2011 Finnish parliamentary election

http://dbpedia.org/resource/2011_Finnish_parliamentary_election an entity of type: Thing

Les eleccions parlamentàries finlandeses del 2011 es van celebrar el 17 d'abril de 2011. El partit més votat fou el Partit de la Coalició Nacional, i el seu líder Jyrki Katainen fou nomenat primer ministre de Finlàndia i formà un govern de coalició que integrà el Partit Socialdemòcrata, l'Aliança d'Esquerra, la Lliga Verda, el Partit Popular Suec i els Demòcrata-Cristians. El partit Veritables Finlandesos, d'extrema dreta, va sofrir un espectacular ascens, situant-se com a tercera força política de l'arc parlamentari. També cal destacar la important davallada que va patir el Partit del Centre. rdf:langString
Les élections législatives finlandaises de 2011 se tiennent le 17 avril 2011, afin d'élire les 200 députés de la 36e législature du parlement finlandais, l'Eduskunta. rdf:langString
Las elecciones parlamentarias de Finlandia de 2011 se celebraron el 17 de abril y dieron la victoria al Partido de Coalición Nacional de Jyrki Katainen, quien se convirtió en primer ministro. Fue posible la votación anticipada en Finlandia del 6 al 12 de abril y en el extranjero del 6 al 9 de abril. Con estas elecciones, se eligen los 200 representantes del Parlamento finlandés.​ rdf:langString
Le elezioni parlamentari in Finlandia del 2011 si tennero il 17 aprile per il rinnovo dell'Eduskunta. Gli elettori ebbero facoltà di esprimere il proprio voto alcuni giorni prima dell'apertura dei seggi, segnatamente tra il 6 e il 12 aprile. Questa fu la prima elezione dalla promulgazione nel maggio del 2009 della legge sul finanziamento delle campagne elettorali dei candidati, assieme ai 2010 emendamenti alla legge sui partiti politici. I candidati non possono ricevere più di 1500 € da contributori anonimi rdf:langString
De Finse parlementsverkiezingen in 2011 vonden plaats op 17 april 2011. rdf:langString
Выборы в 200-местную Эдускунту Финляндии прошли 17 апреля 2011 года. 31,2 % финских избирателей проголосовали досрочно, с 6 по 12 апреля. Предвыборные опросы показали, что четыре партии могут рассчитывать на 15 % голосов избирателей и более — либеральная Финляндский центр, консервативная Партия национальной коалиции, Социал-демократическая партия Финляндии и протестная националистическая партия Истинные финны. rdf:langString
أُجريت انتخابات الإدوسكونتا (برلمان فنلندا) في 17 أبريل سنة 2011 بعد انتهاء الدورة البرلمانية السابقة. وقد جرى الذي تضمن تصويت المغتربين الفنلنديين بين 6 و 12 أبريل مع نسبة الإقبال بلغت 31.2 ٪. تضخمت أهمية الانتخابات نظراً لقدرة فنلندا على التأثير على قرار الاتحاد الأوروبي فيما يتعلق بالتأثير على خطة انقاذ البرتغال عبر ، كجزء من أنظمة الدعم المالي للدول الأوروبية المثقلة بالديون، وسقوط الحكومة البرتغالية. كـَهرَب الفروق الصغيرة في استطلاعات الرأي بين لأحزاب التقليدية الثلاثة الكبيرة (حزب الائتلاف الوطني، وحزب الوسط والحزب الاشتراكي الديمقراطي) الأجواء قبل الانتخابات، وأيضاً الارتفاع المفاجئ في دعم الفنلنديون الحقيقيون. rdf:langString
