonie se záměrně využívá pro vytváření slovních hříček s expresivní (většinou komickou) funkcí. Příklad: „Nesnese se se sesekaným.“ Termín se také používá v přeneseném významu pro nejednotnost a neshody mezi lidmi („politická kakofonie“). Opakem kakofonie je eufonie.
rdf:langString Der Begriff Kakophonie oder Kakofonie (von altgriechisch κακός kakós „schlecht“ und φωνή phōné „Laut, Ton, Stimme“) bezeichnet in der Musik und Literatur Laute und Geräusche, die besonders hart, unangenehm oder unästhetisch klingen. Das Gegenteil ist die Euphonie. In der Musik werden häufig Dissonanzen als kakophon bezeichnet und empfunden. Kakophonie wird deswegen auch als „Misslaut, Missklang“ definiert. Besonders moderne Kunstmusik wird von Kritik und Hörern oftmals in abwertender Weise der Kakophonie gleichgesetzt. Im historischen Kontext wurde schon die Musik von Richard Strauss und darin die Elektra von Kritikern als „Kakophonie“ bezeichnet. Auch Dmitri Schostakowitschs Oper Lady Macbeth von Mzensk wurde von der sowjetischen Staatsmacht in dem Prawda-Artikel „Chaos statt Musik“ als Kakophonie bezeichnet.
rdf:langString Hizkuntzalaritzan, kakofonia hizkuntza soinuen disonantzia edo errepikapen desatsegina da. Eufoniaren aurkakoa da.
rdf:langString Se llama cacofonía a la disonancia que produce la combinación inarmónica de sonidos en una frase o palabra. La palabra, como tal, proviene del griego κακοφωνία (kakophonía), que se compone de las raíces κακός (kakós), que significa ‘malo’ o ‘desagradable’, y φωνή (phoné) que significa ‘sonido’. La cacofonía puede producirse como consecuencia de la repetición innecesaria, exagerada o cercana de un sonido en una misma frase. Así, ejemplos de cacofonías podrían ser: * Él dijo que va a bajar abajo. * El director técnico anuncia su renuncia. * El comentarista comentó que los hinchas estaban de pie. * Están filmando un filme en mi ciudad. * Su obsesión es la fijación de una condición que detenga esta situación en la región. Las cacofonías son consideradas un vicio del lenguaje que afecta el discurso, por lo tanto, lo aconsejable es evitarlas a la hora de redactar un texto. Una forma de identificarlas es leyendo el texto en voz alta. Para corregirlas, por su parte, podemos usar algunas simples técnicas como pasar algunas de las palabras al plural, sustituirlas por un buen sinónimo, o alterar su orden para distanciar los sonidos que estén produciendo la cacofonía. Por otro lado, las cacofonías también son empleadas en ejercicios de lenguaje para practicar la correcta pronunciación de determinados fonemas. Por ejemplo: “Tres tristes tigres tragaban trigo en un trigal en tres tristes trastos”. También aparece en frases humorísticas o juegos de palabras como, por ejemplo: "Yo loco, loco y ella loquita. Yo lo coloco y ella lo quita". La cacofonía puede también emplearse como recurso literario o de estilo para transmitir determinado énfasis o efecto a una idea. Por ejemplo: “¿Cómo quieres que te quiera si la que quiero que me quiera no me quiere como quiero que me quiera?” Sinónimo de cacofonía, por otro lado, puede ser disonancia. Mientras que su antónimo es eufonía.
rdf:langString La cacophonie (substantif féminin), du grec κακοφωνία (kakophōnía, de kakos (« mauvais ») et phōnḗ (« voix », « son ») est une dissonance phonique dans une musique, un texte ou un groupe de mots due à des liaisons difficiles à prononcer, ou à une succession rapide des mêmes sons ou des syllabes accentuées. Elle peut être intentionnelle et ainsi devenir une figure de style à fonction expressive, souvent comique. Son contraire est l'euphonie. En musique, la cacophonie peut qualifier une œuvre ou un passage musical volontairement dissonant, mais est le plus souvent utilisé pour désigner le résultat de la mauvaise exécution d'une oeuvre par un orchestre insuffisamment préparé ou mal accordé. Par glissement sémantique, ce terme désigne également le brouhaha engendré par des interventions chaotiques de plusieurs locuteurs ne s'écoutant pas.
rdf:langString Cacofonia (dal greco κακοφονία kakophonia - κακος, cattivo + φωνή, voce, suono) si riferisce a un suono che risulta sgradevole all'udito per la delle note di strumenti musicali.
rdf:langString Kakofonia – terminem tym oznacza się zespół , nieharmonicznych. Przeciwieństwo eufonii.
rdf:langString Kakofonie is het door elkaar heen klinken van niet bij elkaar passende of niet op elkaar afgestemde geluiden. In overdrachtelijke zin wordt de term ook gebruikt voor andere zintuigen: een kakofonie van kleuren, een kakofonie van geuren. Dit komt van het Oudgriekse κακός ('kakós' lelijk) en φωνή ('phōnḗ' geluid).
rdf:langString Cacofonia, cacófato ou cacófaton são sons desagradáveis ao ouvido, formados muitas vezes, pela combinação do final de uma palavra com o início da seguinte, que ao serem pronunciadas podem dar um sentido ridículo, ou apenas serem indistinguíveis entre si. A cacofonia pode constituir-se em um dos chamados vícios de linguagem.
rdf:langString Kakofoni kommer av grekiskans kakophonia "missljud", som i sin tur kommer av kakos "dålig" och phone "ljud", "ton", "röst". Kakofoni betyder således missljud, disharmoni, illalåtande sammanblandningar av olikartade ljud, helt enkelt osköna ackord. Motsatsen är eufoni. Begreppet används subjektivt, ofta för att angripa musik som upplevs som komplicerad och dissonant. Begreppet blev populärt då det låter som en elak förvanskning av ordet dodekafoni (tolvtonsteknik), som på 1920-30-talen av de konservativa lyssnarna betraktades som kulturens och estetikens ändpunkt. Kakofoni används även utanför musikaliska sammanhang om (vad som upplevs som) oljud i allmänhet. Ordet skall ej sammanblandas med begreppet kakafoni, som avser förhållandena i Österrike-Ungern under den kejserliga-kungliga perioden under 1800-talets senare hälft och i början av 1900-talet.
rdf:langString Какофо́ния (др.-греч. κακός – «плохой» + φωνή – «звук») — сочетания звуков, воспринимаемые как хаотическое и бессмысленное их нагромождение. Какофония образуется, как правило, в результате случайного сочетания звуков (например, при настройке оркестра) или режущего сочетания звуков в стихах. Антонимом слова какофония является эвфония (благозвучие).
rdf:langString Какофо́нія (від грец. kakós ‘поганий’ і дав.-гр. φωνή ‘звук’) — немилозвучне сполучення звуків, що справляє естетично негативне враження (у музиці, віршах). Цей термін частіше використовується стосовно музики, причому не завжди об'єктивно. Відомий трагічний приклад вживання цього терміну у статті «Сумбур замість музики», де ним охарактеризована опера «Катерина Ізмайлова» Д. Шостаковича: Іноді цей термін може використовуватись і в переносному значенні, наприклад у стосунку до архітектурних «шедеврів» у словосполученні «застигла какофонія»
xsd:nonNegativeInteger 50

data from the linked data cloud