Anna Notaras

http://dbpedia.org/resource/Anna_Notaras an entity of type: Thing

Anna Notaras (griechisch Ἄννα Νοταρᾶ Anna Notara, * vor 1453; † 8. Juli 1507 in Venedig) war eine Tochter des letzten oströmischen Megas Doux Loukas Notaras. Nach dem Fall von Konstantinopel unterstützte sie die griechische Exilgemeinde in Italien und war als Mäzenin für die Sammlung und den Druck liturgischer und antiker griechischer Schriften in Venedig tätig. rdf:langString
Η Άννα Νοταρά ήταν κόρη του Μέγα Δούκα Λουκά Νοταρά της Βυζαντινής Αυτοκρατορίας, άτυπη εκπρόσωπος της ελληνικής παροικίας στη Βενετία και χρηματοδότης εκδόσεων ελληνικών εκπαιδευτικών κι εκκλησιαστικών βιβλίων από το τυπογραφείο των Νικόλαου Βλαστού και Ζαχαρία Καλλιέργη. rdf:langString
Anna Notaras Palaiologina (Greek: Ἄννα Νοταρᾶ Παλαιολογίνα; died 8 July 1507) was the daughter of Loukas Notaras, the last megas doux of the Byzantine Empire. rdf:langString
Anna Notaras (gr.: Ἄννα Νοταρᾶ) – córka megaduksa Łukasza Notarasa. Opuściła Konstantynopol między 1440 a 1449 rokiem wraz z dwiema siostrami, unikając dzięki temu upadku Konstantynopola i rzezi jej rodziny. Osiadła w Wenecji, gdzie w 1499 założyła pierwszą drukarnię tekstów bizantyjskich. W korespondencji z nią rada Sieny najwyraźniej błędnie tytułowała ją wdową po Konstantynie XI Paleologu, gdyż nie ma wzmianki o tym małżeństwie w żadnym innym źródle. rdf:langString
Anna Notaras (Grec Άννα Νοταρά) était la fille de Lucas Notaras, le dernier mégaduc de l'Empire byzantin. Elle a quitté Constantinople entre 1440 et 1449 pour Rome avec ses deux sœurs. Elle a ainsi évité la Chute de Constantinople et le massacre de sa famille. Son père avait sagement investi une fortune loin de Constantinople. Elle devint le centre de la communauté des expatriés Byzantins à Venise. En 1499, elle fonda avec Nikolaos (en) et Zacharie Kalliergis une des premières imprimeries pour des livres grecs à Venise. Dans sa correspondance avec elle, le conseil de Sienne lui donne le titre de veuve du dernier empereur byzantin Constantin XI. Mais c'est faux, un tel mariage n'est mentionné dans aucune des autres sources contemporaines, et en particulier pas dans les écrits du chancel rdf:langString
Анна Нотара (греч. Ἄννα Νοταρᾶ) — дочь Лука Нотараса, последнего Великого дуки Византийской империи. Анна оставила Константинополь между 1440 и 1449 годами и отправилась в Рим вместе с двумя своими сёстрами. В результате избежала падения Константинополя и резни её семьи турками. Византийская икона Христа Пантократора, подаренная Анной Нотара, хранилась в православной греческой церкви Святого Георгия Венеции, а сегодня хранится в музее Византийских и пост-Византийских икон при греческом институте Византийских и пост-Византийских исследований Венеции. rdf:langString
Anna Notaras, död 8 juli 1507, var en bysantinsk-italiensk mecenat. Hon var dotter till , den sista (överbefälhavare för marinen) under kejsar Konstantin XI Palaiologos. Det är obekräftat om hon flydde före eller under Konstantinopels fall 1453, och var hon befann sig under de närmaste åren därefter. År 1459 anlände hon till Italien och gjorde med framgång anspråk på faderns efterlämnade förmögenhet, som förvarades i en bank i Genua, och gjorde sin bror arvlös med hänvisning till att han konverterat till islam under sin osmanska fångenskap. rdf:langString
rdf:langString Anna Notaras
rdf:langString Άννα Νοταρά
rdf:langString Anna Notaras
rdf:langString Anna Notaras
rdf:langString Anna Notaras
rdf:langString Нотара, Анна
rdf:langString Anna Notaras
xsd:integer 2390577
xsd:integer 1102675179
rdf:langString Anna Notaras (griechisch Ἄννα Νοταρᾶ Anna Notara, * vor 1453; † 8. Juli 1507 in Venedig) war eine Tochter des letzten oströmischen Megas Doux Loukas Notaras. Nach dem Fall von Konstantinopel unterstützte sie die griechische Exilgemeinde in Italien und war als Mäzenin für die Sammlung und den Druck liturgischer und antiker griechischer Schriften in Venedig tätig.
rdf:langString Η Άννα Νοταρά ήταν κόρη του Μέγα Δούκα Λουκά Νοταρά της Βυζαντινής Αυτοκρατορίας, άτυπη εκπρόσωπος της ελληνικής παροικίας στη Βενετία και χρηματοδότης εκδόσεων ελληνικών εκπαιδευτικών κι εκκλησιαστικών βιβλίων από το τυπογραφείο των Νικόλαου Βλαστού και Ζαχαρία Καλλιέργη.