Parlamentní volby ve Finsku v roce 2011 se konaly 17. dubna. Strany soutěžily o všech 200 křesel finského parlamentu. Nejpřekvapivější částí volebního výsledku byl úspěch strany Praví Finové, která oproti minulým volbám zpětinásobila svou popularitu a se ziskem 39 křesel se stala třetí nejsilnější stranou v parlamentu. Všechny ostatní strany buď ztratily, nebo si udržely stejně křesel jako v předchozích volbách. Nejvíc ztratil vítěz minulých voleb, strana Finský střed vedená dosavadní premiérkou Mari Kiviniemiovou, která se propadla z 51 křesel na 35 a tím až na čtvrté místo. Vítězem se stala Národní koaliční strana, která získala jen 44 křesel, tedy o šest méně, než kolik měla předtím coby druhá nejsilnější strana. Z třetího na druhé místo se přesunuli se 42 křesly sociální demokraté. Po rdf:langString
Parliamentary elections were held in Finland on 17 April 2011 after the termination of the previous parliamentary term. Advance voting, which included voting by Finnish expatriates, was held between 6 and 12 April with a turnout of 31.2%. rdf:langString
Die Parlamentswahl in Finnland 2011 fand am 17. April 2011 statt. Es war die Wahl zum 36. finnischen Parlament. Die Nationale Sammlungspartei von Finanzminister Jyrki Katainen erreichte 20,4 Prozent der Wählerstimmen und wurde damit stärkste Kraft. Die Sozialdemokraten vereinigten 19,1 Prozent der Stimmen auf sich und erreichten damit das schlechteste Ergebnis aller Zeiten. Mit nur knapp 1.500 Stimmen Abstand und ebenfalls 19,1 Prozent kamen die Basisfinnen auf den dritten Platz. Die von Timo Soini geführte Partei konnte ihr Ergebnis im Verhältnis zur Wahl von 2007 mehr als vervierfachen. Zu den Verlierern der Wahl zählte die Finnische Zentrumspartei der Ministerpräsidentin Mari Kiviniemi. Das Zentrum büßte über sieben Prozentpunkte ein und erreichte mit 15,8 Prozent das schlechteste Ergeb rdf:langString
Wybory parlamentarne w Finlandii w 2011 roku – odbyły się 17 kwietnia 2011. Wcześniejsze oddanie głosu (tzw. wstępna faza wyborów) było możliwe w dniach od 6 do 12 kwietnia 2011. W wyniku tych wyborów zostało wyłonionych 200 posłów do Eduskunty na nową czteroletnią kadencję. W głosowaniu wcześniejszym wzięło udział około 1,25 mln wyborców (31,2% uprawnionych). Frekwencja wyniosła natomiast 70,4% (w porównaniu do 67,9% w 2007). rdf:langString
Det 36:e riksdagsvalet i Finland ägde rum söndagen den 17 april 2011. Det gick att förhandsrösta i Finland från den 6 april till den 12 april och utomlands från den 6 april till den 9 april. Kandidater skulle vara anmälda senast tisdagen den 8 mars. I valet valdes 200 riksdagsledamöter till Finlands riksdag. Efter det föregående valet hade vallagen ändrats så, att riksdagsval nu hölls på den tredje söndagen i april månad; tidigare hade det skett på den tredje söndagen i mars månad. rdf:langString
As eleições legislativas na Finlândia realizaram-se em 17 de abril de 2011 e serviram para eleger os 200 deputados ao parlamento finlandês. O tema que marcou estas eleições foi se o governo da Finlândia deveria apoiar ou não o resgate financeiro pedido por Portugal, em Março de 2011. As sondagens demonstravam uma enorme imprevisibilidade no resultado final, com os tradicionais grandes partidos finlandeses (Partido da Coligação Nacional, Partido Social-Democrata e Partido do Centro) a serem acompanhados pelo populista e eurocéptico Partido dos Verdadeiros Finlandeses, algo que tornou ainda mais interessantes estas eleições. rdf:langString
