Bruttians
http://dbpedia.org/resource/Bruttians
Els brucis (en grec Βρέττιοι, en llatí bruttii) foren un antic poble del sud d'Itàlia entre el país dels lucans i els estrets de Sicília, és a dir l'actual Calàbria. No hi havia cap nom pel país en conjunt (anomenat el Bruci o Brutti), si bé els autors posteriors l'anomenaren sovint la regió el Bruttium, però el nom no era usat al temps dels romans; els grecs li deien Brètia.
rdf:langString
Brutioj aŭ Bretoj (en greka: Βρέττιοι, latinigite: Bréttioi, en Latino: Bruttii) estis popolo de la antikva Italio kiu okupis parton de la sudo de la duoninsulo kaj ludis gravan rolon en la historio de Antikva Romo; tiu popolo estas de Lukania deveno. Ili loĝis en la suda pinto de Italio, el la limoj kun Lukanio ĝis la Mesina Markolo kaj la elstaraĵo de Leŭkopetra, en la aktualo nomita Capo dell’Armi. Tio pli malpli korespondas kun la nuntempa regiono de Kalabrio. Kelkaj fakuloj sugestas pragrekan devenon de sklavaj ribeluloj kontraŭ Lukanoj, sed certe ĉiuokaze ili kunfandiĝis kun la unuaj grekaj kolonoj.
rdf:langString
Les Bruttiens (ou Brutiens, ou encore Brettiens, latin : Bruttii ou Brettii) étaient une tribu antique, de langues osque et grec ancien, issue du peuple des Lucaniens, eux-mêmes d'origine samnite. Cette tribu est à l'origine du nom de la région romaine du Bruttium (ou ager Bruttius), correspondant à la Calabre actuelle.
rdf:langString
Brucios (del latín bruttii) fue un pueblo del sur de Italia, entre el país de los lucanos y el estrecho de Sicilia; es decir, en la actual Calabria.
rdf:langString
I Bruzi (in latino: Brettii o Bruttii) erano un antico popolo di stirpe italica che abitò la Calabria che, in epoche successive, fu la parte meridionale della Regio III augustea Lucania et Bruttii.
rdf:langString
De Bruttii was een oud volk uit Zuid-Italië, dat het binnenland van Bruttium (het moderne Calabrië) bewoonde. Ze hielpen Hannibal Barkas tijdens de Tweede Punische Oorlog (218 v.Chr. - 201 v.Chr.) en na afloop van de oorlog werd hun gebied geconfisqueerd en werden de Bruttii tot publieke slaven uitgeroepen.
rdf:langString
Бруттии, бреттии (др.-греч. Βρέττιοι, лат. Brittiī, Brūttiī, Brūtiī, итал. Bruzi) — одно из италийских племён, народ, обитавший на крайнем юге Италии, от границ Лукании до Мессинского пролива (лат. Fretēnse mare, fretum Siculum) на территории, приблизительно соответствующий современной Калабрии.
rdf:langString
The Bruttians (alternative spelling, Brettii) (Latin: Bruttii) were an ancient Italic people. They inhabited the southern extremity of Italy, from the frontiers of Lucania to the Sicilian Straits and the promontory of Leucopetra. This roughly corresponds to the modern region of Calabria. Occupying the mountains and hills of Calabria, they were the southernmost branch of the Osco-Umbrian Italic tribes, and were ultimately descended from the Samnites through the process of Ver Sacrum.
rdf:langString
Brucjowie, Bruttowie byli starożytnym ludem, który zamieszkiwał południowy kraniec Półwyspu Apenińskiego, od granic Lukanii do sycylijskich cieśnin i cypla , mniej więcej na obszarze współczesnej Kalabrii, zwany od nich Bruttium. Mówili językiem oskijskim, należącym do oskijsko-umbryjskiej języków italskich. Brucjowie zorganizowali się w konfederację miast ze stolicą w Cosentii. W IV wieku p.n.e. Brucjom udało się obronić przed Aleksandrem z Epiru i Agatoklesem z Syrakuz, dzięki zwycięstwu w. W czasie II wojny punickiej stanęli po stronie Hannibala.
rdf:langString
Bruttierna var ett italiskt folk som talade oskiska. De bodde i ett område som i stort motsvarar det moderna Kalabrien i Italien. Området gränsade sålunda till Lukanien. Deras område kallades ibland Bruttium. Beteckningen bruttier är exonymt givet av lukanerna och betyder rebeller på oskiska.
rdf:langString
rdf:langString
Brucis
rdf:langString
Brutioj
rdf:langString
Bruttians
rdf:langString
Brucios
rdf:langString
Bruttiens
rdf:langString
Bruzi
rdf:langString
Brucjowie
rdf:langString
Bruttii
rdf:langString
Бруттии (племя)
rdf:langString
Bruttier
xsd:integer
1042211
xsd:integer
1116835377
rdf:langString
Els brucis (en grec Βρέττιοι, en llatí bruttii) foren un antic poble del sud d'Itàlia entre el país dels lucans i els estrets de Sicília, és a dir l'actual Calàbria. No hi havia cap nom pel país en conjunt (anomenat el Bruci o Brutti), si bé els autors posteriors l'anomenaren sovint la regió el Bruttium, però el nom no era usat al temps dels romans; els grecs li deien Brètia.
rdf:langString
Brutioj aŭ Bretoj (en greka: Βρέττιοι, latinigite: Bréttioi, en Latino: Bruttii) estis popolo de la antikva Italio kiu okupis parton de la sudo de la duoninsulo kaj ludis gravan rolon en la historio de Antikva Romo; tiu popolo estas de Lukania deveno. Ili loĝis en la suda pinto de Italio, el la limoj kun Lukanio ĝis la Mesina Markolo kaj la elstaraĵo de Leŭkopetra, en la aktualo nomita Capo dell’Armi. Tio pli malpli korespondas kun la nuntempa regiono de Kalabrio. Kelkaj fakuloj sugestas pragrekan devenon de sklavaj ribeluloj kontraŭ Lukanoj, sed certe ĉiuokaze ili kunfandiĝis kun la unuaj grekaj kolonoj.