rdf:langString Anna Notaras Palaiologina (Greek: Ἄννα Νοταρᾶ Παλαιολογίνα; died 8 July 1507) was the daughter of Loukas Notaras, the last megas doux of the Byzantine Empire.
rdf:langString Anna Notaras (Grec Άννα Νοταρά) était la fille de Lucas Notaras, le dernier mégaduc de l'Empire byzantin. Elle a quitté Constantinople entre 1440 et 1449 pour Rome avec ses deux sœurs. Elle a ainsi évité la Chute de Constantinople et le massacre de sa famille. Son père avait sagement investi une fortune loin de Constantinople. Elle devint le centre de la communauté des expatriés Byzantins à Venise. En 1499, elle fonda avec Nikolaos (en) et Zacharie Kalliergis une des premières imprimeries pour des livres grecs à Venise. Dans sa correspondance avec elle, le conseil de Sienne lui donne le titre de veuve du dernier empereur byzantin Constantin XI. Mais c'est faux, un tel mariage n'est mentionné dans aucune des autres sources contemporaines, et en particulier pas dans les écrits du chancelier impérial Georges Sphrantzès.
rdf:langString Anna Notaras (gr.: Ἄννα Νοταρᾶ) – córka megaduksa Łukasza Notarasa. Opuściła Konstantynopol między 1440 a 1449 rokiem wraz z dwiema siostrami, unikając dzięki temu upadku Konstantynopola i rzezi jej rodziny. Osiadła w Wenecji, gdzie w 1499 założyła pierwszą drukarnię tekstów bizantyjskich. W korespondencji z nią rada Sieny najwyraźniej błędnie tytułowała ją wdową po Konstantynie XI Paleologu, gdyż nie ma wzmianki o tym małżeństwie w żadnym innym źródle.
rdf:langString Anna Notaras, död 8 juli 1507, var en bysantinsk-italiensk mecenat. Hon var dotter till , den sista (överbefälhavare för marinen) under kejsar Konstantin XI Palaiologos. Det är obekräftat om hon flydde före eller under Konstantinopels fall 1453, och var hon befann sig under de närmaste åren därefter. År 1459 anlände hon till Italien och gjorde med framgång anspråk på faderns efterlämnade förmögenhet, som förvarades i en bank i Genua, och gjorde sin bror arvlös med hänvisning till att han konverterat till islam under sin osmanska fångenskap. Anna Notaras bosatte sig i ett palats i Venedig och gjorde sig känd som en centralfigur för den grekiska (bysantinska) kolonin i Italien, och agerade som mecenat för flera projekt till dess fördel. Under 1472 förhandlade hon (i slutändan verkningslöst) med Siena för att köpa ett slott där hon kunde grunda ett grekiskt exilsamhälle. Hon finansierade invigningen av Venedigs första grekiska tryckpress 1499, och var känd för sin samling av bysantinsk litteratur. Under många år förhandlade hon med Venedig för tillstånd att grunda en grekisk-ortodox kyrka i staden, men det realiserades inte förrän 1539, över tjugo år efter hennes död; däremot fick hon 1475 formellt tillstånd att inviga ett privat kapell i sitt eget palats. Hon har ibland kallats Anna Notaras Palaiologina och påståtts vara en medlem av det bysantinska kejsarhuset: i sina förhandlingar med Siena kallas hon änka efter Konstantin XI, men det finns ingenting som talar för att detta är sant.
rdf:langString Анна Нотара (греч. Ἄννα Νοταρᾶ) — дочь Лука Нотараса, последнего Великого дуки Византийской империи. Анна оставила Константинополь между 1440 и 1449 годами и отправилась в Рим вместе с двумя своими сёстрами. В результате избежала падения Константинополя и резни её семьи турками. В Италии по счастливому стечению обстоятельств её отец благоразумно инвестировал значительную сумму денег. Анна оказалась в центре византийской эмиграционной общины в Венеции. Вместе с Николаосом Властосом и Захарией Каллиерги приобрела один из первых печатных станков для печатания греческих книг в Венеции (1499). В переписке с Анной, консул города Сиена именует её вдовой последнего византийского императора (Константин XI Палеолог (1449—1453), но это не соответствует действительности. Подтверждения этому нет ни в одном из современных ей источников, в особенности в трудах последнего императорского логофета Георгия Сфрандзиса, ближайшего друга и сподвижника Константина XI. Византийская икона Христа Пантократора, подаренная Анной Нотара, хранилась в православной греческой церкви Святого Георгия Венеции, а сегодня хранится в музее Византийских и пост-Византийских икон при греческом институте Византийских и пост-Византийских исследований Венеции.
xsd:nonNegativeInteger 6633

data from the linked data cloud