2011年芬蘭議會選舉在2011年4月17日舉行。在芬兰国内于4月6日至12日舉行,在国外于4月6日至9日举行,提前投票的投票率約31.2%。 因為芬蘭能影響歐盟透過歐洲金融穩定基金援助受歐洲主權債務危機與政府垮台影響的葡萄牙的決策,讓本次選舉倍受矚目。傳統三大黨(民族聯合黨、中間黨、芬蘭社會民主黨)在民調中的膠著和正统芬兰人党(或译为真芬兰人党,下称真芬党)的驚人崛起也炒熱了選前的氣氛。 民粹主義的正统芬兰人党在本次選舉中崛起,與三大黨進行肉搏戰,而其他芬蘭本土的議會政黨則失去民意支持。民族聯合黨首度成為國會第一大黨。 本屆投票率從前次的67.9%增長至70.5%,而貪汙醜聞也造就了本次的反現任投票。以中間黨為首,包含民族聯合黨、綠色聯盟、芬蘭瑞典族人民黨的執政聯盟以兩席差距失去多數地位,中間黨籍總理瑪麗·基維涅米表示該黨將擔任反對黨。 rdf:langString
rdf:langString الانتخابات البرلمانية الفنلندية 2011
rdf:langString Eleccions parlamentàries finlandeses de 2011
rdf:langString Parlamentní volby ve Finsku 2011
rdf:langString Parlamentswahl in Finnland 2011
rdf:langString 2011 Finnish parliamentary election
rdf:langString Elecciones parlamentarias de Finlandia de 2011
rdf:langString Élections législatives finlandaises de 2011
rdf:langString Elezioni parlamentari in Finlandia del 2011
rdf:langString Finse parlementsverkiezingen 2011
rdf:langString Wybory parlamentarne w Finlandii w 2011 roku
rdf:langString Eleições parlamentares na Finlândia em 2011
rdf:langString Парламентские выборы в Финляндии (2011)
rdf:langString Riksdagsvalet i Finland 2011
rdf:langString 2011年芬蘭議會選舉
xsd:integer 25844590
xsd:integer 1106855557
rdf:langString List of members of the Parliament of Finland, 2011–15
xsd:integer 1997 2004 2006 2008 2009 2010
xsd:integer 101
rdf:langString List of members of the Parliament of Finland, 2007–11
xsd:integer 118453 125785 213172 239039 463266 560075 561558 599138
xsd:double 0.3 0.7 0.9 1.2 1.9 2.3 7.3 15
xsd:integer 0
<perCent> 70.5
rdf:langString National Coalition Party
rdf:langString Centre Party
rdf:langString Finland
xsd:date 2011-04-17
xsd:integer 2011
xsd:integer 4387701
xsd:integer 160
xsd:integer 16294
xsd:integer 5 7 9 15 17 45 50 51
rdf:langString Results map
rdf:langString File:2011 Finnish election map.svg
xsd:integer 450
xsd:integer 2015
xsd:integer 2015
rdf:langString no
rdf:langString Green League
rdf:langString National Coalition Party
rdf:langString Social Democratic Party of Finland
rdf:langString Swedish People's Party of Finland
rdf:langString Independents
rdf:langString Centre Party
rdf:langString Left Alliance
rdf:langString Christian Democrats
rdf:langString True Finns
rdf:langString Alliance for Åland
rdf:langString Senior Citizens' Party of Finland
rdf:langString Åland Coalition 2011
<perCent> 20.4 4.0 4.3 8.1 15.8 7.3 19.1
rdf:langString Prime Minister after election
xsd:integer 2007
xsd:integer 2007
xsd:integer 0
rdf:langString New
rdf:langString –1
rdf:langString –3
rdf:langString +34
rdf:langString –16
rdf:langString –5
rdf:langString –6
xsd:integer 0 1 3 5 6 16 34
xsd:integer 0 1 6 9 10 14 35 39 42 44
rdf:langString All 200 seats to the Parliament
rdf:langString parliamentary
xsd:integer 1260 1335 1575 1857 1957 3195 3236 4285 7504 8546 9232 15103 118453 125785 213172 239039 463266 560075 561558 599138
rdf:langString Les eleccions parlamentàries finlandeses del 2011 es van celebrar el 17 d'abril de 2011. El partit més votat fou el Partit de la Coalició Nacional, i el seu líder Jyrki Katainen fou nomenat primer ministre de Finlàndia i formà un govern de coalició que integrà el Partit Socialdemòcrata, l'Aliança d'Esquerra, la Lliga Verda, el Partit Popular Suec i els Demòcrata-Cristians. El partit Veritables Finlandesos, d'extrema dreta, va sofrir un espectacular ascens, situant-se com a tercera força política de l'arc parlamentari. També cal destacar la important davallada que va patir el Partit del Centre.