rdf:langString
The Bruttians (alternative spelling, Brettii) (Latin: Bruttii) were an ancient Italic people. They inhabited the southern extremity of Italy, from the frontiers of Lucania to the Sicilian Straits and the promontory of Leucopetra. This roughly corresponds to the modern region of Calabria. Occupying the mountains and hills of Calabria, they were the southernmost branch of the Osco-Umbrian Italic tribes, and were ultimately descended from the Samnites through the process of Ver Sacrum. They are remembered as pillagers and conquerors of the Calabrian-Greek poleis and brave rebels of the Romans who never fully opposed at its military campaign.
rdf:langString
Les Bruttiens (ou Brutiens, ou encore Brettiens, latin : Bruttii ou Brettii) étaient une tribu antique, de langues osque et grec ancien, issue du peuple des Lucaniens, eux-mêmes d'origine samnite. Cette tribu est à l'origine du nom de la région romaine du Bruttium (ou ager Bruttius), correspondant à la Calabre actuelle.
rdf:langString
Brucios (del latín bruttii) fue un pueblo del sur de Italia, entre el país de los lucanos y el estrecho de Sicilia; es decir, en la actual Calabria.
rdf:langString
I Bruzi (in latino: Brettii o Bruttii) erano un antico popolo di stirpe italica che abitò la Calabria che, in epoche successive, fu la parte meridionale della Regio III augustea Lucania et Bruttii.
rdf:langString
Brucjowie, Bruttowie byli starożytnym ludem, który zamieszkiwał południowy kraniec Półwyspu Apenińskiego, od granic Lukanii do sycylijskich cieśnin i cypla , mniej więcej na obszarze współczesnej Kalabrii, zwany od nich Bruttium. Mówili językiem oskijskim, należącym do oskijsko-umbryjskiej języków italskich. Brucjowie zorganizowali się w konfederację miast ze stolicą w Cosentii. W IV wieku p.n.e. Brucjom udało się obronić przed Aleksandrem z Epiru i Agatoklesem z Syrakuz, dzięki zwycięstwu w. W czasie II wojny punickiej stanęli po stronie Hannibala. Później zostali podbici przez Rzymian, a ich język wtopił się w łacinę.
rdf:langString
De Bruttii was een oud volk uit Zuid-Italië, dat het binnenland van Bruttium (het moderne Calabrië) bewoonde. Ze hielpen Hannibal Barkas tijdens de Tweede Punische Oorlog (218 v.Chr. - 201 v.Chr.) en na afloop van de oorlog werd hun gebied geconfisqueerd en werden de Bruttii tot publieke slaven uitgeroepen.
rdf:langString
Бруттии, бреттии (др.-греч. Βρέττιοι, лат. Brittiī, Brūttiī, Brūtiī, итал. Bruzi) — одно из италийских племён, народ, обитавший на крайнем юге Италии, от границ Лукании до Мессинского пролива (лат. Fretēnse mare, fretum Siculum) на территории, приблизительно соответствующий современной Калабрии.
rdf:langString
Bruttierna var ett italiskt folk som talade oskiska. De bodde i ett område som i stort motsvarar det moderna Kalabrien i Italien. Området gränsade sålunda till Lukanien. Deras område kallades ibland Bruttium. Beteckningen bruttier är exonymt givet av lukanerna och betyder rebeller på oskiska. Bruttierna tycks från början ha varit nomadstammar och beskrivs av samtida källor som en samling förrymda slavar och andra flyktingar. Troligen var i alla fall en del av dem enotrier och pelasger. 365 f.Kr. bildade bruttierna en egen förbundsstat och i och med detta började bruttiernas makt snabbt förstärkas. Bruttierna lyckades hålla ställningarna mot lukanerna och också anfalla och ta över de grekiska städerna Hipponium, Terina, och Thurii. Taras begärde hjälp från Alexander I av Epirus mot lukanerna och bruttierna. Under sin tid i Italien erövrade Alexander I av Epirus också Terina och Sipontum från bruttierna. Bruttierna blev sedan anfallna av Agathokles som erövrade staden Hipponium och tvingade bruttierna till fred. Bruttierna bröt snart freden och tog tillbaka staden. När Rom förklarade krig mot Tarentum (282 f.Kr.) ställde sig bruttierna, tillsammans med samniter, lukaner och kung Pyrrhus av Epirus på Tarentums sida. Bruttierna stödde också Pyrrhus i det efterföljande pyrriska kriget, och tvingades sedan av romarna att avstå hälften av den viktiga Sila-skogen. 272 f.Kr. blev bruttierna beroende av romarna. Bruttierna (men inte alla bruttiernas städer) var ett av de första folken att ställa sig på Hannibals sida i det andra puniska kriget efter slaget vid Cannae. Bruttium, och kanske framförallt staden Kroton, blev ett starkt fäste för Hannibal till vilket han kunde dra sig tillbaka efter strider med romarna i Lukanien och Samnium. Sedan romarna vunnit det andra puniska kriget straffade de bruttierna genom att förneka dem status som socii, allierade. Romarna fortsatte också att övervaka bruttierna för att förhindra fortsatta revolter. Från och andra puniska krigets slut påbörjades romaniseringen av bruttierna, även om flera större konflikter kom att utspelas i Bruttium framöver.
xsd:nonNegativeInteger
17675