rdf:langString أُجريت انتخابات الإدوسكونتا (برلمان فنلندا) في 17 أبريل سنة 2011 بعد انتهاء الدورة البرلمانية السابقة. وقد جرى الذي تضمن تصويت المغتربين الفنلنديين بين 6 و 12 أبريل مع نسبة الإقبال بلغت 31.2 ٪. تضخمت أهمية الانتخابات نظراً لقدرة فنلندا على التأثير على قرار الاتحاد الأوروبي فيما يتعلق بالتأثير على خطة انقاذ البرتغال عبر ، كجزء من أنظمة الدعم المالي للدول الأوروبية المثقلة بالديون، وسقوط الحكومة البرتغالية. كـَهرَب الفروق الصغيرة في استطلاعات الرأي بين لأحزاب التقليدية الثلاثة الكبيرة (حزب الائتلاف الوطني، وحزب الوسط والحزب الاشتراكي الديمقراطي) الأجواء قبل الانتخابات، وأيضاً الارتفاع المفاجئ في دعم الفنلنديون الحقيقيون. أسفرت الانتخابات عن اختراق لحزب الفنلنديون الحقيقيون الشعوبي، الذي جاء ليضع رأسه برأس مع الأحزاب الثلاثة الكبرى، في حين أن فقدت كل الأحزاب البرلمانية الأخرى شعبيتها في البر الفنلندي باستثناء أولند. كما تقدم حزب الائتلاف الوطني (NCP) ليصبح الحزب الأكبر للمرة الأولى في تاريخه. ارتفاع نسبة المشاركة الإجمالية من 67.9٪ في الانتخابات السابقة إلى 70.5٪ وأيضاً فضائح الفساد أديا إلى التصويت العقابي. فخسرت حكومة التحالف السابقة بقيادة حزب الوسط ويضم أحزاب الائتلاف الوطني والرابطة الخضراء وحزب الشعب السويدي أغلبيتها بمقعدين اثنين وأشارت رئيسة وزراءه ماري كيفينييمي من حزب الوسط أن حزبها سيجلس في صفوف المعارضة. كـُلف وزير المالية في الحكومة السابقة يوركي كتاينن بتشكيل الحكومة الجديدة باعتباره زعيم أكبر حزب في البرلمان الجديد. خلال محادثات التشكيل، صرح الفنلنديون الحقيقيون بأنهم سينسحبون إذا ما وافقت الحكومة على خطة الإنقاذ البرتغالية. فاستمر كتاينن بمحادثات سداسية شملت أحزاب الائتلاف والاشتراكي وتحالف اليسار والرابطة الخضراء والديمقراطيون المسيحيون والشعب السويدي. ومع ذلك، تعثرت هذه المفاوضات في الأول من يونيو إثر انسحاب الاشتراكيين الديموقراطيين وتحالف اليسار منها بسبب خلافات قوية على السياسات الاقتصادية. تواصلت المفاوضات برئاسة كتاينن، رغم أن تشكيل الحكومة الجديدة لم يكن مؤكداً في ذلك الوقت. بسبب معارضة الرابطة الخضراء لتشكيل حكومة مع حزب الائتلاف الوطني وحزب الوسط والمسيحيون الديمقراطيون، أعلن كتاينن - متجنباً حكومة أقلية نتيجة ذلك - في العاشر من يونيو أن نفس الأحزاب الستة ستعود إلى المفاوضات، واصفا إياه بأنه «التحالف الوحيد الممكن». في 17 يونيو، توصـّلت الأحزاب الستة إلى اتفاق حول تشكيل ، بقيادة كتاينن وتتألف من 19 وزيراً. تم تقسيم الحقائب الوزارية بستة وزراء لكل من حزب الائتلاف الوطني والحزب الاشتراكي الديمقراطي، في حين تحصل كل من تحالف اليسار والخضر والشعب السويدي على حقيبتين والمسيحيون الديمقراطيون على حقيبة واحدة. أعلنت الأحزاب ستة وزراءها المكلفين ما بين 17-20 يونيو. وفي 22 يونيو انتخب البرلمان الجديد يوركي كتاينن رئيساً للوزراء.
rdf:langString Parlamentní volby ve Finsku v roce 2011 se konaly 17. dubna. Strany soutěžily o všech 200 křesel finského parlamentu. Nejpřekvapivější částí volebního výsledku byl úspěch strany Praví Finové, která oproti minulým volbám zpětinásobila svou popularitu a se ziskem 39 křesel se stala třetí nejsilnější stranou v parlamentu. Všechny ostatní strany buď ztratily, nebo si udržely stejně křesel jako v předchozích volbách. Nejvíc ztratil vítěz minulých voleb, strana Finský střed vedená dosavadní premiérkou Mari Kiviniemiovou, která se propadla z 51 křesel na 35 a tím až na čtvrté místo. Vítězem se stala Národní koaliční strana, která získala jen 44 křesel, tedy o šest méně, než kolik měla předtím coby druhá nejsilnější strana. Z třetího na druhé místo se přesunuli se 42 křesly sociální demokraté. Po volbách byla vytvořena vláda široké koalice pod vedením Jyrkiho Katainena z vítězné konzervativní strany Kansallinen Kokoomus, které se účastnily všechny strany s parlamentním zastoupením kromě Pravých Finů a Finského středu.
rdf:langString Parliamentary elections were held in Finland on 17 April 2011 after the termination of the previous parliamentary term. Advance voting, which included voting by Finnish expatriates, was held between 6 and 12 April with a turnout of 31.2%. The importance of the election was magnified due to Finland's capacity to influence the European Union's decision in regard to affecting a bailout for Portugal via the European Financial Stability Facility, as part of financial support systems for debt-laden European countries, and the fall of the Portuguese government. Small differences in the opinion polls for the traditional three big parties (the National Coalition Party, the Centre Party and the Social Democratic Party) and the surprising rise in support for the True Finns also electrified the atmosphere ahead of the election. The election resulted in a breakthrough for the populist True Finns, which came head-to-head with the three big parties, while every other parliamentary party in mainland Finland, excluding Åland, lost popularity. The National Coalition Party (NCP) also ended up as the biggest party for the first time in its history. The total turnout rose to 70.5% from 67.9% in the previous election; and corruption scandals also resulted in an anti-incumbency vote. The incumbent, Centre Party-led coalition, which included the NCP, Green League and Swedish People's Party (SPP), lost its majority by two seats and their Prime Minister Mari Kiviniemi of the Centre Party signaled that her party would then sit in opposition. The incumbent Minister of Finance Jyrki Katainen, as the leader of the biggest party in the new parliament, was tasked to form a new government. During government formation talks, the True Finns said they would withdraw if the government accepted the Portuguese bailout. Katainen then continued six-party talks that included the NCP, the SDP, the Left Alliance, Green League, Christian Democrats and the SPP. However, these negotiations ran aground on 1 June as the Social Democrats and the Left Alliance walked out of the talks due to strong differences on economic policies. Negotiations were set to continue under Katainen's proposed premiership, though the composition of the new government was not certain at the time. Due to the Green League's opposition to forming a government with the NCP, the Centre Party and the Christian Democrats, Katainen—avoiding a resultant minority government—announced on 10 June that the same six parties would return to negotiations, describing it as the "only possible coalition." On 17 June, the six parties came to an agreement on forming a coalition government, led by Katainen and consisting of 19 ministers. The ministerial portfolios were divided with the NCP and the SDP both having six ministers, while the Left Alliance, the Greens and the SPP would each have two and the Christian Democrats would have one. The six parties announced their ministers designate between 17–20 June. On 22 June the new parliament elected Jyrki Katainen as prime minister.
rdf:langString Die Parlamentswahl in Finnland 2011 fand am 17. April 2011 statt. Es war die Wahl zum 36. finnischen Parlament. Die Nationale Sammlungspartei von Finanzminister Jyrki Katainen erreichte 20,4 Prozent der Wählerstimmen und wurde damit stärkste Kraft. Die Sozialdemokraten vereinigten 19,1 Prozent der Stimmen auf sich und erreichten damit das schlechteste Ergebnis aller Zeiten. Mit nur knapp 1.500 Stimmen Abstand und ebenfalls 19,1 Prozent kamen die Basisfinnen auf den dritten Platz. Die von Timo Soini geführte Partei konnte ihr Ergebnis im Verhältnis zur Wahl von 2007 mehr als vervierfachen. Zu den Verlierern der Wahl zählte die Finnische Zentrumspartei der Ministerpräsidentin Mari Kiviniemi. Das Zentrum büßte über sieben Prozentpunkte ein und erreichte mit 15,8 Prozent das schlechteste Ergebnis seit 1917.
rdf:langString Les élections législatives finlandaises de 2011 se tiennent le 17 avril 2011, afin d'élire les 200 députés de la 36e législature du parlement finlandais, l'Eduskunta.
rdf:langString Las elecciones parlamentarias de Finlandia de 2011 se celebraron el 17 de abril y dieron la victoria al Partido de Coalición Nacional de Jyrki Katainen, quien se convirtió en primer ministro. Fue posible la votación anticipada en Finlandia del 6 al 12 de abril y en el extranjero del 6 al 9 de abril. Con estas elecciones, se eligen los 200 representantes del Parlamento finlandés.​
rdf:langString Le elezioni parlamentari in Finlandia del 2011 si tennero il 17 aprile per il rinnovo dell'Eduskunta. Gli elettori ebbero facoltà di esprimere il proprio voto alcuni giorni prima dell'apertura dei seggi, segnatamente tra il 6 e il 12 aprile. Questa fu la prima elezione dalla promulgazione nel maggio del 2009 della legge sul finanziamento delle campagne elettorali dei candidati, assieme ai 2010 emendamenti alla legge sui partiti politici. I candidati non possono ricevere più di 1500 € da contributori anonimi
rdf:langString De Finse parlementsverkiezingen in 2011 vonden plaats op 17 april 2011.
rdf:langString Wybory parlamentarne w Finlandii w 2011 roku – odbyły się 17 kwietnia 2011. Wcześniejsze oddanie głosu (tzw. wstępna faza wyborów) było możliwe w dniach od 6 do 12 kwietnia 2011. W wyniku tych wyborów zostało wyłonionych 200 posłów do Eduskunty na nową czteroletnią kadencję. Według stanu na 1 stycznia 2011 zarejestrowanych było 17 partii politycznych uprawnionych do wystawienia list wyborczych. Osiem z nich posiadało reprezentację parlamentarną w Eduskuncie: Chrześcijańscy Demokraci, Liga Zielonych, Partia Centrum, Partia Koalicji Narodowej, Prawdziwi Finowie, Socjaldemokratyczna Partia Finlandii, Sojusz Lewicy i Szwedzka Partia Ludowa. Spośród posłów kończącej się kadencji blisko czterdziestu nie zdecydowało się ubiegać o reelekcję, wśród nich Sauli Niinistö, przewodniczący parlamentu. Według wyników po podliczeniu wszystkich oddanych głosów najlepszy wynik uzyskała centroprawicowa Partia Koalicji Narodowej, za nią uplasowała się Socjaldemokratyczna Partia Finlandii, a na trzecim miejscu znalazła się eurosceptyczna formacja Prawdziwi Finowie. Zwycięska w poprzednich wyborach Partia Centrum premier Mari Kiviniemi zajęła czwarte miejsce, tracąc 16 mandatów. Wszystkie ugrupowania reprezentowane dotąd w Eduskuncie utrzymały reprezentację parlamentarną. Niemal wszystkie ugrupowania uzyskały słabsze wyniki niż w wyborach w 2007. Znaczący wzrost poparcia odnotowali jedynie Prawdziwi Finowie. W głosowaniu wcześniejszym wzięło udział około 1,25 mln wyborców (31,2% uprawnionych). Frekwencja wyniosła natomiast 70,4% (w porównaniu do 67,9% w 2007).
rdf:langString As eleições legislativas na Finlândia realizaram-se em 17 de abril de 2011 e serviram para eleger os 200 deputados ao parlamento finlandês. O tema que marcou estas eleições foi se o governo da Finlândia deveria apoiar ou não o resgate financeiro pedido por Portugal, em Março de 2011. As sondagens demonstravam uma enorme imprevisibilidade no resultado final, com os tradicionais grandes partidos finlandeses (Partido da Coligação Nacional, Partido Social-Democrata e Partido do Centro) a serem acompanhados pelo populista e eurocéptico Partido dos Verdadeiros Finlandeses, algo que tornou ainda mais interessantes estas eleições. Os resultados finais deram a vitória ao Partido da Coligação Nacional, que assim, pela primeira vez, tornou-se o partido mais votado em eleições legislativas, isto apesar, de ter perdido votos e deputados. Os outros grandes partidos tradicionais, os social-democratas e centristas, também perderam votos e deputados, sendo que os centristas foram os mais prejudicados. Como esperado, o Partido dos Verdadeiros Finlandeses foi o grande vencedor, tornando-se o terceiro maior partido da Finlândia, passando dos 4,1% conseguidos em 2007 para 19,1%. O sucesso do partido em, muito, se explica pela sua retórica eurocéptica, populista e anti-imigração. Após meses de negociações, o Partido da Coligação Nacional conseguiu formar governo, liderando um governo de coligação com 6 diferentes partidos. Além do Partido Coligação Nacional, integram o governo o Partido Social-Democrata, a Aliança de Esquerda, a Aliança dos Verdes, o Partido Popular Sueco e o Partido Democrata-Cristão, sendo, de realçar, a ausência do Partido dos Verdadeiros Finlandeses do governo, e, assim, tornando-se o principal partido de oposição ao novo governo, liderado por Jyrki Katainen.
rdf:langString Выборы в 200-местную Эдускунту Финляндии прошли 17 апреля 2011 года. 31,2 % финских избирателей проголосовали досрочно, с 6 по 12 апреля. Предвыборные опросы показали, что четыре партии могут рассчитывать на 15 % голосов избирателей и более — либеральная Финляндский центр, консервативная Партия национальной коалиции, Социал-демократическая партия Финляндии и протестная националистическая партия Истинные финны.
rdf:langString Det 36:e riksdagsvalet i Finland ägde rum söndagen den 17 april 2011. Det gick att förhandsrösta i Finland från den 6 april till den 12 april och utomlands från den 6 april till den 9 april. Kandidater skulle vara anmälda senast tisdagen den 8 mars. I valet valdes 200 riksdagsledamöter till Finlands riksdag. Efter det föregående valet hade vallagen ändrats så, att riksdagsval nu hölls på den tredje söndagen i april månad; tidigare hade det skett på den tredje söndagen i mars månad. I valet deltog 17 registrerade partier, 3 gemensamma listor och 12 valmansföreningar. Sammanlagt 2 315 kandidater ställde upp i valet. Förändring 2011, Piratpartiet och ställde upp i valet för första gången. Liberalerna ställde upp kandidater på Piratpartiets lista. Samlingspartiet blev största parti med 20,4 procent av rösterna och 44 riksdagsmandat. Sannfinländarna blev det parti som ökade mest och fick 19 procent av rösterna och 39 mandat; i valet 2007 erhöll de fem mandat i riksdagen. Valdeltagandet steg till 70,4 procent, jämfört med föregående val där 67,9 procent av de röstberättigade deltog. Den 27 april efter valet samlades riksdagen och valde talmän varefter republikens president Tarja Halonen öppnade riksmötet dagen därpå, då också statsminister Mari Kiviniemi begärde att regeringen skulle entledigas. Samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen utsågs till den 27 april, men först den 22 juli kunde Regeringen Katainen tillträda. I Kiviniemis regering hade partierna Centern, Samlingspartiet, De gröna och Svenska folkpartiet ingått. I den nya regeringen som tillträdde två månader efter valet kom ledamöter från Samlingspartiet, Socialdemokraterna, Vänsterförbundet, De gröna, Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna att ingå.
rdf:langString 2011年芬蘭議會選舉在2011年4月17日舉行。在芬兰国内于4月6日至12日舉行,在国外于4月6日至9日举行,提前投票的投票率約31.2%。 因為芬蘭能影響歐盟透過歐洲金融穩定基金援助受歐洲主權債務危機與政府垮台影響的葡萄牙的決策,讓本次選舉倍受矚目。傳統三大黨(民族聯合黨、中間黨、芬蘭社會民主黨)在民調中的膠著和正统芬兰人党(或译为真芬兰人党,下称真芬党)的驚人崛起也炒熱了選前的氣氛。 民粹主義的正统芬兰人党在本次選舉中崛起,與三大黨進行肉搏戰,而其他芬蘭本土的議會政黨則失去民意支持。民族聯合黨首度成為國會第一大黨。 本屆投票率從前次的67.9%增長至70.5%,而貪汙醜聞也造就了本次的反現任投票。以中間黨為首,包含民族聯合黨、綠色聯盟、芬蘭瑞典族人民黨的執政聯盟以兩席差距失去多數地位,中間黨籍總理瑪麗·基維涅米表示該黨將擔任反對黨。 現任總理、民族聯合黨黨魁于爾基·卡泰寧籌組新內閣。在籌組會談中,正统芬兰人党表示若政府接受援助葡萄牙,將退出執政聯盟。卡泰寧持續與社民黨、左翼联盟、綠色聯盟、芬兰基督教民主党、芬蘭瑞典族人民黨談判。但在6月1日,社民黨與左翼联盟因經濟政策上的分歧退出會談,導致協商陷入膠著。卡泰寧確認將出任總理一職後重啟協商,但在當時還無法確認執政聯盟成員。由於綠色聯盟反對與民聯黨、中間黨、基民黨共組政府,卡泰寧為了避免出現少數政府,在6月10日宣布將重回原來的六黨協商,表示「這是唯一可能的聯盟」。 6月17日,六黨同意組成執政聯盟。民聯黨、社民黨各取得六席部長職位,左盟、綠盟、和瑞典族人民黨各有兩席部長,基民黨則獲一席。六黨在6月17至20日宣布部長人選。6月22日,卡泰寧當選總理。
xsd:nonNegativeInteger 143740
xsd:date 2011-04-17
rdf:langString 2011 Finnish parliamentary election

data from the linked data cloud